Bookaholics anonymous...

Bilden ovan är tagen från Rainbow of Books (Explore #93) 

... borde jag gå med i. När folk frågar mig hur många böcker jag har brukar jag skämtsamt säga att jag slutade räkna dem efter 200. Vilket i och för sig är sant, men jag tycker att 200 böcker egentligen inte är nånting att skryta över... jag tycker det är ganska mesigt. Därför förstår jag inte folks förvånade uttryck när de förstår att min kommentar "jag slutade räkna vid 200" är sann. Jag slutade räkna vid 200, för jag hade en buss jag måsta hinna till, och sedan dess har jag inte räknat mina böcker. :)
Jag borde göra det igen, och ta reda på hur många skönlitterära verk jag har stående i bokhyllan och hur många som är fakta/undervisnings böcker. Jag har också planerat att göra ett register på vilka böcker jag har, vilka jag har läst och vilka jag änn har oläst.
Det som grämmer mig mest, och som jag skämms för att säga, är att en stor majoritet av böckerna ännu är olästa. När jag har lite tid över och tänker "Nu ska jag läsa en bok!" så väljer jag av någon anledning ofta en bok som jag redan har läst.
Jag har funderat länge på det här fenomenet men inte egentligen kommit fram till något svar. Jag kan alltid spekulera... Ibland tänker jag "jag vill ha nånting lätt att läsa" och plockar då en bok jag redan läst. Jag har funderat ifall det beror på att böckerna jag köper är svårlästa, och att läsa en redan läst bok skulle vara lättare än att börja på en ny. Sen tar jag mig en titt i bokhyllan och konstaterar att den tyngsta boken jag har är nog Robert M. Pirsigs bok Zen and the Art of Motorcycle Maintenance: An Inquiry into Values och den därpå följande Lila: An Inquiry into Morals. Jag har Crime and Punishment stående i bokhyllan också som jag började läsa, men inte läste färdigt... det var inte för att jag tyckte att den var svårläst, mest för att jag inte hade lust att läsa den just då. Men Zen and the art of Motorcycle Maintenance både ville jag och hade lust att läsa. Men för att citera en lärare som jag hade för länge sen "Det bara inte går." I och för sig är det nu över två år sedan jag försökte läsa den, om inte tre, så jag kanske har mognat för att kunna förstå vad jag läser. Men min poäng var att jag tycker inte att jag har speciellt svårlästa eller "tunga" böcker.
Så varför väljer jag att läsa en redan läst bok istället för en ny? Rädd för det nya? Orkar inte sätta mig in i andra författares karaktärer och håller mig till de författares karaktärer som jag känner? Rädd för att den nya boken ska vara en besvikelse? Men hur är det då med de böcker i serie, som jag vet att inte är besvikelser, men ändå läser jag dem inte?
Dan Simmons böcker Hyperion, The Fall of Hyperion, Endymion och The Rise of Endymion står alla fyra i min bokhylla, och gissa vem som har läst bara första boken? Gissa vem som tyckte första boken var jätte bra och som skulle läsa de andra? Jag. Men jag har inte gjort det.
Likadant med Ursula K. Le Guins böcker. Okej, The Earthsea Quartett läste jag ut nästan i ett sträck, och jag satt med näsan i The Other Wind och Tales From Earthsea tills de var utlästa de också. Sen köpte jag flera av hennes andra böcker för jag tyckte att hon skrev så bra. Men jag har inte läst dem.
Och nästan varje gång jag går in i en bokaffär kommer jag hem med två tre böcker till. Böcker som hamnar i en hög, för att bokhyllan är full. Böcker som samlar damm och som jag inte har läst.
Jag skulle vilja kunna läsa lika snabbt som The Doctor i den brittiska serien Doctor Who (som för övrigt är en superbra serie). Han bläddrar bara igenom boken, sådär med ena tummen, så att sidorna flyger förbi i rasande takt. Sen säger han "Hmm, sad ending" och lägger boken ifrån sig. Om man skulle kunna läsa så snabbt och allt skulle fastna som om man läste vanligt så skulle jag vilja lära mig den tekniken.
Jag tänker förresten skaffa så många böcker att jag kan göra som på bilden ovan :)Just nu ser det bara ut så här: