Något som är jobbigt att jobba i ett "uteköpcenter" (där finns byggnader med allt från byggnadssaker till mat till babykläder och telefoner och träningslokaler, med en stor parkering i mitten) är att man alltid går förbi ett matställe när man ska hem.
Burger King, Pizza Hut och KFC är inte så svåra att ignorera, ångorna som kommer därifrån är inte direkt aptitretande. Men när jag har jobbat 5 timmar i sträck, utan lunchpaus och sen går hem, så går jag förbi Subway vars fläkt blåser ut varm mat-luktande luft precis där jag passerar, då kurrar det lite extra i magen och saliven börjar rinna och jag tänker på den krispiga salladen mellan de varma brödbitarna fyllda med grönsaker, ost och rödlök.
Nackdelen är ju då att jag kan koka fem mål mat hemma med den pengasumman som går åt att köpa en fot lång Subway.
onsdag 25 maj 2011
tisdag 24 maj 2011
Lagom mör
Var ju och spelade fotboll med arbetskollegorna igår, Söndag, på kvällen. Det var vindigt och blåsigt och håret var mest i vägen. Likaså jag. Jag vet inte hur de räknar målen eller räddningarna, jag var fullt upptagen med att störa motståndarna så mycket som möjligt genom att vara ivägen.
Jag kan inte säga att jag är bra på fotboll, men markera, det kan jag. För det mesta höll jag mig på "hemmaplan" och gick i vägen för de som ville göra mål. Tror jag var ganska bra. Lyckades träffa bollen med mitt smalben (ont så sjutton) och på så sätt hindra ett mål (yay för mig!) sen var den enda andra kvinnliga spelaren (vi var alltså bara två kvinnor där) och jag i slagsmål om bollen. Hon sparkade mig i vänstra knäet samtidigt som jag sparkade på bollen (det var väl bollen hon siktade på och jag råkade slänga mitt knä ivägen) det gick så snabbt att jag egentligen inte har nån aning om hur det gick till för hon stod på min högra sida, och blåmärket är på vänstra sidan om vänstra knäskålen.
Buckla blev det i alla fall, stor och präktig, och mitt lag förlorade med typ 7 mot 11, varav majoriteten av våra mål var stora dispyter då majoriteten av spelarna ropade i munnen på varandra om det var stolpe eller inte (vi använde kläd och väsk-högar som målposter)
Så går det om man spelar fotboll i England med fotbollsfantaster.
Ni skulle bara se hurdan trafikstockning det är då Leyton Oriental spelar på hemma plan (jag bor ju i Leyton). En dag då jag gick hem från jobbet undrade jag vad som hänt då det stod två polisbilar parkerade utanför tunnelbanestationen och lite längre neråt gatan stod poliser utposterade på var sida om korsningen. Jag funderade ett tag på varför, om det var nåt viktigt som hände här och kikade runt om jag kunde se några viktiga personer. Då först upptäckte jag att de flesta människor bar kläder i samma färg och ropade slagvisor och stojade och stimmade (japp, jag är väldigt medveten om min omgivning)
En sak har jag i alla fall lärt mig. När det gäller fotboll - håll dig borta från strömmen och undvik tunnelbanan... faktiskt, undvik all kommunal transport om möjligt, för det går inte att få ens en tå in.
Jag kan inte säga att jag är bra på fotboll, men markera, det kan jag. För det mesta höll jag mig på "hemmaplan" och gick i vägen för de som ville göra mål. Tror jag var ganska bra. Lyckades träffa bollen med mitt smalben (ont så sjutton) och på så sätt hindra ett mål (yay för mig!) sen var den enda andra kvinnliga spelaren (vi var alltså bara två kvinnor där) och jag i slagsmål om bollen. Hon sparkade mig i vänstra knäet samtidigt som jag sparkade på bollen (det var väl bollen hon siktade på och jag råkade slänga mitt knä ivägen) det gick så snabbt att jag egentligen inte har nån aning om hur det gick till för hon stod på min högra sida, och blåmärket är på vänstra sidan om vänstra knäskålen.
Buckla blev det i alla fall, stor och präktig, och mitt lag förlorade med typ 7 mot 11, varav majoriteten av våra mål var stora dispyter då majoriteten av spelarna ropade i munnen på varandra om det var stolpe eller inte (vi använde kläd och väsk-högar som målposter)
Så går det om man spelar fotboll i England med fotbollsfantaster.
