Ja, jag har ju alltså inte egentligen avlagt något nyårslöfte, utan snarare nyårsmål. Närmare bestämt fyra stycken. Böcker alltså. Så långt allt gott, förutom att jag inte skrivit något. Eller, visst har jag skrivit, men på halvdussinet olika berättelser.
Idag på jobbet, när jag stod och grämde mig över jobbiga kunder, stressigt, och så var jag lämnad helt ensam i check-outen för några minuter, tillsammans med en hög kunder och fyra bråkande Self Service Checkout apparater. Om det fortsätter i den här stilen kommer jag att lära mig avsky dessa orangea åbäken till maskiner innan året är slut.
Deras repertoar är följande:
"Please scan an item or press the screen to start."
"Please wait for the assistant to confirm your age." (Assistant är då jag)
"Please put the item on the scale."
Och mina absoluta hat-favoriter: "Please remove the last item!" direkt åtföljd av "Please put the item back!" Vilka oftast brukar vara åtföljda av "Please wait for the assistant!" (Jag igen alltså)
Sen följer "Pleas scan an item, or finish and pay." Finish-and-pay knappen är den svåraste knappen att hitta. Den är stor och orage, och över 60% av kunderna hittar den inte. Jag funderar ifall den knappen skulle hittas lättare ifall den var i samma storlek och färg som de övriga knapparna. Jag menar, en stor orage Finish and Pay - knapp som tar upp en tredjedel av knapp-ytan - den kan ju vara ganska svår att hitta.
Och så klagar de över att maskinen krånglar. Det är inte maskinen som felar, i 90% av fallen är det ett mänskligt fel. När det gäller Self Service Checkout maskiner är siffran närmare 99%. I vissa fall krånglar maskinen, oftast för att det då är slut på växelpengar i den eller slut på kvittopapper. Maskinerna brukar turas om att vägra ta emot sedlar (och då också vägra ta emot mynt) men det brukar oftast lösas med en stor skylt över öppningen där man sticker in pengarna som säger CARDS ONLY! Jag vet inte om det är kombinationen av CARDS och ONLY, men oftast förstår kunderna inte det utan försöker trycka på Cash-knappen och vill betala cash, fast det helt klart är skyltat CARDS ONLY! i det här fallet brukar det också ropas på the assistant (jag igen) som lugnt måste förklara, nej, de har inte gjort fel, det är helt korrekt, men ser ni skylten, denhär maskinen kan tyvärr bara acceptera kort, vill ni betala med kort, eller ska vi förflytta oss till en annan maskin?
Idag gick det så långt att jag frågade alla kunder som ens tittade åt maskinen ifall de skulle betala med kort.
Nå, när de äntligen hittat den stora orange knappen, av sig själva eller med min pekande hjälp, så ber maskinen dem "Please insert cash, or select another payment method." Den här uppmaningen har vissa kunder också svårt att följa, (i princip endast de som betalar med kort, för alla betalar i princip med kort nuförtiden, och det är ju bara att trycka in kortet i apparaten, trycka in sin pin-kod och sen är allt klart, eller hur? Inte behöver man läsa/lyssna till uppmaningarna maskinen säger heller, tryck in kortet, tryck in pin så är allt klart. Tryck in kortet, tryck in pin, tryck in kortet, tryck in pin, allt medan maskinen snällt ber dem "Please insert cash, or select another payment method." Select another payment method för fanken!
Nästa är "Please take your change and your items from the scale, don't forget your receipt. Notes are dispensed below the scanner." och om kunden inte hittar "below the scanner" så börjar apparaten pipa, och de tittar förvirrat omkring sig och letar efter sin växel.
Till sist tackar maskinen kunden för att de handlade hos oss, vilket ibland får vissa kunder att svara tillbaka "Thank you!" eller beroende på hur irriterade de är på den kvinliga rösten "Shut up!"
Mig tackar de i alla fall när de går, eftersom jag hjälpt dem överleva intåget av den automatiska, datoriserade, maskinella världen - Self Service Checkout maskinen.
Det jag skulle komma till innan alla maskiner gjorde sitt intåg var att när jag stod där, bland kunderna och chorusen av "Please scan an item or press the screen to start please put the item on the scale please wait for the assistant to confirm your age...etc" så dök en historia upp i min hjärna och jag ville genast gråta, för det är en ganska sorglig historia. Jag sammlar på titlar till eventuella historier, och jag hade just gått igenom gamla titlar och hittade den perfekta titeln redan innan historien är färdig.
Nästa bok heter Now Come The Tears.
Och jag måste erkänna att jag är smått småförälskad i titeln.
SÅ, så här långt har jag nu följande titlar:
Drömfångaren (Sommar-romanen som aldrig tycks bli färdig)
The Speed of Darkness (vilken är färdig, men i så uselt skick att jag tänker panta på den några årtionden innan jag öppnar den igen)
Then Came Mary (som också är färdig, den behöver bara editeras x antal gånger)
I Called Him Gabriel (jag vet slutet, jag vet personerna, men det är lite flummigt där i början och mitten)
The Stuff Dreams Are Made Of (I princip helt färdigplanerad, enda kruxet är att jag vill skriva den i första person presens = jätte jobbigt! därför har jag inte tagit i saken ännu)
Now Come The Tears (det nyaste tillägget i titlar på böcker som jag vill skriva. Ligger numera högst upp i högen, för jag vill skriva tills jag gråter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar