De blev så många att jag måsta sortera dem. Och de blir bara fler och fler ju mer jag tänker och funderar. Högst upp på A2-pappret har jag skrivit "Början", "Mitten" och "Slutet". Jag hittade en sida på internet när jag surfade här om dagen och skrev ner de här "grunderna" och tänkte att jag kan ju lika gärna följa dem och se vad som händer:
1. Början, med anslag, och presentation.
-> Vändpunkt 1.
2. Mitten, med fördjupning, mittpunkt, och upptrappning.
-> Vändpunkt 2.
3. Slutet, med upplösning och avslutning.
Så nu har jag sorterat in alla post-it lappar enligt om vad som står på dem ska vara i början, mitten eller slutet och hur nära vändpunkterna de ska vara.
På bilden syns det att jag har ett stort hål i mitten att fylla, det som oftast brukar vara svårt att få fyllt. Och så har jag i princip inget slut ännu, fast jag skrivit nästan 3 olika versioner på hur det ska sluta... Jag väntar ännu på det rätta slutet.
Först hade jag bara gula, gröna och orangea lappar, sen blev en av sidokaraktärerna antagonist, och en mycket mera kraftfull sådan, så den fick en alldeles egen färg på post-it lapparna, nämligen rosa. Vilket i princip är raka motsatsen till själva karaktären :D
Kolumnen av gula lappar till vänster och under pappret är karaktärerna, med huvudkaraktären högst upp till vänster, hon heter Mia. De lappar som hänger under pappret är i princip antagonisterna men med olika styrkegrad. Mias styvmamma till exempel är egentligen inte antagonist, men jag har nu valt att placera henne i antagonist-gruppen, för hon skapar konflikt (fast hon egentligen är snäll) :)
De mindre karaktärerna kommer att placeras längst till höger, när jag kommit så långt att hitta på namn åt dem. Jag har heller inte lagt ut några ficklampor* ännu, men de kommer så småningom.
Jag funderade också på att skriva om alla lappar så att de är mera enhetliga - en egen färg för varje karaktär, men bestämde mig för att det spelar ändå ingen roll. Fast de orangea lapparna använder jag nu för mer generella idéer, som typ vad hela boken går ut på.
Jag har aldrig gjort en så här grundlig planering av nånting jag skrivit förut och det är lite skrämmande. Jag är rädd för att jag ska vakna en dag och tycka att allt är helt skit och inte vilja skriva mer, eller att det blir tråkigt att skriva när jag planerat så mycket vad som ska hända. Men än så länge brinner ivern att skriva och planera och så länge det gör det tänker jag fortsätta :) Och det är ju post-it lappar jag har planerat på, så inget är skrivet i sten - ännu :D
"När läsaren fått svar på sin 'Hur ska det gå?'-fråga är berättelsen slut."
"Gula lappar" tekniken blev jag tipsad om av Kimselius, kolla in hennes sidor: Om författartips och om skrivprocess och många gula lappar. :D
*En ficklampa är ett uttryck som jag kom på när jag skrev min senaste berättelse, The Watchers Of Night, där en flicka tappade en ficklampa i ett djupt hål, som sedan hittas igen långt senare i historien. Jag vet inte om de har nåt officiellt namn, för enligt mig kan de vara ganska viktiga. De hör egentligen inte ihop med den röda tråden, de bara är där och tappas bort och hittas helt beroende på.
Jag hade också en sten att vara en 'ficklampa' som en kille snubblade på och föll ner för en trappa, i slutet av berättelsen hittar han stenen som han snubblade på igen.
Hej Terese
SvaraRaderaMycket kul och intressant att läsa ditt inlägg om Post-it-lappar! Känner du hur skrivglädjen växer inom dig när historien växer fram på lapparna? Man vill sätta igång och skriva, men måste hejda sig eftersom inte allt finns där. Frustrationen över att inte få börja skriva gör att är du väl sätter dig så flyter det på jättebra. Fungerar för mig. Är säker på att det även fungerar för dig! Lycka till. Kramisar från Kim
Hej Kim,
SvaraRaderaJo, varje gång jag tittar på "tavlan" så riktigt pirrar det i mig, och jag funderar hur saker ska ske, och när och varför och helt plötsligt dyker nya saker upp som jag måste skriva ner. Jag har nuförtiden en bunt post-it lappar i väskan som jag skriver ner idéer på. Ibland fortsätter idén och jag måste övergå till anteckningsblocket (som jag inte ens far på fest utan, fast nu har jag en telefon som jag kan skriva anteckningar på med istället) Det hela håller på att samla ihop sig till en riktig berättelse nu, nästan som ett åskväder, först kommer vinden, sen molnen, sen bullret och regnet, snart, snart kommer blixtarna och då är det dags att pussla ihop hela härligheten :D
Jag börjar känna mig helt extatisk. Det här kommer kanske verkligen att funka! :D
Kramar
Låter helt enkelt underbart Terese. Skulle bli mycket förvånad om det inte blev en bok av dina lappar. Du har orden inom dig det märks på ditt sätt att skriva. Spännande att följa din väg från idé till färdig bok. Kramisar Kim
SvaraRadera