Ni skulle bara se hurdan trafikstockning det är då Leyton Oriental spelar på hemma plan (jag bor ju i Leyton). En dag då jag gick hem från jobbet undrade jag vad som hänt då det stod två polisbilar parkerade utanför tunnelbanestationen och lite längre neråt gatan stod poliser utposterade på var sida om korsningen. Jag funderade ett tag på varför, om det var nåt viktigt som hände här och kikade runt om jag kunde se några viktiga personer. Då först upptäckte jag att de flesta människor bar kläder i samma färg och ropade slagvisor och stojade och stimmade (japp, jag är väldigt medveten om min omgivning)
En sak har jag i alla fall lärt mig. När det gäller fotboll - håll dig borta från strömmen och undvik tunnelbanan... faktiskt, undvik all kommunal transport om möjligt, för det går inte att få ens en tå in.
tisdag 17 maj 2011
Jag har vunnit en bok!
 | |
| Jag menar titta på den! Vem blir INTE kär i omslaget? |
Sen skuttade jag runt av lycka, jag har vunnit en bok!! De ickesynliga av Fredrik Härén. Jag skulle ändå ha köpt boken om jag inte hade vunnit, för den verkar så spännande, och jag gillar det gröna omslaget skarpt!
*dansar runt i rummet*
Jag vann en boo-ook!
En del av mig vill ha den NU, här i London, och läsa den GENAST!
En annan del av mig säger "Snälla du, titta på högen av böcker du tänker släpa med dig hem, din väska kommer att väga mer än 20 kg och du kommer att måsta betala extra på flygplatsen för att de ska checka in din övertunga väska. Det är bättre om de skickar den till dina föräldrar, så behöver du inte bekymmra dig om det."
Vilket som. Jag är så överglad att jag struntar i om jag måste betala extra för min väska på flyget. Boooook!
(Japp, jag borde gå med i en bookaholics anonymous, det här kan inte vara hälsosamt.)
onsdag 11 maj 2011
Varför vissa personer inte passar i 9-5 jobb
De förväntar sig helt enkelt mer utav sig själva och nöjer sig inte med att jobba och kunna betala räkningarna, huset/lägenheten och mat på bordet. Vem vill inte vara rik? Men vissa nöjer sig med ett jobb som de "klarar" sig på. Andra inte. Jag har insett att jag tillhör den andra kategorin.
Jag vill inte jobba för att kunna betala räkningar och mat etc. Jag vill jobba för att jag tycker om jobbet. Jag vill ha ett sånt jobb, som jag tycker så mycket om att jag skulle kunna sova på jobbet för att få allting gjort som jag vill ha gjort.
Det som stör mig är att jag ännu inte hittat det jobbet. Författare känns ju inte riktigt som ett jobb (inte nu i alla fall). Jag har sett rätt mycket på NCIS (Dagens understatement - jag är helt obsessed av NCIS) och är så avundsjuk på karaktärerna där, för de verkar veta vad de vill göra - speciellt Abby, the forensic scientist, som ibland konsumerar stora mängder koffein, för hon vill inte sova innan hon gjort jobbet färdigt. Eller Tony, som sovit under sitt skrivbord, eftersom han jobbade så sent och han tyckte det inte var nån vits att fara hem och sova, för han skulle upp på jobb inom några timmar igen. Han har tandborste och tandkräm och en kudde i en av arkiv lådorna, och en extra skjorta i en annan (sockor också tror jag, men är inte lika säker över det, eftersom han en gång hängde sina sockor på tork över en skrivbords-lampa när det regnade utomhus.
Det verkar lite obsessed, och "leva för att arbeta, inte arbeta för att leva"-aktigt, men jag gillar tanken. Jag vill inte arbeta för att kunna leva. Jag vill leva för att arbeta, och jag vill gilla mitt arbete! (Inte som majoriteten av jordens befolkning som arbetar för att kunna leva)
Undrar om ett sånt arbete existerar i verkligheten?
Jag vill inte jobba för att kunna betala räkningar och mat etc. Jag vill jobba för att jag tycker om jobbet. Jag vill ha ett sånt jobb, som jag tycker så mycket om att jag skulle kunna sova på jobbet för att få allting gjort som jag vill ha gjort.
Det som stör mig är att jag ännu inte hittat det jobbet. Författare känns ju inte riktigt som ett jobb (inte nu i alla fall). Jag har sett rätt mycket på NCIS (Dagens understatement - jag är helt obsessed av NCIS) och är så avundsjuk på karaktärerna där, för de verkar veta vad de vill göra - speciellt Abby, the forensic scientist, som ibland konsumerar stora mängder koffein, för hon vill inte sova innan hon gjort jobbet färdigt. Eller Tony, som sovit under sitt skrivbord, eftersom han jobbade så sent och han tyckte det inte var nån vits att fara hem och sova, för han skulle upp på jobb inom några timmar igen. Han har tandborste och tandkräm och en kudde i en av arkiv lådorna, och en extra skjorta i en annan (sockor också tror jag, men är inte lika säker över det, eftersom han en gång hängde sina sockor på tork över en skrivbords-lampa när det regnade utomhus.
Det verkar lite obsessed, och "leva för att arbeta, inte arbeta för att leva"-aktigt, men jag gillar tanken. Jag vill inte arbeta för att kunna leva. Jag vill leva för att arbeta, och jag vill gilla mitt arbete! (Inte som majoriteten av jordens befolkning som arbetar för att kunna leva)
Undrar om ett sånt arbete existerar i verkligheten?
tisdag 3 maj 2011
Jobb och jobb och jobb
Jag har just räknat ut att förra veckan jobbade jag ca 39 timmar och den här veckan kommer jag att vara 36 timmar på jobb (om inte mer). Mitt kontrakt säger 28 timmar.
Inte undra på att min rygg knakar och gnäller, och mina fötter känns som ballonger. Jag står ju hela dagarna. Gör ingenting annat än står, och lyfter säckar med sten, sand eller cement eller jord, tunga blomkrukor och annat smått och gott.
Så idag har jag en latdag. Jag ska på jobb kl 16, men tills dess ska jag bara sitta (egentligen halvligga) och inte göra nånting (vilket betyder att jag ser på film och ritar - i det här fallet bilar.)
Så långt har jag ritat en Ford Mustang Shelby GT från 2006, en Nissan Skyline (Den i The Fast and the Furious) och en Dodge Charger (från Fast Five) jag vill ha en sån bil. en med matt färg, inte blänkande som alla andra bilar, utan matt, för det såg så otroligt snyggt ut på bilarna i filmen! Jag tror jag är kär. I en bil.
En annan sak som jag nu lagt till på min lista över saker jag vill göra (den listan som börjar med "Gå barfota på röda mattan") jag vill plocka sönder en bil i smådelar (och kanske plocka ihop den igen). Det mesta jag vill se är om jag klarar av det. Det kan väl inte vara så svårt? Min lillebror gör ju det stup i kvarten dagarna i ända...
Det här är alltså en av de senaste skapelserna som jag ritat av. Jag kanske tillochmed lägger upp en bild på min teckning... senare.
Inte undra på att min rygg knakar och gnäller, och mina fötter känns som ballonger. Jag står ju hela dagarna. Gör ingenting annat än står, och lyfter säckar med sten, sand eller cement eller jord, tunga blomkrukor och annat smått och gott.
Så idag har jag en latdag. Jag ska på jobb kl 16, men tills dess ska jag bara sitta (egentligen halvligga) och inte göra nånting (vilket betyder att jag ser på film och ritar - i det här fallet bilar.)
Så långt har jag ritat en Ford Mustang Shelby GT från 2006, en Nissan Skyline (Den i The Fast and the Furious) och en Dodge Charger (från Fast Five) jag vill ha en sån bil. en med matt färg, inte blänkande som alla andra bilar, utan matt, för det såg så otroligt snyggt ut på bilarna i filmen! Jag tror jag är kär. I en bil.
En annan sak som jag nu lagt till på min lista över saker jag vill göra (den listan som börjar med "Gå barfota på röda mattan") jag vill plocka sönder en bil i smådelar (och kanske plocka ihop den igen). Det mesta jag vill se är om jag klarar av det. Det kan väl inte vara så svårt? Min lillebror gör ju det stup i kvarten dagarna i ända...
 |
| Inte min bild, och jag bara önskar att det var min bil. |
onsdag 20 april 2011
Sommarjobb
Jag har alltså bestämt mig för att fara tillbaka till Finland i år. Antingen i sommar eller i höst, beroende på om jag hittar sommarjobb nånstans. Vilket är lättare sagt än gjort när de vill att man ska komma på intervju och själv sitter man i London med pengar till bara en flygbiljett.
