fredag 26 februari 2010
tisdag 23 februari 2010
Att föda en berättelse
Ibland finns berättelsen bara där, det kanske är en hel historia som måste berättas, eller bara en kort liten scen. Den finns där, helt klart och färdigt och det ända du måste göra är att skriva ner den på papper. Då har man tid att fundera på formuleringar och vilka ord som passar bättre.
Ibland finns bara halva berättelsen, slutet eller början och det är upp till dig själv att skriva resten. Det kan vara svårt och ibland hittar man inga slutet eller början, och måste då klämma dit nånting som nästan passar eller inte alls. Annars har man en halvfärdig berättelse, och såna är inga kul. Det är sån som man nästan får mardrömmar av. Som man grubblar över på bussen, på tåget, på metron, på spårvagnen, i skolan på föreläsnignarna, på rastena, i duschen, i köket, i sängen... men inte kommer fram till något vettigt alls.
Sen finns de här idéerna som är helt solen-skiner-fåglarna-kvittrar underbara, men du har ingen aning hur du ska få ner den på papper eller i vilken form. Första person eller tredje? Huvudperson eller allvetande?
Tidigare har jag börjat med en person, gett henne namn, utseende och kompisar, och sen har berättelsen skrivit sig själv därifrån. Ibland börjar jag med platsen, och upptäcker sen att det bor ju massa folk där!
Och sen kommer det oundvikliga: åt vilket håll ska de gå? ska de svänga vänster eller höger? Ska de bli ihop eller inte? Ska föräldrarna skilja sig, eller gifta sig? osv.... och sen lämnar historien där. Halvfärdig, halvmogen, med dussinet sidor text som väntar på att få tillökning. Som väntar på att få ett slut.
Så, poängen här är att jag skulle komma fram till att jag läst om ett nytt sätt att skriva bok. Det kallas Phases på engelska, faser på svenska antar jag. Jag har aldrig förut prövat på något sånt här. Tidigare har jag skrivit kort disposition vad som ska hända (om jag alls skrivit). Med faser så skriver man hela boken som t.ex. franska streck eller numrerade. Och varje kort scen får ett eget streck/siffra.
Det är ganska kul att göra, för då är det som om man skriver hela boken, fast snabbare, och man behöver inte bekymmra sig om detaljerna - de lägger man till senare.
Jag var rädd att min pågående berättelse skulle sluta som ovan - utan slut, ett halvfärdigt litet monster - men bestämde mig för att pröva den här Phases-tekniken och just nu har jag 56 olika faser och har strukturerar dem så att jag ser vilken dag det är. (ska just börja på fredagen den 12... men funderar starkt på att förskjuta hela berättelsen med en dag så jag får fredagen den 13 hehe (man kan hitta på allt möjligt kul med fredagen den 13 :D ))
Berättelsen som jag pratar om är till min syster, för jag lovade att jag skulle skriva en bok åt henne nån gång, så jag måste, absolut måste få den färdig! :) (men det är mest för mig själv jag skriver den) Jag vet ännu inte hur lång hela berättelsen kommer att bli, men jag tippar på att jag inte kommit ens en fjärdedel ännu om än en femtedel ens. Och den har just bara börjat, jag öppnade dörren och hittade en hel värld där, en hel värld som jag ska skriva om. :)
Oturligt nog krockar den vanliga världen med fantasivärlden alltför ofta. (som idag: jag skulle fara till Uni och programmera i några timmar och sen fara på föreläsning. Jag öppnade datorn och samtidigt slogs dörren upp till den här fantastiska världen som jag hittat, och jag kunde inte stänga dörren. Ville inte.
Orsaken till att jag skriver så mycket här nu är att jag försöker övertyga mig själv om att jag borde studera istället för att skriva. Inte öppna filen, inte öppna filen. Jag vet att om jag börjar skriva på berättelsen så tar det minst en timme innan jag är tillbaka i kroppen, och jag borde verkligen studera eftersom jag har tre tenter nästa vecka och en tent därpå följande vecka... men berättelsen kallar...
fredagen den 13 ropar med hög röst: hitta på nånting kul som ska hända idag, hitta på nånting underligt...
och jag svarar: Jo, det är på fredagen den 13 som Mia ser Jesse för första gången... och blir förälskad i honom... och Jesse är inte glad för det, faktiskt så kommer han att beteé sig som om han hatar henne... och det gör han... och jag vet varför, men det gör inte Mia.
Ibland finns bara halva berättelsen, slutet eller början och det är upp till dig själv att skriva resten. Det kan vara svårt och ibland hittar man inga slutet eller början, och måste då klämma dit nånting som nästan passar eller inte alls. Annars har man en halvfärdig berättelse, och såna är inga kul. Det är sån som man nästan får mardrömmar av. Som man grubblar över på bussen, på tåget, på metron, på spårvagnen, i skolan på föreläsnignarna, på rastena, i duschen, i köket, i sängen... men inte kommer fram till något vettigt alls.
Sen finns de här idéerna som är helt solen-skiner-fåglarna-kvittrar underbara, men du har ingen aning hur du ska få ner den på papper eller i vilken form. Första person eller tredje? Huvudperson eller allvetande?
Tidigare har jag börjat med en person, gett henne namn, utseende och kompisar, och sen har berättelsen skrivit sig själv därifrån. Ibland börjar jag med platsen, och upptäcker sen att det bor ju massa folk där!
Och sen kommer det oundvikliga: åt vilket håll ska de gå? ska de svänga vänster eller höger? Ska de bli ihop eller inte? Ska föräldrarna skilja sig, eller gifta sig? osv.... och sen lämnar historien där. Halvfärdig, halvmogen, med dussinet sidor text som väntar på att få tillökning. Som väntar på att få ett slut.
Så, poängen här är att jag skulle komma fram till att jag läst om ett nytt sätt att skriva bok. Det kallas Phases på engelska, faser på svenska antar jag. Jag har aldrig förut prövat på något sånt här. Tidigare har jag skrivit kort disposition vad som ska hända (om jag alls skrivit). Med faser så skriver man hela boken som t.ex. franska streck eller numrerade. Och varje kort scen får ett eget streck/siffra.
Det är ganska kul att göra, för då är det som om man skriver hela boken, fast snabbare, och man behöver inte bekymmra sig om detaljerna - de lägger man till senare.
Jag var rädd att min pågående berättelse skulle sluta som ovan - utan slut, ett halvfärdigt litet monster - men bestämde mig för att pröva den här Phases-tekniken och just nu har jag 56 olika faser och har strukturerar dem så att jag ser vilken dag det är. (ska just börja på fredagen den 12... men funderar starkt på att förskjuta hela berättelsen med en dag så jag får fredagen den 13 hehe (man kan hitta på allt möjligt kul med fredagen den 13 :D ))
Berättelsen som jag pratar om är till min syster, för jag lovade att jag skulle skriva en bok åt henne nån gång, så jag måste, absolut måste få den färdig! :) (men det är mest för mig själv jag skriver den) Jag vet ännu inte hur lång hela berättelsen kommer att bli, men jag tippar på att jag inte kommit ens en fjärdedel ännu om än en femtedel ens. Och den har just bara börjat, jag öppnade dörren och hittade en hel värld där, en hel värld som jag ska skriva om. :)
Oturligt nog krockar den vanliga världen med fantasivärlden alltför ofta. (som idag: jag skulle fara till Uni och programmera i några timmar och sen fara på föreläsning. Jag öppnade datorn och samtidigt slogs dörren upp till den här fantastiska världen som jag hittat, och jag kunde inte stänga dörren. Ville inte.
Orsaken till att jag skriver så mycket här nu är att jag försöker övertyga mig själv om att jag borde studera istället för att skriva. Inte öppna filen, inte öppna filen. Jag vet att om jag börjar skriva på berättelsen så tar det minst en timme innan jag är tillbaka i kroppen, och jag borde verkligen studera eftersom jag har tre tenter nästa vecka och en tent därpå följande vecka... men berättelsen kallar...
fredagen den 13 ropar med hög röst: hitta på nånting kul som ska hända idag, hitta på nånting underligt...
och jag svarar: Jo, det är på fredagen den 13 som Mia ser Jesse för första gången... och blir förälskad i honom... och Jesse är inte glad för det, faktiskt så kommer han att beteé sig som om han hatar henne... och det gör han... och jag vet varför, men det gör inte Mia.
söndag 21 februari 2010
Böcker
Om det är nånting jag är beroende av (förutom då luft, mat och vatten) så är det böcker. Jag har inte läst alla mina böcker, inte ens hälften är lästa tror jag (hups?) men jag köper ändå fler och fler. Senaste införskaffningarna är en bok på engelska om huden (Good skin), och hur man får huden att må bra (den är ju kroppens största organ) men jag minns inte vad författaren heter. Den var i alla fall på rea, så då var det ju självklart att jag måsta köpa den, eller hur? (yeah, right...)
Samtidigt, också på rea, köpte jag en bok av Ursula K. Le Guin, en av mina favoritförfattare. Boken heter Pimeälipas, och ja, den är på finska. Det är den första skönlitterära bok på finska som jag nånsin köpt. Och jag har ingen aning om vad en Pimeälipas är för något... bara att det är mörkt... :) titeln är Darkness Box på engelska.
Den tänker jag läsa nån gång... gärna så fort som möjligt :)
Andra böcker som jag tänker läsa nån gång är de ca 40 Agatha Christie böcker som jag tack vare finlandssvenska ankdammen lyckades roffa åt mig, helt gratis! (okej, jag måsta betala bussbiljett till Åbo fram och tillbaka för att hämta böckerna) samt de ca 40 extra böckerna som kom med i samma härva. Helt plötsligt var jag 82 böcker rikare! :D och lyckades på nåt underligt vänster få dem att rymmas i bokhyllan.
Nu behöver jag en ny bokhylla... eller två... eller tre... :)
Min dröm är att ha ett eget litet bibliotek när jag blir gammal. Och kunna berätta vad som händer i alla böcker, bara genom att titta på pärmen. Det skulle vara coolt. Jag skulle bli en biblioteks tant som kan allt om alla böcker XD (okej, kanske inte riktigt allt, men man kan ju alltid drömma :) )
Och det som skulle vara pricken över i:et skulle vara att ha en bokhylla full med mina egna böcker <3
Om man kan drömma så kan man ju lika gärna drömma stort :) och jag tänker inte sluta drömma förräns den där bokhyllan är full.
och kan hon: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ så kan jag också! :)
Samtidigt, också på rea, köpte jag en bok av Ursula K. Le Guin, en av mina favoritförfattare. Boken heter Pimeälipas, och ja, den är på finska. Det är den första skönlitterära bok på finska som jag nånsin köpt. Och jag har ingen aning om vad en Pimeälipas är för något... bara att det är mörkt... :) titeln är Darkness Box på engelska.
Den tänker jag läsa nån gång... gärna så fort som möjligt :)
Andra böcker som jag tänker läsa nån gång är de ca 40 Agatha Christie böcker som jag tack vare finlandssvenska ankdammen lyckades roffa åt mig, helt gratis! (okej, jag måsta betala bussbiljett till Åbo fram och tillbaka för att hämta böckerna) samt de ca 40 extra böckerna som kom med i samma härva. Helt plötsligt var jag 82 böcker rikare! :D och lyckades på nåt underligt vänster få dem att rymmas i bokhyllan.
Nu behöver jag en ny bokhylla... eller två... eller tre... :)
Min dröm är att ha ett eget litet bibliotek när jag blir gammal. Och kunna berätta vad som händer i alla böcker, bara genom att titta på pärmen. Det skulle vara coolt. Jag skulle bli en biblioteks tant som kan allt om alla böcker XD (okej, kanske inte riktigt allt, men man kan ju alltid drömma :) )
Och det som skulle vara pricken över i:et skulle vara att ha en bokhylla full med mina egna böcker <3
Om man kan drömma så kan man ju lika gärna drömma stort :) och jag tänker inte sluta drömma förräns den där bokhyllan är full.
och kan hon: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ så kan jag också! :)
tisdag 16 februari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)