Varmvatten

Jag visste inte att jag var så beroende av varmvatten - förrän jag blev utan det förstås. I princip sen söndag har vi varit utan varmvatten, för boilern var sönder. I måndags kom en gubbe och fixade den, men den var sen inte fixad ändå, och varmvattnet var ett minne blott.
Jag har alltså inte kunnat tvätta håret på flera dagar, och nu börjar det lite märkas, och det börjar bli lite irriterande och det betyder att jag måste motstå det iskalla vattnet som rinner ur kranen och tvätta håret i det. Vilket jag borde göra NU för jag ska på jobb om 2 timmar och det tar 1 timme att ta sig till jobbet.
På jobbet däremot har vi varmvatten... där är det nästan tvärtom, vi har bara varmvatten och man måste spola vatten länge för att komma till det kalla. Där är det också jätte varmt (värmen sipprar säkert upp från köket) så svetten rinner, och man bara längtar efter en dusch, som kommer vara iskall om man vågar sig på en. :/
Men förhopningsvis kommer de idag och fixar boilern idag... eller imorgon... förhoppningsvis den här veckan åtminstone.

Och så upptäcker jag allt fler och fler saker jag saknar i Finland, bl.a. en liten Terminator-Chihuahua med namnet Vieno.

Nu mot det kalla vattnet! Allons-y!

Sänghäng

Eftersom jag är sjuk, och i normala fall skulle jag hålla mig hemma i min lägenhet, dricka massor med te och gå med yllesockor på, läsa lite, kanske måla lite, slappa och ligga i sängen och se på film. Men nu är jag inte hemma, jag har inte tillgång till något kök, mina yllesockor är i väskan som jag igår drog iväg med till den nya lägenheten, mina målerisaker ligger på vinden och de böcker jag tog med mig har jag inte lust att läsa nu. Så jag sitter, ganska obekvämt, uppe i högsängen där jag ska sova tills på söndag, fullt påklädd, med ytterrock och halsduk också och surfar på nätet, tittar på gamla foton och saknar Finland ganska mycket.
Det är ganska kallt här, eftersom det är ett ganska stort rum, med högt i tak, fast de satt på batteriet (obs singularis) så är det kallt här... eller så är det bara jag som är sjuk. En rysk kille ligger i sängen bredvid, han är också sjuk, och just nu är vi de enda i rummet (fast just fanns här en flicka som hade krabbis, men hon skulle duscha och försvann)
På söndag flyttar jag och Johanna härifrån! Vi har som sagt hittat lägenhet :) en stor och rymlig. Det bor en sportcoach i den och han verkar jätte trevlig. Jag längtar så till på söndag så jag slipper sova i ett rum fullt med snarkande människor och människor som ska ha ljuset på mitt i natten och att hålla reda på mina saker hela tiden. Det har haft sina ljusa stunder och jag har pratat med en massa underliga/normala/gamla/unga/långtbortifrån/jättenära människor som har gjort allt från att leta jobb till lägenhet och sovt på hostell i 2 år. (det verkar vara lite att ta i...)

Just nu vill jag bara ha en soffa där jag kan sitta ensam och fundera, eller ett kök där jag kan gå och kika i kylskåpet med jämna mellanrum och konstatera "nej, jag är inte hungrig ännu" och "här finns ingenting jag vill äta" Jag vill kunna hänga upp min tvätt utan att behöva bry mig om ifall den är i vägen för någon om jag hänger den på sängen, jag vill kunna lämna datorn påslagen, mitt i rummet ta rocken i ena handen och nycklarna i andra handen och gå ut för att köpa en banan utan att behöva oroa mig ifall jag har en dator när jag kommer tillbaka eller inte. Det stämmer så bra det där ordspråket om att man inte vet vad man har förrän man blir av med det.

Jag har dessutom bestämt mig för att det blir bara ett år, jag vet inte om jag klarar mig utan Finland längre än det (om jag inte far hem över jul, vilket jag ännu inte vet om går pga jobbet) men jag saknar i alla fall Finland jätte mycket just nu. Man ska aldrig säga aldrig, och jag brukar inte planera så långt framåt i tiden eftersom jag brukar ändra åsikt ibland. Men hemma har jag "mina drömmars utbildning" som väntar på mig och kompisar och bekanta (och antagligen jobb om jag vill också) som jag just nu känner att jag inte kan lämna för alltid, jag måste tillbaka någon gång och ett år låter som en passligt lång tid. Fast om jag hittar nånting här som håller mig kvar här så kommer jag nog att överväga att stanna längre... eller komma tillbaka...
Världen känns helt plötsligt så mycket mindre och så mycket mera möjlig än vad den gjorde förut. Och det är inte alls dyrt eller komplicerat att flyga, det är bara att köpa biljetten och bege sig iväg!

Jag sitter och längtar till November också, något enormt, för det här året känns historien mer sammanhängande; jag vet hur den börjar, slutar och några av sakerna som ska hända i mitten och hur det ska komma till slutet. Så spännande! Kan knappt vänta med att se vart berättelsen tar mig. Novemner är ju så klart National Novel Writing Month: http://www.nanowrimo.org/

Lägenhet i London!!

Efter över en månads vistelse på hostell har jag och Johanna äntligen hittat lägenhet här i London! Den ligger i zon 3, så lite utanför är den nog, men med bra transport till centrum där vi båda jobbar. Jag tror inte jag skrivit om det heller, jag har fått ett jobb! Yay!
Jag jobbar på en pub i Westminster som heter The Sanctuary House Hotel (och alltså är en pub i samband med ett hotell) där serverar jag öl, mat, annan dricka och tar emot matbeställningar och städar av borden och plockar glas och disk och sånt. En riktig Barmaid :) Jag hade ju egentligen inte tänkt mig ett sånt här jobb när jag flyttade hit, men sen känndes allting rätt när jag var på intervjun, som om jag visste att de skulle anställa mig om jag ville det. Och nu är jag glad att jag sa ja. jag har träffat så många nya människor, blivit vän med underbara personer, och redan haft min första arbetsskada; i fredags när jag serverade en kund bakom baren och jag skulle hämta en ny vinflaska så snurrade jag runt utan att se mig för och sprang rätt in i en kollegas huvud, med näsan före. Som tur var så började inte min näsa blöda, vilket jag var jätte rädd att den skulle göra, men den tog hiskeligt ont, och min kollega sa att hon hörde ett knak när vi krockade.
Jag fick i alla fall sitta ett par tio minuter i bakrummet med ett ispaket mot näsan, medans mina andra kollegor ojade sig över mig och skrämde upp mig med att jag skulle få blåa ögon. Lyckligtvis fick jag inte blåmärken överhuvudtaget :) däremot drog jag på mig en hemsk förkylning och kunde i princip inte sova hela förra natten, var upp och spydde vid 2 tiden och sov större delen av idag, när jag skulle ha jobbat 12-23.30. Jag var så klart sjukanmäld, och jag ringde ikväll och meddelade jobbet att jag inte kommer imorgon heller. Jag avskyr att vara sjuk, alla muskler tar ont, jag kan varken prata, äta eller dricka för att min hals tar så ont och hela jag är kall och het om vart annat. Allt annat än roligt. Jag vill bara vara frisk så jag kan fara på jobb igen, jag saknar mina galna kollegor :/ men det är lite svårt när jag nästan inte ens klarar av att ta mig upp ur sängen.
Imorgon ska jag upp tidigt också, tillsammans med Johanna, och fara på National Insurance number intervju kl 9.30 och sen ska vi antagligen till banken och se om vi kan skaffa bankkonto. Så jag borde fara och sova nu, men ljuset är tänt i rummet och många är fortfarande vakna. Jag längtar så efter nästa söndag då vi ska flytta in i vår nya lägenhet :D

Två veckor i London

Jag har nu verit 2 veckor i London och tillslut lyckats hitta ett jobb. Yay! Jag jobbar på en pub, inte mitt drömjobb direkt, de serverar ju inga cocktails, bara öl och mat i princip. Det är ganska tråkigt ibland. De flesta kunder är medelålders kostymnissar som kommer in för lunch eller middag eller ett eller två par öl. SÅ det enda jag gör är i princip serverar öl och mat och tar emot matbeställningar. Men det är nånting, jag får åtminstone betalt för det. Och mina medarbetare är roliga. Få av dem är riktigt Engelska, många kommer från Polen och Italien eller Spanien eller Brasilien (nånstansifrån där de pratar spanska/porturgisiska/italienska eller nåt liknande) och åtminstone en från Lithuania. Men det är ett roligt gäng, och jag skulle inte stanna om det inte var för dem, för för jobbet skulle jag nog inte stanna...
Igår (och iförrgår) jobbade jag 12-23 vilket var väldigt jobbigt, men jag hade ledig dag idag, så det jämnar ut sig :)
Igår blev jag utskälld av en kollega också. Först trodde jag att det var nåt jag inte gjort när hon kom fram till mig och frågade vad jag hade gjort bakom baren.
Vår konversation gick ungefär så här:

"Tereza what did you just do behind the bar? Did you put the juices there?" med en väldigt skarp röst.
"Yeah, I just took out the orange and cranberry juice..."
"Did you do anything else??"
"Yeah, I put ice in the icebins, and I cut the fruit.."
"Why did you do that? Did someone ask you to do that?"
"Ummm... no... but, don't we need juices and ice?"
"Yes, we need juices and ice, but if nobody asked you to do it, then why did you do it?"
"Because I had nothing else to do... I shouldn't put ice in the icebins?"
"No, it is not your job! You're doing someone else's job, the person starting one hour before you should do that!"
"Ummm... Okay. But we need ice if customers come and ask for a coke or something."
"Yeah, and there should be ice there, I just don't know why there isn't… who started before you?"

Så, hela konversationen gick ut på att jag blev utskälld för att jag gjorde något som en annan skulle ha gjort redan innan jag kom på jobb... men sen var hon jätte vänlig mot mig och förklarade att det inte var mig hon egentligen var arg på utan den personen som inte hade skött sitt jobb. Sen skällde hon ut personen som inte hade skött sitt jobb på polska... Åtminstone tror jag hon skällde ut honom, det lät (och såg ut) så åtminstone..

Igår hade vi ett gäng på 30 pers som skulle ha mat och dricka och efterrätt... och vi var egentligen bara 2 personer på shift :S turligt nog stannade en annan på övertid och hjälpte oss, annars skulle vi inte ha klarat det, med allt springandes och öl-upphällandes och undan och framplockandes. Det var riktigt jobbigt. Men som bonus fick jag en chokladkake"bit" från köket (jag fick en hel plåt med restbitar) som jag tuggade i mig mellan varven.