Jag vill ju inte fara hem och sen inte ha nåt jobb alls. Fast jag skulle ju kunna vara sneaky och klämma mig in hos mina föräldrar, jag skulle få bo gratis där, men det skulle inte kännas bra. Hösten kommer ju emot och med hösten studier, och lite pengar. Så nu snurrar en massa tankar runt i huvudet:
OM jag skulle fixa en bok färdigt och sälja den på amazon, och OM den skulle vara såå bra, bättre än Twilight och Harry Potter, då skulle jag inte behöva oroa mig mer.
Önsketänkande.
Det är vad det är.
I alla fall så tänker jag avsluta den här posten här och skriva lite på TCM.
Jag vill ju inte fara hem och sen inte ha nåt jobb alls. Fast jag skulle ju kunna vara sneaky och klämma mig in hos mina föräldrar, jag skulle få bo gratis där, men det skulle inte kännas bra. Hösten kommer ju emot och med hösten studier, och lite pengar. Så nu snurrar en massa tankar runt i huvudet:
OM jag skulle fixa en bok färdigt och sälja den på amazon, och OM den skulle vara såå bra, bättre än Twilight och Harry Potter, då skulle jag inte behöva oroa mig mer.
Önsketänkande.
Det är vad det är.
I alla fall så tänker jag avsluta den här posten här och skriva lite på TCM.
söndag 3 april 2011
Uppdatering
Jag hade ju nästan glömt bort att uppdatera bloggen, men för att alla ska veta vad jag har för mig så kommer här en sammanfattning hur mitt liv sett ut de två senaste veckorna:
Bodde i Chingford och åkte buss nära 2 timmar om dagen, Kom aldrig försent till jobbet.
Hittade rum i Leyton, 10 minuters promenad till jobbet, och är nu konstant försenad... (nästan)
Jobbar i Cash office och har lärt mig vart pengarna tar vägen när jag ligger hundratals pund på minus i spot checken (i 99% av fallen är det i självservice apparaterna pengarna gömmer sig och i 50% av fallen är det jag som tövlat till det (Men jag fixar det också! Vilket jag tycker är ganska imponerande av lilla mig))
Hade besök av Johanna, såg på Limitless på bio (ganska bra film, musiken påminnde om Inception, även fast det inte var Hans Zimmer som gjort musiken) Johanna for hem.
Jag har också hunnit vara sjuk och haft min första sjuk-dag från jobbet. Hade feber förra lördagen och låg hemma hela dagen och såg på NCIS. Tio avsnitt. Men var på jobbet dagen efter, trött, hängig och fick jätte trevliga kommentarer av mina kära medarbetare att jag såg ut som om jag varit på fest igår och inte sovit tillräckligt. (jätte snällt av dem)
Jag är fortfarande sjuk (förkyld - vem blir inte det i det här hemska fuktiga vädret?), har andningssvårigheter (våren är ju här redan) men mår annars rätt bra.
Ska med jobbgänget ut ikväll, vet inte vart vi ska, men jag lovade hänga på så hänger på tänker jag göra. Ska bara skutta i duschen och sen försöka att inte komma försent...
Borde inte ha flyttat så här nära.
Bodde i Chingford och åkte buss nära 2 timmar om dagen, Kom aldrig försent till jobbet.
Hittade rum i Leyton, 10 minuters promenad till jobbet, och är nu konstant försenad... (nästan)
Jobbar i Cash office och har lärt mig vart pengarna tar vägen när jag ligger hundratals pund på minus i spot checken (i 99% av fallen är det i självservice apparaterna pengarna gömmer sig och i 50% av fallen är det jag som tövlat till det (Men jag fixar det också! Vilket jag tycker är ganska imponerande av lilla mig))
Hade besök av Johanna, såg på Limitless på bio (ganska bra film, musiken påminnde om Inception, även fast det inte var Hans Zimmer som gjort musiken) Johanna for hem.
Jag har också hunnit vara sjuk och haft min första sjuk-dag från jobbet. Hade feber förra lördagen och låg hemma hela dagen och såg på NCIS. Tio avsnitt. Men var på jobbet dagen efter, trött, hängig och fick jätte trevliga kommentarer av mina kära medarbetare att jag såg ut som om jag varit på fest igår och inte sovit tillräckligt. (jätte snällt av dem)
Jag är fortfarande sjuk (förkyld - vem blir inte det i det här hemska fuktiga vädret?), har andningssvårigheter (våren är ju här redan) men mår annars rätt bra.
Ska med jobbgänget ut ikväll, vet inte vart vi ska, men jag lovade hänga på så hänger på tänker jag göra. Ska bara skutta i duschen och sen försöka att inte komma försent...
Borde inte ha flyttat så här nära.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)