Det ska bli så spännande för, de två tjejerna jag ska leta lägenhet tillsammans med är inte där. Britt skulle ha varit där, men hon måsta åka hem till Norge och Johanna far inte dit förrän den 20, så jag kommer att vara några dagar "ensam" i London. Jag har fjärilar i magen!
Men helt ensam kommer jag ju inte att vara, där pågår en barskola för fullt, så jag kommer att ha svenskspråkiga att prata med, och så har andra elever från tidigare barskolor stannat där också, så det är nästan lite som ett svenskspråkigt samhälle. Vi var ju faktiskt flera gånger majoriteten svenskspråkiga i baren där bartenderkursen gick! (Vilket jag tycker är ganska coolt) Och så känner jag ju barskolelärarna, så jag är ju inte helt ensam... men det är ändå spännande! Nytt och spännande!
Det känns som om blodet i mina ådror har bytts ut, mot adrenalin, eller nåt bubblande, för hela jag vibrerar av livsenergi. Jag kan knappt vänta tills jag får kliva på planet och spänna fast säkerhetsbältet. Och känslan när planet just lättar från marken och man hänger mitt i luften, utan stöd av markytan. Jag vill dit genast!
Men först måste jag göra alla "tråkiga" saker, vilka egentligen inte är tråkiga, för de är alltid ett steg närmare London! Jag måste plocka sakerna ur lägenheten och städa den, för jag hyr ut den i andra hand till en bekant och hans flickvän. Om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag hade mer saker än vad jag egentligen har. Fast jag har ju slängt en massa onödigt, och gett bort kläder och sånt... Det känns jätte bra att bli av med sakerna. Jag trodde innan att jag aldrig skulle kunna slänga eller ge bort så mycket saker, men just nu känns det som om jag skulle kunna bara ge nyckeln åt min bekanta och sen sätta mig på ett plan till London och strunta i alla saker. Men det gör jag inte. Istället packar jag ihop kläder, papper, småkrafs, pennor och sånt och sätter allt i det lilla vindförrådet (lite orolig är jag ifall allt kommer rymmas där eller inte...) Snart har jag inga personliga saker kvar i lägenheten och det känns nästan befriande, som om sakerna jag fört upp i förrådet inte längre finns och jag behöver inte längre oroa mig för dem.
Men än så länge finns det saker att göra. Jag måste bestämma vilka kläder jag ska ta med, och vilka jag ska föra upp på vinden. Jag måste packa alla köksattiraljer; glas, muggar, bestick, tallrikar, stekpannor, skålar, kastruller etc., jag måste tvätta kläderna som ännu är otvättade och så måste jag gå igenom sängkläderna och plocka ihop dem också. Men så småningom börjar sakerna på att-göra-listan bli färre och färre när jag stryker över dem jag har gjort. Imorgon väntar soff-kudde-syjunta med ordförande och några andra (vi renoverar vårt klubbutrymme) och om jag hinner därifrån tidigare så måste jag gå via två banker, och min internetleverantör innan de stänger. Jag måste också hinna hälsa på alla bekanta innan jag far, så jag har ganska fullt upp. Men det är kul, för jag ska till London! :D
Åh, vad spännande det låter. Ska bli intressant att höra hur det går för dig i London.
SvaraRaderaKram Kim