lördag 10 september 2011

På västfronten intet nytt

Eller ganska nytt är det väl. Inflyttad och hemmastadd i den nya lägenheten. Jobbar som en galning. Har varit på "semester" och flyttat ur min kära lägenhet i Helsingfors, så nu känner jag mig lite hemlös ... Såg familjen och kompisar och for sen tillbaka till London och jobbet, och fick, från en handskriven lapp i cash office att min kollega tagit 2 veckor ledigt. Så jag har jobbat i cash office den här veckan och ska göra det nästa vecka också. Igår jobbade jag i front end, för de behövde folk, och jag säger inte nej till extra pengar (även fast jag egentligen skulle vilja). Så, fast jag är anställd som halvtid, så har jag jobbat 2 timmar under heltid den här veckan.

Jag vill fortfarande ha ett jobb som jag gillar så mycket att jag kan tänka mig att sova på jobbet. Det är mitt mål här i livet.
De här veckorna jag inte har bloggat på så har bara susat förbi. Rummet ser fortfarande ut som ett bombnedslag (kläderna får ju inga plats i garderoben, så vart ska man sätta dem då?)
Jag har ritat och målat lite. Smågubbat också: http://tereseh.deviantart.com/ och funderat och haft mig gällande skriveriet. Jag funderar på att skriva två böcker i november, vilket skulle betyda 3333 ord/dag ostället för 1667 ord. Utan att skryta så tror jag att jag klarar det, eftersom jag klarar 2000/dag helt ok.
Men just nu har det varit mer måleri än skriveri. Jag har i alla fall fått stora idéer till I Called Him Gabriel och till Now Come The Tears. Jag fick till slut proofcopyn till Then Came Mary, och den ser supersnygg ut. Jag vill ha den i hardback nån gång.
Åh, ja, vi hade ju de här riotsen här i London också, jag har inte skrivit om det. De krossade fönstrena i affären bredvid där jag jobbar. Tydligen vill alla ha datorer och telefoner och dyra kameror, men inte en djävel bryr sig om sandpapper och borrmaskiner ... vart är världen på väg egentligen?
Om det var jag som var och lootade så skulle jag sikta mig in på Waterstones, eller en WH Smith eller Foyles (de är alla bokaffärer - nån som är förvånad?)


Tillbaka till skrivandet så har jag också funderat på Dröm Sommar, för Speldjävulen sitter och petar på mig med en pinne han hittat och meddelar att han minnsan inte tänker sitta och vänta längre, att han har planer som han vill verkligställa. Bums. Så det är bäst att jag sätter mig vid datorn istället för med penseln in handen. Jag tänker trotsa honom en stund till och se färdigt en film jag började se igår.

Min kära pojkvän visade mig Final Destination igår. Första filmen. Jag trodde det skulle vara nånting, eftersom jag läst ganska mycket skriverier om det. Men till min stora besvikelse så var det bara en film där folk dör. Jag hade lite förväntat mig en film där folk blir skrämda shitless och sen dör, men den korta snutten som jag såg så dog de bara. Av flygande bildäck. The ultimate doom of flying tyre. (jag menar, kom-i-gen?!? betalar folk för att se på sånt skit? Tydligen eftersom de lyckats göra 4 filmer redan ...)Jag föredrar filmer där folk blir skrämda shitless och sen dör. Faktiskt. Till exempel Scream. Eller The Cube, eller var det Hyper Cube? eller båda? Det ultimata är filmer där folk blir skrämda shitless men inte vet varför. (The Grudge räknas inte. The Grudge suger) The Ring är väl sådär ... helt okej. men första gången jag såg The Village, och The Wickerman med Nicholas Cage. Har bara en sak att säga: r e k o m m e n d e r a r ! Och The Happening.

28 Days Later och 28 Weeks Later är också ganska bra, där 28 Weeks Later är uppföljaren. Typ zombiefilm. Jag är annars inte för så mycket Zombie filmer, men 28 Days Later var helt ok. In fact så ok att jag då sen såg uppföljaren 28 Weeks Later, som också var helt ok. Ganska coolt tema ändå. (De som har svaga magar bör blunda då de ser dem)
Jag vet inte hur jag kom in på filmer helt plötsligt, men jag ska sluta babbla nu. ska bara säga en sak till:
Jag såg Transformer 3D på IMAX på Europas (om inte världens) största duk. I 3D, med enorma insekts-3D-glasögon på hela tiden. Jag tror inte jag blundade en endaste gång under den nästan 3 timmar långa filmen. Inte för att storyn var speciellt bra (storyn suger) men jag njöt fullt ut av all CGI i 3D och M U S I K E N! Jag har nu en ny favorit composer: Steve Jablonsky. Jag lägger honom på samma hylla som Hans Zimmer. Underbar filmmusik. Jag upptäckte dessutom, efter att jag såg filmen, att Steve Jablonsky gjort musiken till The Island, som Ewan McGregor är med i.
Det var en lång sak. Nu ska jag se färdigt filmen. (Monte Carlo med hon där Gomes från Another Cnderella Story. En sak som dock är intressant är att Nicole Kidman har stuckit sina fingrar med i spelet och pekat och påtat (producent alltså)) Jag leker gissningslekar med sådana här filmer och försöker lista ut hur det kommer att sluta. (Han är intresserad av henne, blir knäckt när hon avslöjas, men förlåter henne tillslut. Och hon blir kompis med sin dubbelgångare. Jag återkommer om mina gissningar stämmer ;)

2 kommentarer:

  1. Vad läskigt att ni hade upploppen så nära! Vi åkte till London precis när det började lugna ned sig, och vi bodde vid Euston Square så vi märkte inte av det så mycket, förutom mängden poliser överallt...

    Jag såg The Village, och jag vet inte om det var för att jag var så inställd på att den skulle vara jätteläskig, men jag tyckte att den var sådär på läskighetsskalan, även om det var en bra film annars. Ska dock ge the Wickerman en chans nästa gång jag ser en skräckfilm :)

    SvaraRadera
  2. har du sett låt den rätte komma in? Det, min vän, är en zombiefilm som Ingrid Eriksson tycker om..

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel