torsdag 18 november 2010

Om man bara skriver

så dyker det upp idéer att skriva om. För mig i alla fall.
Nu har jag kommit förbi den svåra delen och de har just... landat i en öken. Ja, du läste rätt, öken.
Jag har inte en blåblekaste vad de gör där, men nån förklaring kommer väl så småning om. Något har i alla fall gått på tok fel, och nu är Mary i knipa igen, i ännu större knipa än vad hon var tidigare, och nu är Yaan också indragen i det hela.
Jag kom också på nånting som någon försöker hålla hemligt, och det är så jätte spännande, för jag gillar hemligheter. Det kommer att avslöjas i slutet, tror jag. Och det ska bli så roligt att se hur det sker, för ingen av de inblandade har en susning om att så kan vara fallet (inte ens jag visste det förrän nu). Den enda som visste och har vetat i en hel evighet är Lucifer, men han är försvunnen... igen...
Nåja, han dyker väl upp igen i sinom tid, jag har i alla fall planerat en raid med honom och hoppas han dyker upp till den, annars vet jag inte vad jag ska göra.

För att inte babbla hela tiden om berättelsen så kan jag ju  meddela att jag fortfarande väntar på ett telefonsamtal från någon som vill ha mig på jobb... >.< och fortsätter skicka ut min CV till folk som skulle vilja ha mig. Men desto mer jag skriver desto mer inser jag att det är det här jag vill göra resten av mitt liv. Jag vill leva bland böcker! Jag vill verkligen bli författare! :)
Jag var ute på promenad idag, blev så trött på allt innesittande, och gick till parken i närheten av där vi bor. Och chockades av en man som kom gående över fältet - precis som i en scen med Mary. Han var svartklädd och hade en hatt, precis som scenen i boken. Och jag måsta vända mig om flera gånger för att titta om det verkligen gick en gubbe över fältet eller om jag såg i syne, om bokens värld har ätit upp mig helt totalt. Om han skulle ha kommit fram till mig och frågat efter Sycamore Hill Street 2 ja då skulle jag ha tuppat av på stubinen (för det är vad mannen i berättelsen frågade Mary). Lyckligtvis gjorde han inte det, och resten av promenaden var lika eventlös som en promenad en grådaskig dag bara kan vara.

Nu ska jag återgå till skrivandets värld och se om jag hittar nån förklaring till varför de är i en öken. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel