måndag 5 april 2010

Point Of View

Det funderar jag på just nu.
Första person, eller tredje person?
Allvetande eller inte allvetande?
Berättar eller upplever?
Eller både och?
Flera första person, eller bara en?
Flera tredjeperson, eller bara en?

Alla har sina för och nackdelar.

Jag tror jag mest skrivit i första peron, från flera personers synvinklar, det har fungerat bäst för mig, men nu har jag börjat komma på andra tankar.
John Marsten har skrivit Imorgon När Kriget Kom (Eng. Tomorrow When The War Began) ur Ellies synvinkel. Ellie skriver ner allt som hänt dem och på det viset uppstår berättelsen, och de delar hon inte var med om berättar de andra för henne och hon skriver ner det.
Ju mer jag tänker på det desto mer intressant skulle det vara att försöka på en så annorlunda berättarteknik som Marsden har.
I boken En Bricka I Spelet (Eng. Checkers) blandar Marsden in nutid med dåtid till en salig härva av huvudpersonens "dagboksberättelser" och berättelser för kompisar, som reder ut sig i slutet.

Ju mer jag tänker på det desto mer lockande låter det att pröva på. Det kommer ju förstås att innebära en massa extra arbete, men om man lyckas så blir det en helt underbart ihopvävd berättelse.
Jag försökte göra en sån berättelse när jag var yngre, men misslyckades totalt, för jag kunde inte bestämma mig för hur jag skulle gå till väga.
Det är också ett sätt att bli mera personlig med huvudpersonen, om man tar med tankar och känslor. Det är i alla fall enklare att ha huvudpersonen att skriva om sina känslor än att "tänka" dem...
Jag tror jag i alla fall tänker pröva på :)

4 kommentarer:

  1. Mmmm, mycket att fundera över....
    Ska bli kul att höra vad du kom fram till.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag sitter vid mitt köksbord med precis samma funderingar som du. Jag har haft dessa frågeställningar snurrande i huvudet i flera månader, men nu tror jag att jag har kommit på hur jag vill ha det så att jag kan sätta mig ner och börja skriva någon gång.

    Kanske är det helt enkelt bäst att sluta fundera och sätta sig och skriva i stället så kanske allt löser sig under resans gång. Jag vet inte, men jag hoppas på det i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Intressant att läsa hur det snurrar runt i huvudet på dig nu Terese. Ska bli SÅ spännande att läsa den färdiga boken! Sätt dig ned och skriv och se vad det blir av det. Du har dina gula lappar, du har början och du har slutet... Det är bara att sätta igång! Kramisar Kim

    SvaraRadera
  4. Annika, jag tror du har rätt, det är nog bäst att sluta fundera och bara börja skriva :) och så löser allt sig under resans gång.

    Kim, det är nästan skrämmande, men spännande och kul på samma gång. Jag har nu 17000 ord, vilket nog är det mesta jag nånsin skrivit på svenska (jag skriver alltid på engelska annars)

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel