Sitter just nu och ser på Harry Potter. Jag måste läsa böckerna igen. Jag bara måste.
Angående filmen jag såg förra gången jag skrev så hade jag rätt, förutom att dubbelgångaren inte blev bästa kompis, hon var ganska sur på den andra som hade poserat som henne. Men i övrigt hade jag rätt. :)
Jag tänker inte skriva mera annat än att jag jobbat (varför ska jobb vara så jobbigt hela tiden?) och nu tänker jag återgå till Harry Potter och dödsrelikerna.
måndag 17 oktober 2011
lördag 10 september 2011
På västfronten intet nytt
Eller ganska nytt är det väl. Inflyttad och hemmastadd i den nya lägenheten. Jobbar som en galning. Har varit på "semester" och flyttat ur min kära lägenhet i Helsingfors, så nu känner jag mig lite hemlös ... Såg familjen och kompisar och for sen tillbaka till London och jobbet, och fick, från en handskriven lapp i cash office att min kollega tagit 2 veckor ledigt. Så jag har jobbat i cash office den här veckan och ska göra det nästa vecka också. Igår jobbade jag i front end, för de behövde folk, och jag säger inte nej till extra pengar (även fast jag egentligen skulle vilja). Så, fast jag är anställd som halvtid, så har jag jobbat 2 timmar under heltid den här veckan.
Jag vill fortfarande ha ett jobb som jag gillar så mycket att jag kan tänka mig att sova på jobbet. Det är mitt mål här i livet.
De här veckorna jag inte har bloggat på så har bara susat förbi. Rummet ser fortfarande ut som ett bombnedslag (kläderna får ju inga plats i garderoben, så vart ska man sätta dem då?)
Jag har ritat och målat lite. Smågubbat också: http://tereseh.deviantart.com/ och funderat och haft mig gällande skriveriet. Jag funderar på att skriva två böcker i november, vilket skulle betyda 3333 ord/dag ostället för 1667 ord. Utan att skryta så tror jag att jag klarar det, eftersom jag klarar 2000/dag helt ok.
Men just nu har det varit mer måleri än skriveri. Jag har i alla fall fått stora idéer till I Called Him Gabriel och till Now Come The Tears. Jag fick till slut proofcopyn till Then Came Mary, och den ser supersnygg ut. Jag vill ha den i hardback nån gång.
Åh, ja, vi hade ju de här riotsen här i London också, jag har inte skrivit om det. De krossade fönstrena i affären bredvid där jag jobbar. Tydligen vill alla ha datorer och telefoner och dyra kameror, men inte en djävel bryr sig om sandpapper och borrmaskiner ... vart är världen på väg egentligen?
Om det var jag som var och lootade så skulle jag sikta mig in på Waterstones, eller en WH Smith eller Foyles (de är alla bokaffärer - nån som är förvånad?)
Tillbaka till skrivandet så har jag också funderat på Dröm Sommar, för Speldjävulen sitter och petar på mig med en pinne han hittat och meddelar att han minnsan inte tänker sitta och vänta längre, att han har planer som han vill verkligställa. Bums. Så det är bäst att jag sätter mig vid datorn istället för med penseln in handen. Jag tänker trotsa honom en stund till och se färdigt en film jag började se igår.
Min kära pojkvän visade mig Final Destination igår. Första filmen. Jag trodde det skulle vara nånting, eftersom jag läst ganska mycket skriverier om det. Men till min stora besvikelse så var det bara en film där folk dör. Jag hade lite förväntat mig en film där folk blir skrämda shitless och sen dör, men den korta snutten som jag såg så dog de bara. Av flygande bildäck. The ultimate doom of flying tyre. (jag menar, kom-i-gen?!? betalar folk för att se på sånt skit? Tydligen eftersom de lyckats göra 4 filmer redan ...)Jag föredrar filmer där folk blir skrämda shitless och sen dör. Faktiskt. Till exempel Scream. Eller The Cube, eller var det Hyper Cube? eller båda? Det ultimata är filmer där folk blir skrämda shitless men inte vet varför. (The Grudge räknas inte. The Grudge suger) The Ring är väl sådär ... helt okej. men första gången jag såg The Village, och The Wickerman med Nicholas Cage. Har bara en sak att säga: r e k o m m e n d e r a r ! Och The Happening.
28 Days Later och 28 Weeks Later är också ganska bra, där 28 Weeks Later är uppföljaren. Typ zombiefilm. Jag är annars inte för så mycket Zombie filmer, men 28 Days Later var helt ok. In fact så ok att jag då sen såg uppföljaren 28 Weeks Later, som också var helt ok. Ganska coolt tema ändå. (De som har svaga magar bör blunda då de ser dem)
Jag vet inte hur jag kom in på filmer helt plötsligt, men jag ska sluta babbla nu. ska bara säga en sak till:
Jag såg Transformer 3D på IMAX på Europas (om inte världens) största duk. I 3D, med enorma insekts-3D-glasögon på hela tiden. Jag tror inte jag blundade en endaste gång under den nästan 3 timmar långa filmen. Inte för att storyn var speciellt bra (storyn suger) men jag njöt fullt ut av all CGI i 3D och M U S I K E N! Jag har nu en ny favorit composer: Steve Jablonsky. Jag lägger honom på samma hylla som Hans Zimmer. Underbar filmmusik. Jag upptäckte dessutom, efter att jag såg filmen, att Steve Jablonsky gjort musiken till The Island, som Ewan McGregor är med i.
Det var en lång sak. Nu ska jag se färdigt filmen. (Monte Carlo med hon där Gomes från Another Cnderella Story. En sak som dock är intressant är att Nicole Kidman har stuckit sina fingrar med i spelet och pekat och påtat (producent alltså)) Jag leker gissningslekar med sådana här filmer och försöker lista ut hur det kommer att sluta. (Han är intresserad av henne, blir knäckt när hon avslöjas, men förlåter henne tillslut. Och hon blir kompis med sin dubbelgångare. Jag återkommer om mina gissningar stämmer ;)
Jag vill fortfarande ha ett jobb som jag gillar så mycket att jag kan tänka mig att sova på jobbet. Det är mitt mål här i livet.
De här veckorna jag inte har bloggat på så har bara susat förbi. Rummet ser fortfarande ut som ett bombnedslag (kläderna får ju inga plats i garderoben, så vart ska man sätta dem då?)
Jag har ritat och målat lite. Smågubbat också: http://tereseh.deviantart.com/ och funderat och haft mig gällande skriveriet. Jag funderar på att skriva två böcker i november, vilket skulle betyda 3333 ord/dag ostället för 1667 ord. Utan att skryta så tror jag att jag klarar det, eftersom jag klarar 2000/dag helt ok.
Men just nu har det varit mer måleri än skriveri. Jag har i alla fall fått stora idéer till I Called Him Gabriel och till Now Come The Tears. Jag fick till slut proofcopyn till Then Came Mary, och den ser supersnygg ut. Jag vill ha den i hardback nån gång.
Åh, ja, vi hade ju de här riotsen här i London också, jag har inte skrivit om det. De krossade fönstrena i affären bredvid där jag jobbar. Tydligen vill alla ha datorer och telefoner och dyra kameror, men inte en djävel bryr sig om sandpapper och borrmaskiner ... vart är världen på väg egentligen?
Om det var jag som var och lootade så skulle jag sikta mig in på Waterstones, eller en WH Smith eller Foyles (de är alla bokaffärer - nån som är förvånad?)
Tillbaka till skrivandet så har jag också funderat på Dröm Sommar, för Speldjävulen sitter och petar på mig med en pinne han hittat och meddelar att han minnsan inte tänker sitta och vänta längre, att han har planer som han vill verkligställa. Bums. Så det är bäst att jag sätter mig vid datorn istället för med penseln in handen. Jag tänker trotsa honom en stund till och se färdigt en film jag började se igår.
Min kära pojkvän visade mig Final Destination igår. Första filmen. Jag trodde det skulle vara nånting, eftersom jag läst ganska mycket skriverier om det. Men till min stora besvikelse så var det bara en film där folk dör. Jag hade lite förväntat mig en film där folk blir skrämda shitless och sen dör, men den korta snutten som jag såg så dog de bara. Av flygande bildäck. The ultimate doom of flying tyre. (jag menar, kom-i-gen?!? betalar folk för att se på sånt skit? Tydligen eftersom de lyckats göra 4 filmer redan ...)Jag föredrar filmer där folk blir skrämda shitless och sen dör. Faktiskt. Till exempel Scream. Eller The Cube, eller var det Hyper Cube? eller båda? Det ultimata är filmer där folk blir skrämda shitless men inte vet varför. (The Grudge räknas inte. The Grudge suger) The Ring är väl sådär ... helt okej. men första gången jag såg The Village, och The Wickerman med Nicholas Cage. Har bara en sak att säga: r e k o m m e n d e r a r ! Och The Happening.
28 Days Later och 28 Weeks Later är också ganska bra, där 28 Weeks Later är uppföljaren. Typ zombiefilm. Jag är annars inte för så mycket Zombie filmer, men 28 Days Later var helt ok. In fact så ok att jag då sen såg uppföljaren 28 Weeks Later, som också var helt ok. Ganska coolt tema ändå. (De som har svaga magar bör blunda då de ser dem)
Jag vet inte hur jag kom in på filmer helt plötsligt, men jag ska sluta babbla nu. ska bara säga en sak till:
Jag såg Transformer 3D på IMAX på Europas (om inte världens) största duk. I 3D, med enorma insekts-3D-glasögon på hela tiden. Jag tror inte jag blundade en endaste gång under den nästan 3 timmar långa filmen. Inte för att storyn var speciellt bra (storyn suger) men jag njöt fullt ut av all CGI i 3D och M U S I K E N! Jag har nu en ny favorit composer: Steve Jablonsky. Jag lägger honom på samma hylla som Hans Zimmer. Underbar filmmusik. Jag upptäckte dessutom, efter att jag såg filmen, att Steve Jablonsky gjort musiken till The Island, som Ewan McGregor är med i.
Det var en lång sak. Nu ska jag se färdigt filmen. (Monte Carlo med hon där Gomes från Another Cnderella Story. En sak som dock är intressant är att Nicole Kidman har stuckit sina fingrar med i spelet och pekat och påtat (producent alltså)) Jag leker gissningslekar med sådana här filmer och försöker lista ut hur det kommer att sluta. (Han är intresserad av henne, blir knäckt när hon avslöjas, men förlåter henne tillslut. Och hon blir kompis med sin dubbelgångare. Jag återkommer om mina gissningar stämmer ;)
torsdag 28 juli 2011
London London
Jag har inte uppdaterat på länge, även om jag tänkt på att göra det. Men det har aldrig blivit av. Nu när jag riskerar förlora internet i några dagar så tänkte jag bara uppdatera så att de som är intresserade vet vad jag pysslar med ...
Jag jobbar fortfarande på samma ställe, och jag bor fortfarande med kackerlackor i köket. När Johanna var här på besök så såg hon en mus (det är väl bra, möss äter ju kackerlackor) men det var lite för mycket för mig, så jag letade reda på ett annat rum. Australienskan som bor i rummet intill (och hon har inget fönster!) ville också flytta så vi bestämde oss för att flytta tillsammans.
Så jag hittade en nyrenoverad fräsh lägenhet på andra sidan Leyton tube station. 900£ per mådad, men delat så blir det mycket mera värt att bo där än här, där jag betalar 440£/månad med kackerlackor och möss i köket, hål i taket i köket (när det regnar riktigt mycket har vi Venedig i köket) och myror i badrummet och nånting i vattensystemet som ger mig allergisk reaktion runt mina ögon (det ser ut som om jag har varit i slagsmål)
Påtal om mitt öga och slagsmål; vi har polismän på besök lite nu och då i butiken där jag jobbar (mest för att de äter lunch i vår canteena) härom dagen stannade an av polismännen framför mig när jag stod i självscannen och tittade på mig och frågade allvarligt:
"Är du säker på att det är en allergisk reaktion, att det inte är ett blåmärke? Du kan säga om det hänt nåt. Det är väl ingen som har slagit dig?"
Och jag skrattade och svarade "Det är en allergisk reaktion, om någon skulle ha slagit mig så skulle jag ha slått tillbaka ..."
Den sista denna månad (på söndag) så flyttar vi! JEJ!
Och jag kanske skulle tillägga att jag har hittat en pojke här. En del har frågat och nu svarar jag; jag har hittat en pojke, därför stannar jag här i alla fall ett tag till. :)
Skrivandet går så där mittemellan bra. Jag har en halv bok färdig (Getting Even) och en annan påbörjad. Then Came Mary proof copyn har fortfarande inte kommit och jag börjar bli lite orolig, men det stod i mitten av augusti så jag får väl hoppas att den kommer då (har för mig att den kom snabbare förra året ...) Jag funderar också på att skriva om den i första person, men det är bara funderingar, jag gillar tredje persons vyn ...
Jag planerar att landa på finsk mark nån gång kring den 20 augusti. (jag vill bara ha min linemanagers signatur på att jag får ledigt då innan jag betalar flygbiljett) Ska rensa ut lägenheten i Helsingfors och sen hälsa på familjen på Åland (ja, jag hade ju planerat att förvara några av mina saker hos mina föräldrar också tills jag har bestämt mig var jag vill bo)
Bokantalet på spismanteln har i princip varit konstant ... fortfarande ca 100 stycken. Tror de har ökat med ca 10 dock ... ;) Nya tillägg är Meg Cabots Queen of Babble, en bok om Forensics, Write a Blockbuster, Time Paradox, :59 seconds och Paranormality och tre böcker om att köpa och sälja hus ... Ja, ganska stor spridning på böckerna.
Jag funderar också på att börja studera kriminologi, de har ganska bra kurser på internet här i England, men det kostar (bortskämd nordbo) så jag vet inte om det kommer att bli mer än funderingar.
Jag jobbar fortfarande på samma ställe, och jag bor fortfarande med kackerlackor i köket. När Johanna var här på besök så såg hon en mus (det är väl bra, möss äter ju kackerlackor) men det var lite för mycket för mig, så jag letade reda på ett annat rum. Australienskan som bor i rummet intill (och hon har inget fönster!) ville också flytta så vi bestämde oss för att flytta tillsammans.
Så jag hittade en nyrenoverad fräsh lägenhet på andra sidan Leyton tube station. 900£ per mådad, men delat så blir det mycket mera värt att bo där än här, där jag betalar 440£/månad med kackerlackor och möss i köket, hål i taket i köket (när det regnar riktigt mycket har vi Venedig i köket) och myror i badrummet och nånting i vattensystemet som ger mig allergisk reaktion runt mina ögon (det ser ut som om jag har varit i slagsmål)
Påtal om mitt öga och slagsmål; vi har polismän på besök lite nu och då i butiken där jag jobbar (mest för att de äter lunch i vår canteena) härom dagen stannade an av polismännen framför mig när jag stod i självscannen och tittade på mig och frågade allvarligt:
"Är du säker på att det är en allergisk reaktion, att det inte är ett blåmärke? Du kan säga om det hänt nåt. Det är väl ingen som har slagit dig?"
Och jag skrattade och svarade "Det är en allergisk reaktion, om någon skulle ha slagit mig så skulle jag ha slått tillbaka ..."
Den sista denna månad (på söndag) så flyttar vi! JEJ!
Och jag kanske skulle tillägga att jag har hittat en pojke här. En del har frågat och nu svarar jag; jag har hittat en pojke, därför stannar jag här i alla fall ett tag till. :)
Skrivandet går så där mittemellan bra. Jag har en halv bok färdig (Getting Even) och en annan påbörjad. Then Came Mary proof copyn har fortfarande inte kommit och jag börjar bli lite orolig, men det stod i mitten av augusti så jag får väl hoppas att den kommer då (har för mig att den kom snabbare förra året ...) Jag funderar också på att skriva om den i första person, men det är bara funderingar, jag gillar tredje persons vyn ...
Jag planerar att landa på finsk mark nån gång kring den 20 augusti. (jag vill bara ha min linemanagers signatur på att jag får ledigt då innan jag betalar flygbiljett) Ska rensa ut lägenheten i Helsingfors och sen hälsa på familjen på Åland (ja, jag hade ju planerat att förvara några av mina saker hos mina föräldrar också tills jag har bestämt mig var jag vill bo)
Bokantalet på spismanteln har i princip varit konstant ... fortfarande ca 100 stycken. Tror de har ökat med ca 10 dock ... ;) Nya tillägg är Meg Cabots Queen of Babble, en bok om Forensics, Write a Blockbuster, Time Paradox, :59 seconds och Paranormality och tre böcker om att köpa och sälja hus ... Ja, ganska stor spridning på böckerna.
Jag funderar också på att börja studera kriminologi, de har ganska bra kurser på internet här i England, men det kostar (bortskämd nordbo) så jag vet inte om det kommer att bli mer än funderingar.
torsdag 30 juni 2011
Proofcopy
jag har just skickat iväg min order av en proofcopy till Then Came Mary... den beräknas anlända 16 augusti! <.< varför måste USA vara så långt borta?!?
I alla fall, efter lite flummande med omslaget. Deras mall var liten så in i attan, och jag förminskade min bild enligt mallen, och sen klagar de på att det är för lite dpi i mitt omslag (bilden blir för pixelartad).
Så jag struntade i att krympa bilden till mall-storleken, och då gick den igenom (jag har säkert 100-tals dpi mer än vad de vill ha, men de klagade inte).
Nu väntar jag bara på 16 augusti :)
I alla fall, efter lite flummande med omslaget. Deras mall var liten så in i attan, och jag förminskade min bild enligt mallen, och sen klagar de på att det är för lite dpi i mitt omslag (bilden blir för pixelartad).
Så jag struntade i att krympa bilden till mall-storleken, och då gick den igenom (jag har säkert 100-tals dpi mer än vad de vill ha, men de klagade inte).
Nu väntar jag bara på 16 augusti :)
 |
| Så här blir omslaget att se ut |
Och medans jag väntar fortsätter skrivandet och planerandet. Den nyaste idén heter Getting Even, och det är allt jag tänker berätta om den, för resten kommer skrivas i november ;)
tisdag 14 juni 2011
Precis som Meg Cabot
Meg Cabot skriver på sin hemsida "If I can do it, so can you." Det handlar alltså om att bli författare (igen :) ) Allt flera gånger tänker jag "om han/hon kan göra det, så kan jag också." Varje gång jag ser på hennes video blir jag inspirerad att skriva.
Jag filar just nu på Then Came Mary (igen). Jag har "träffat" Mary och hennes jobbarkompisar och de verkar inte alls lika tråkiga som de låter i första utkastet. De låter faktiskt riktigt roliga. Första kapitlet är nu mera intressant än vad det var förut och jag känner mig mera positiv till att det här kan bli en riktigt bra bok när jag är färdig.
Jag vill skriva så många böcker att jag får totalstopp och inte skriver nånting för jag kan inte bestämma mig för vilken berättelse jag ska skriva på. Jag väljer alltid en och börjar, sen ändrar jag mig tio gånger och slutar skriva totalt. Den här gången tänker jag fixa TCM färdigt innan jag skriver på nåt annat. Nu åter till manuset.
Jag filar just nu på Then Came Mary (igen). Jag har "träffat" Mary och hennes jobbarkompisar och de verkar inte alls lika tråkiga som de låter i första utkastet. De låter faktiskt riktigt roliga. Första kapitlet är nu mera intressant än vad det var förut och jag känner mig mera positiv till att det här kan bli en riktigt bra bok när jag är färdig.
Jag vill skriva så många böcker att jag får totalstopp och inte skriver nånting för jag kan inte bestämma mig för vilken berättelse jag ska skriva på. Jag väljer alltid en och börjar, sen ändrar jag mig tio gånger och slutar skriva totalt. Den här gången tänker jag fixa TCM färdigt innan jag skriver på nåt annat. Nu åter till manuset.
torsdag 26 maj 2011
Vattenmelon
Varje gång jag äter vattenmelon förflyttas jag hem till mina föräldrars hus, en stekhet sommardag då mamma hade köpt hem en gigantisk vattenmelon som vi gick och åt av. I början var den kall och svalkande, men allteftersom dagen gick blev den varmare och vattnigare och soggigare. Men jag minns fortfarande smaken, ljuvligt fräsh i hettan.
Idag hade jag vattenmelon till frukost, för jag ville vara lite nyttig (och så "råkade" det sig ju att ett paket vattenmelonskivor hade hittat hem till mig från affären.) Medan jag mumsade tänkte jag på varma sommardagar.
Nyttigheten sträckte sig ju inte så långt, eftersom en chokladpralinask också "hittat" vägen hem till mig och pralinerna bara ropade "smaka mig, smaka mig!" Så till frukost har jag också haft en choklad tryffel pralin. Choklad smakar aldrig så gott som på morgonen. Dessvärre brännde jag min tunga igår, så den kan inte känna smak så bra idag, och nästan allt jag stoppar i munnen gör att tungan tar ont. Jag borde köpa glass (om man nu ens behöver ha en ursäkt för att köpa glass)
Idag hade jag vattenmelon till frukost, för jag ville vara lite nyttig (och så "råkade" det sig ju att ett paket vattenmelonskivor hade hittat hem till mig från affären.) Medan jag mumsade tänkte jag på varma sommardagar.
Nyttigheten sträckte sig ju inte så långt, eftersom en chokladpralinask också "hittat" vägen hem till mig och pralinerna bara ropade "smaka mig, smaka mig!" Så till frukost har jag också haft en choklad tryffel pralin. Choklad smakar aldrig så gott som på morgonen. Dessvärre brännde jag min tunga igår, så den kan inte känna smak så bra idag, och nästan allt jag stoppar i munnen gör att tungan tar ont. Jag borde köpa glass (om man nu ens behöver ha en ursäkt för att köpa glass)
onsdag 25 maj 2011
Hunger
Något som är jobbigt att jobba i ett "uteköpcenter" (där finns byggnader med allt från byggnadssaker till mat till babykläder och telefoner och träningslokaler, med en stor parkering i mitten) är att man alltid går förbi ett matställe när man ska hem.
Burger King, Pizza Hut och KFC är inte så svåra att ignorera, ångorna som kommer därifrån är inte direkt aptitretande. Men när jag har jobbat 5 timmar i sträck, utan lunchpaus och sen går hem, så går jag förbi Subway vars fläkt blåser ut varm mat-luktande luft precis där jag passerar, då kurrar det lite extra i magen och saliven börjar rinna och jag tänker på den krispiga salladen mellan de varma brödbitarna fyllda med grönsaker, ost och rödlök.
Nackdelen är ju då att jag kan koka fem mål mat hemma med den pengasumman som går åt att köpa en fot lång Subway.
Burger King, Pizza Hut och KFC är inte så svåra att ignorera, ångorna som kommer därifrån är inte direkt aptitretande. Men när jag har jobbat 5 timmar i sträck, utan lunchpaus och sen går hem, så går jag förbi Subway vars fläkt blåser ut varm mat-luktande luft precis där jag passerar, då kurrar det lite extra i magen och saliven börjar rinna och jag tänker på den krispiga salladen mellan de varma brödbitarna fyllda med grönsaker, ost och rödlök.
Nackdelen är ju då att jag kan koka fem mål mat hemma med den pengasumman som går åt att köpa en fot lång Subway.
tisdag 24 maj 2011
Lagom mör
Var ju och spelade fotboll med arbetskollegorna igår, Söndag, på kvällen. Det var vindigt och blåsigt och håret var mest i vägen. Likaså jag. Jag vet inte hur de räknar målen eller räddningarna, jag var fullt upptagen med att störa motståndarna så mycket som möjligt genom att vara ivägen.
Jag kan inte säga att jag är bra på fotboll, men markera, det kan jag. För det mesta höll jag mig på "hemmaplan" och gick i vägen för de som ville göra mål. Tror jag var ganska bra. Lyckades träffa bollen med mitt smalben (ont så sjutton) och på så sätt hindra ett mål (yay för mig!) sen var den enda andra kvinnliga spelaren (vi var alltså bara två kvinnor där) och jag i slagsmål om bollen. Hon sparkade mig i vänstra knäet samtidigt som jag sparkade på bollen (det var väl bollen hon siktade på och jag råkade slänga mitt knä ivägen) det gick så snabbt att jag egentligen inte har nån aning om hur det gick till för hon stod på min högra sida, och blåmärket är på vänstra sidan om vänstra knäskålen.
Buckla blev det i alla fall, stor och präktig, och mitt lag förlorade med typ 7 mot 11, varav majoriteten av våra mål var stora dispyter då majoriteten av spelarna ropade i munnen på varandra om det var stolpe eller inte (vi använde kläd och väsk-högar som målposter)
Så går det om man spelar fotboll i England med fotbollsfantaster.
Ni skulle bara se hurdan trafikstockning det är då Leyton Oriental spelar på hemma plan (jag bor ju i Leyton). En dag då jag gick hem från jobbet undrade jag vad som hänt då det stod två polisbilar parkerade utanför tunnelbanestationen och lite längre neråt gatan stod poliser utposterade på var sida om korsningen. Jag funderade ett tag på varför, om det var nåt viktigt som hände här och kikade runt om jag kunde se några viktiga personer. Då först upptäckte jag att de flesta människor bar kläder i samma färg och ropade slagvisor och stojade och stimmade (japp, jag är väldigt medveten om min omgivning)
En sak har jag i alla fall lärt mig. När det gäller fotboll - håll dig borta från strömmen och undvik tunnelbanan... faktiskt, undvik all kommunal transport om möjligt, för det går inte att få ens en tå in.
Jag kan inte säga att jag är bra på fotboll, men markera, det kan jag. För det mesta höll jag mig på "hemmaplan" och gick i vägen för de som ville göra mål. Tror jag var ganska bra. Lyckades träffa bollen med mitt smalben (ont så sjutton) och på så sätt hindra ett mål (yay för mig!) sen var den enda andra kvinnliga spelaren (vi var alltså bara två kvinnor där) och jag i slagsmål om bollen. Hon sparkade mig i vänstra knäet samtidigt som jag sparkade på bollen (det var väl bollen hon siktade på och jag råkade slänga mitt knä ivägen) det gick så snabbt att jag egentligen inte har nån aning om hur det gick till för hon stod på min högra sida, och blåmärket är på vänstra sidan om vänstra knäskålen.
Buckla blev det i alla fall, stor och präktig, och mitt lag förlorade med typ 7 mot 11, varav majoriteten av våra mål var stora dispyter då majoriteten av spelarna ropade i munnen på varandra om det var stolpe eller inte (vi använde kläd och väsk-högar som målposter)
Så går det om man spelar fotboll i England med fotbollsfantaster.
Ni skulle bara se hurdan trafikstockning det är då Leyton Oriental spelar på hemma plan (jag bor ju i Leyton). En dag då jag gick hem från jobbet undrade jag vad som hänt då det stod två polisbilar parkerade utanför tunnelbanestationen och lite längre neråt gatan stod poliser utposterade på var sida om korsningen. Jag funderade ett tag på varför, om det var nåt viktigt som hände här och kikade runt om jag kunde se några viktiga personer. Då först upptäckte jag att de flesta människor bar kläder i samma färg och ropade slagvisor och stojade och stimmade (japp, jag är väldigt medveten om min omgivning)
En sak har jag i alla fall lärt mig. När det gäller fotboll - håll dig borta från strömmen och undvik tunnelbanan... faktiskt, undvik all kommunal transport om möjligt, för det går inte att få ens en tå in.
tisdag 17 maj 2011
Jag har vunnit en bok!
 | |
| Jag menar titta på den! Vem blir INTE kär i omslaget? |
Sen skuttade jag runt av lycka, jag har vunnit en bok!! De ickesynliga av Fredrik Härén. Jag skulle ändå ha köpt boken om jag inte hade vunnit, för den verkar så spännande, och jag gillar det gröna omslaget skarpt!
*dansar runt i rummet*
Jag vann en boo-ook!
En del av mig vill ha den NU, här i London, och läsa den GENAST!
En annan del av mig säger "Snälla du, titta på högen av böcker du tänker släpa med dig hem, din väska kommer att väga mer än 20 kg och du kommer att måsta betala extra på flygplatsen för att de ska checka in din övertunga väska. Det är bättre om de skickar den till dina föräldrar, så behöver du inte bekymmra dig om det."
Vilket som. Jag är så överglad att jag struntar i om jag måste betala extra för min väska på flyget. Boooook!
(Japp, jag borde gå med i en bookaholics anonymous, det här kan inte vara hälsosamt.)
onsdag 11 maj 2011
Varför vissa personer inte passar i 9-5 jobb
De förväntar sig helt enkelt mer utav sig själva och nöjer sig inte med att jobba och kunna betala räkningarna, huset/lägenheten och mat på bordet. Vem vill inte vara rik? Men vissa nöjer sig med ett jobb som de "klarar" sig på. Andra inte. Jag har insett att jag tillhör den andra kategorin.
Jag vill inte jobba för att kunna betala räkningar och mat etc. Jag vill jobba för att jag tycker om jobbet. Jag vill ha ett sånt jobb, som jag tycker så mycket om att jag skulle kunna sova på jobbet för att få allting gjort som jag vill ha gjort.
Det som stör mig är att jag ännu inte hittat det jobbet. Författare känns ju inte riktigt som ett jobb (inte nu i alla fall). Jag har sett rätt mycket på NCIS (Dagens understatement - jag är helt obsessed av NCIS) och är så avundsjuk på karaktärerna där, för de verkar veta vad de vill göra - speciellt Abby, the forensic scientist, som ibland konsumerar stora mängder koffein, för hon vill inte sova innan hon gjort jobbet färdigt. Eller Tony, som sovit under sitt skrivbord, eftersom han jobbade så sent och han tyckte det inte var nån vits att fara hem och sova, för han skulle upp på jobb inom några timmar igen. Han har tandborste och tandkräm och en kudde i en av arkiv lådorna, och en extra skjorta i en annan (sockor också tror jag, men är inte lika säker över det, eftersom han en gång hängde sina sockor på tork över en skrivbords-lampa när det regnade utomhus.
Det verkar lite obsessed, och "leva för att arbeta, inte arbeta för att leva"-aktigt, men jag gillar tanken. Jag vill inte arbeta för att kunna leva. Jag vill leva för att arbeta, och jag vill gilla mitt arbete! (Inte som majoriteten av jordens befolkning som arbetar för att kunna leva)
Undrar om ett sånt arbete existerar i verkligheten?
Jag vill inte jobba för att kunna betala räkningar och mat etc. Jag vill jobba för att jag tycker om jobbet. Jag vill ha ett sånt jobb, som jag tycker så mycket om att jag skulle kunna sova på jobbet för att få allting gjort som jag vill ha gjort.
Det som stör mig är att jag ännu inte hittat det jobbet. Författare känns ju inte riktigt som ett jobb (inte nu i alla fall). Jag har sett rätt mycket på NCIS (Dagens understatement - jag är helt obsessed av NCIS) och är så avundsjuk på karaktärerna där, för de verkar veta vad de vill göra - speciellt Abby, the forensic scientist, som ibland konsumerar stora mängder koffein, för hon vill inte sova innan hon gjort jobbet färdigt. Eller Tony, som sovit under sitt skrivbord, eftersom han jobbade så sent och han tyckte det inte var nån vits att fara hem och sova, för han skulle upp på jobb inom några timmar igen. Han har tandborste och tandkräm och en kudde i en av arkiv lådorna, och en extra skjorta i en annan (sockor också tror jag, men är inte lika säker över det, eftersom han en gång hängde sina sockor på tork över en skrivbords-lampa när det regnade utomhus.
Det verkar lite obsessed, och "leva för att arbeta, inte arbeta för att leva"-aktigt, men jag gillar tanken. Jag vill inte arbeta för att kunna leva. Jag vill leva för att arbeta, och jag vill gilla mitt arbete! (Inte som majoriteten av jordens befolkning som arbetar för att kunna leva)
Undrar om ett sånt arbete existerar i verkligheten?
tisdag 3 maj 2011
Jobb och jobb och jobb
Jag har just räknat ut att förra veckan jobbade jag ca 39 timmar och den här veckan kommer jag att vara 36 timmar på jobb (om inte mer). Mitt kontrakt säger 28 timmar.
Inte undra på att min rygg knakar och gnäller, och mina fötter känns som ballonger. Jag står ju hela dagarna. Gör ingenting annat än står, och lyfter säckar med sten, sand eller cement eller jord, tunga blomkrukor och annat smått och gott.
Så idag har jag en latdag. Jag ska på jobb kl 16, men tills dess ska jag bara sitta (egentligen halvligga) och inte göra nånting (vilket betyder att jag ser på film och ritar - i det här fallet bilar.)
Så långt har jag ritat en Ford Mustang Shelby GT från 2006, en Nissan Skyline (Den i The Fast and the Furious) och en Dodge Charger (från Fast Five) jag vill ha en sån bil. en med matt färg, inte blänkande som alla andra bilar, utan matt, för det såg så otroligt snyggt ut på bilarna i filmen! Jag tror jag är kär. I en bil.
En annan sak som jag nu lagt till på min lista över saker jag vill göra (den listan som börjar med "Gå barfota på röda mattan") jag vill plocka sönder en bil i smådelar (och kanske plocka ihop den igen). Det mesta jag vill se är om jag klarar av det. Det kan väl inte vara så svårt? Min lillebror gör ju det stup i kvarten dagarna i ända...
Det här är alltså en av de senaste skapelserna som jag ritat av. Jag kanske tillochmed lägger upp en bild på min teckning... senare.
Inte undra på att min rygg knakar och gnäller, och mina fötter känns som ballonger. Jag står ju hela dagarna. Gör ingenting annat än står, och lyfter säckar med sten, sand eller cement eller jord, tunga blomkrukor och annat smått och gott.
Så idag har jag en latdag. Jag ska på jobb kl 16, men tills dess ska jag bara sitta (egentligen halvligga) och inte göra nånting (vilket betyder att jag ser på film och ritar - i det här fallet bilar.)
Så långt har jag ritat en Ford Mustang Shelby GT från 2006, en Nissan Skyline (Den i The Fast and the Furious) och en Dodge Charger (från Fast Five) jag vill ha en sån bil. en med matt färg, inte blänkande som alla andra bilar, utan matt, för det såg så otroligt snyggt ut på bilarna i filmen! Jag tror jag är kär. I en bil.
En annan sak som jag nu lagt till på min lista över saker jag vill göra (den listan som börjar med "Gå barfota på röda mattan") jag vill plocka sönder en bil i smådelar (och kanske plocka ihop den igen). Det mesta jag vill se är om jag klarar av det. Det kan väl inte vara så svårt? Min lillebror gör ju det stup i kvarten dagarna i ända...
 |
| Inte min bild, och jag bara önskar att det var min bil. |
onsdag 20 april 2011
Sommarjobb
Jag har alltså bestämt mig för att fara tillbaka till Finland i år. Antingen i sommar eller i höst, beroende på om jag hittar sommarjobb nånstans. Vilket är lättare sagt än gjort när de vill att man ska komma på intervju och själv sitter man i London med pengar till bara en flygbiljett.
Jag vill ju inte fara hem och sen inte ha nåt jobb alls. Fast jag skulle ju kunna vara sneaky och klämma mig in hos mina föräldrar, jag skulle få bo gratis där, men det skulle inte kännas bra. Hösten kommer ju emot och med hösten studier, och lite pengar. Så nu snurrar en massa tankar runt i huvudet:
OM jag skulle fixa en bok färdigt och sälja den på amazon, och OM den skulle vara såå bra, bättre än Twilight och Harry Potter, då skulle jag inte behöva oroa mig mer.
Önsketänkande.
Det är vad det är.
I alla fall så tänker jag avsluta den här posten här och skriva lite på TCM.
Jag vill ju inte fara hem och sen inte ha nåt jobb alls. Fast jag skulle ju kunna vara sneaky och klämma mig in hos mina föräldrar, jag skulle få bo gratis där, men det skulle inte kännas bra. Hösten kommer ju emot och med hösten studier, och lite pengar. Så nu snurrar en massa tankar runt i huvudet:
OM jag skulle fixa en bok färdigt och sälja den på amazon, och OM den skulle vara såå bra, bättre än Twilight och Harry Potter, då skulle jag inte behöva oroa mig mer.
Önsketänkande.
Det är vad det är.
I alla fall så tänker jag avsluta den här posten här och skriva lite på TCM.
söndag 3 april 2011
Uppdatering
Jag hade ju nästan glömt bort att uppdatera bloggen, men för att alla ska veta vad jag har för mig så kommer här en sammanfattning hur mitt liv sett ut de två senaste veckorna:
Bodde i Chingford och åkte buss nära 2 timmar om dagen, Kom aldrig försent till jobbet.
Hittade rum i Leyton, 10 minuters promenad till jobbet, och är nu konstant försenad... (nästan)
Jobbar i Cash office och har lärt mig vart pengarna tar vägen när jag ligger hundratals pund på minus i spot checken (i 99% av fallen är det i självservice apparaterna pengarna gömmer sig och i 50% av fallen är det jag som tövlat till det (Men jag fixar det också! Vilket jag tycker är ganska imponerande av lilla mig))
Hade besök av Johanna, såg på Limitless på bio (ganska bra film, musiken påminnde om Inception, även fast det inte var Hans Zimmer som gjort musiken) Johanna for hem.
Jag har också hunnit vara sjuk och haft min första sjuk-dag från jobbet. Hade feber förra lördagen och låg hemma hela dagen och såg på NCIS. Tio avsnitt. Men var på jobbet dagen efter, trött, hängig och fick jätte trevliga kommentarer av mina kära medarbetare att jag såg ut som om jag varit på fest igår och inte sovit tillräckligt. (jätte snällt av dem)
Jag är fortfarande sjuk (förkyld - vem blir inte det i det här hemska fuktiga vädret?), har andningssvårigheter (våren är ju här redan) men mår annars rätt bra.
Ska med jobbgänget ut ikväll, vet inte vart vi ska, men jag lovade hänga på så hänger på tänker jag göra. Ska bara skutta i duschen och sen försöka att inte komma försent...
Borde inte ha flyttat så här nära.
Bodde i Chingford och åkte buss nära 2 timmar om dagen, Kom aldrig försent till jobbet.
Hittade rum i Leyton, 10 minuters promenad till jobbet, och är nu konstant försenad... (nästan)
Jobbar i Cash office och har lärt mig vart pengarna tar vägen när jag ligger hundratals pund på minus i spot checken (i 99% av fallen är det i självservice apparaterna pengarna gömmer sig och i 50% av fallen är det jag som tövlat till det (Men jag fixar det också! Vilket jag tycker är ganska imponerande av lilla mig))
Hade besök av Johanna, såg på Limitless på bio (ganska bra film, musiken påminnde om Inception, även fast det inte var Hans Zimmer som gjort musiken) Johanna for hem.
Jag har också hunnit vara sjuk och haft min första sjuk-dag från jobbet. Hade feber förra lördagen och låg hemma hela dagen och såg på NCIS. Tio avsnitt. Men var på jobbet dagen efter, trött, hängig och fick jätte trevliga kommentarer av mina kära medarbetare att jag såg ut som om jag varit på fest igår och inte sovit tillräckligt. (jätte snällt av dem)
Jag är fortfarande sjuk (förkyld - vem blir inte det i det här hemska fuktiga vädret?), har andningssvårigheter (våren är ju här redan) men mår annars rätt bra.
Ska med jobbgänget ut ikväll, vet inte vart vi ska, men jag lovade hänga på så hänger på tänker jag göra. Ska bara skutta i duschen och sen försöka att inte komma försent...
Borde inte ha flyttat så här nära.
onsdag 16 mars 2011
Shopping
Efter många "Save to wishlist"-klickningar besökte jag önskelistan och upptäckte att jag önskade mig närmare 500£ kläder/skor. Efter lite mera klickande är jag nu nere i 5 items, värde ca 250£.
Jag skulle alltså inte säga nej till tröjan...
Eller byxorna...
Eller någon av de här underbara skodonen.
Ha-begäret är stort.
söndag 13 mars 2011
Valet och kvalet
England eller Finland?
London eller Helsingfors?
Jobb eller studier?
En sak är säker i alla fall: Jag tänker inte stanna här resten av mitt liv. Jag tänker inte jobba med samma sak resten av mitt liv, jag tänker inte vara "customer advisor" mer än nödvändigt.
Vad jag vill göra med mitt liv vet jag ännu inte, men jag har ett ganska bra humm om att det inte involverar att stå och hjälpa kunder skanna produkter i selfservice checkouter, eller förklara varför de inte kan få refund för en produkt, eller hjälpa folk hitta till rätt gång, till rätt sak.
Jag vill få folk att gråta av sorg. Jag vill få dem att gråta av lycka. Jag vill få dem att skratta tills tårarna rinner och de ligger på golvet och krampaktigt håller om magen. Jag vill få dem att fundera, att säga a-haaa! Jag vill få dem att tänka, brista ut i gapskratt på bussen på väg till jobbet, chockera dem så de lägger handen över munnen av chock. Jag vill få folk att dela med sig. Jag vill berätta historier för folk, berättelser som tar en med på upptäcktsfärder i en själv eller i andra, eller i en annan värld. Och det tänker jag göra.
Och med det så vill jag bara meddela att jag tänker byta namn i höst.
Från Petra tillbaka till Terese.
Bara så ni vet ;)
London eller Helsingfors?
Jobb eller studier?
En sak är säker i alla fall: Jag tänker inte stanna här resten av mitt liv. Jag tänker inte jobba med samma sak resten av mitt liv, jag tänker inte vara "customer advisor" mer än nödvändigt.
Vad jag vill göra med mitt liv vet jag ännu inte, men jag har ett ganska bra humm om att det inte involverar att stå och hjälpa kunder skanna produkter i selfservice checkouter, eller förklara varför de inte kan få refund för en produkt, eller hjälpa folk hitta till rätt gång, till rätt sak.
Jag vill få folk att gråta av sorg. Jag vill få dem att gråta av lycka. Jag vill få dem att skratta tills tårarna rinner och de ligger på golvet och krampaktigt håller om magen. Jag vill få dem att fundera, att säga a-haaa! Jag vill få dem att tänka, brista ut i gapskratt på bussen på väg till jobbet, chockera dem så de lägger handen över munnen av chock. Jag vill få folk att dela med sig. Jag vill berätta historier för folk, berättelser som tar en med på upptäcktsfärder i en själv eller i andra, eller i en annan värld. Och det tänker jag göra.
Och med det så vill jag bara meddela att jag tänker byta namn i höst.
Från Petra tillbaka till Terese.
Bara så ni vet ;)
onsdag 9 mars 2011
Ensam
Min kompis Johanna, som flyttade tillsammans med mig till London, ska nu flytta tillbaka till Sverige. Imorgon lyfter hennes flyg.Jag kommer sakna henne. Och jag har också börjat fundera om jag också ska ta och packa mig hem. Men jag vill inte ännu. Dessutom måste jag i såfall hitta jobb i Finland.
Jag vill studera. Men jag vill jobba också.
Jag vill bo i London. Men jag vill bo i Helsingfors också.
Det är så svårt att välja! Jag trodde jag hade bestämt mig; jag far tillbaka till Finland i Augusti. Men nu när jag fått permanent kontrakt på jobbet så vet jag inte. Jag saknar min lägenhet och mina kompisar, min syster och min familj. Men om jag far så kommer jag att sakna alla nya kompisar jag fått här...
Det känns som om ett gummiband förbinder mig med Finland. Drar mig tillbaka. Hittills har jag kämpat emot, men nu börjar jag tveka. Mina händer är svettiga, och jag tappar snart taget om dörrkarmen i London. Men jag vet inte om jag vill släppa taget.
Det är så svårt att välja.
tisdag 8 mars 2011
Blog design
Jag vet inte om det beror på att jag är våg, men jag kan alltså inte bestämma mig hur min blogg ser ut. Så bara för att jag nu befinner mig i London så har jag fixat en fin "londonsk" bakgrund.
En ljus vårig Londonig bakgrund. :) Jag gillar den.
Beklagligtvis är den röda färgen i titeln lite för "skrikig" i mitt tycke, och titeltexten ser bara suddig ut i mina ögon.
Eller så är det bara jag som behöver kolla synen.
Eller såna här skulle kanske inte vara fel.
En ljus vårig Londonig bakgrund. :) Jag gillar den.
Beklagligtvis är den röda färgen i titeln lite för "skrikig" i mitt tycke, och titeltexten ser bara suddig ut i mina ögon.
Eller så är det bara jag som behöver kolla synen.
 |
Vid liv
Jag har inte försvunnit från jordens yta, jag har bara tagit "internet" paus... vilket gjort att jag sett på fler filmer och fler Star Trek avsnitt än vad som är mänskligt möjligt.
I alla fall, här kommer en snabb uppdatering hur mitt liv sett ut hittills:
Inte skrivit, men tänkt desto mer. (men jag har faktiskt dåligt samvete, för jag sa ju att jag skulle skriva...)
Haft stora svårigheter att bestämma mig, helt generellt.
Fått fast kontrakt på jobbet (stort plus, eller hur?!)
Funderar fortfarande om jag vill bli kvar i London ett år till, eller om jag ska tillbaka till Helsingfors och utbildningen.
Jag har nämligen utbildning på Manus och Regi linjen liggandes och vänta på mig där. För att inte tala om min älskade lägenhet som jag verkligen saknar något innerligt mycket just nu...
Ska flytta, till typ Chingford, så istället för en 20 min busstur till jobbet kommer det att ta 40 minuter... men jag har redan ett annat rum på lut i Leytonstone, 1 min underground från jobbet... som dessutom är billigare, men ledig först i april. Men jag hoppas jag får det rummet...
I alla fall, här kommer en snabb uppdatering hur mitt liv sett ut hittills:
Inte skrivit, men tänkt desto mer. (men jag har faktiskt dåligt samvete, för jag sa ju att jag skulle skriva...)
Haft stora svårigheter att bestämma mig, helt generellt.
Fått fast kontrakt på jobbet (stort plus, eller hur?!)
Funderar fortfarande om jag vill bli kvar i London ett år till, eller om jag ska tillbaka till Helsingfors och utbildningen.
Jag har nämligen utbildning på Manus och Regi linjen liggandes och vänta på mig där. För att inte tala om min älskade lägenhet som jag verkligen saknar något innerligt mycket just nu...
Ska flytta, till typ Chingford, så istället för en 20 min busstur till jobbet kommer det att ta 40 minuter... men jag har redan ett annat rum på lut i Leytonstone, 1 min underground från jobbet... som dessutom är billigare, men ledig först i april. Men jag hoppas jag får det rummet...
 |
| Inte rummet i fråga, men jag skulle inte säga nej till det här rummet heller... |
torsdag 17 februari 2011
Inköpslista: Drömmar
1. Bokhyllor, de låga i IKEAs Billy serie tror jag det är. Vita. Längs med en hel vägg. Helst upphängda några centimeter ovanför golvet för ett sånt där lätt och luftig intryck.
2. iMac, med stoooooooooor skärm, som ska stå på de låga bokhyllorna och visa filmer, bilder, musik etc.
3. Armani klocka. Egentligen behöver jag ingen klocka, för jag har varit utan klocka de senaste 5 åren, men den här fick mig att tänka om. Jag har aldrig haft så starka ha-begär som just nu. Jag. Vill. Ha. ( Fast jag kan inte bestämma mig om jag vill ha en svart eller vit)
4. Sen skriver jag massor med böcker att fylla bokhyllorna med, och blir jätte populär. I stil med Stephen King, J.K. Rowling, Tolkien, C.S. Lewis... Fast egentligen skulle jag nöja mig med att bli lika berömd som John Marsden, eller Suzanne Collins eller Ursula LeGuin.
5. Och så skulle jag måla. Många tavlor.
6. Och inte behöva "arbeta"
2. iMac, med stoooooooooor skärm, som ska stå på de låga bokhyllorna och visa filmer, bilder, musik etc.
3. Armani klocka. Egentligen behöver jag ingen klocka, för jag har varit utan klocka de senaste 5 åren, men den här fick mig att tänka om. Jag har aldrig haft så starka ha-begär som just nu. Jag. Vill. Ha. ( Fast jag kan inte bestämma mig om jag vill ha en svart eller vit)
4. Sen skriver jag massor med böcker att fylla bokhyllorna med, och blir jätte populär. I stil med Stephen King, J.K. Rowling, Tolkien, C.S. Lewis... Fast egentligen skulle jag nöja mig med att bli lika berömd som John Marsden, eller Suzanne Collins eller Ursula LeGuin.
5. Och så skulle jag måla. Många tavlor.
6. Och inte behöva "arbeta"
tisdag 15 februari 2011
Nyårslöften är till för att brytas, eller?
Ja, jag har ju alltså inte egentligen avlagt något nyårslöfte, utan snarare nyårsmål. Närmare bestämt fyra stycken. Böcker alltså. Så långt allt gott, förutom att jag inte skrivit något. Eller, visst har jag skrivit, men på halvdussinet olika berättelser.
Idag på jobbet, när jag stod och grämde mig över jobbiga kunder, stressigt, och så var jag lämnad helt ensam i check-outen för några minuter, tillsammans med en hög kunder och fyra bråkande Self Service Checkout apparater. Om det fortsätter i den här stilen kommer jag att lära mig avsky dessa orangea åbäken till maskiner innan året är slut.
Deras repertoar är följande:
"Please scan an item or press the screen to start."
"Please wait for the assistant to confirm your age." (Assistant är då jag)
"Please put the item on the scale."
Och mina absoluta hat-favoriter: "Please remove the last item!" direkt åtföljd av "Please put the item back!" Vilka oftast brukar vara åtföljda av "Please wait for the assistant!" (Jag igen alltså)
Sen följer "Pleas scan an item, or finish and pay." Finish-and-pay knappen är den svåraste knappen att hitta. Den är stor och orage, och över 60% av kunderna hittar den inte. Jag funderar ifall den knappen skulle hittas lättare ifall den var i samma storlek och färg som de övriga knapparna. Jag menar, en stor orage Finish and Pay - knapp som tar upp en tredjedel av knapp-ytan - den kan ju vara ganska svår att hitta.
Och så klagar de över att maskinen krånglar. Det är inte maskinen som felar, i 90% av fallen är det ett mänskligt fel. När det gäller Self Service Checkout maskiner är siffran närmare 99%. I vissa fall krånglar maskinen, oftast för att det då är slut på växelpengar i den eller slut på kvittopapper. Maskinerna brukar turas om att vägra ta emot sedlar (och då också vägra ta emot mynt) men det brukar oftast lösas med en stor skylt över öppningen där man sticker in pengarna som säger CARDS ONLY! Jag vet inte om det är kombinationen av CARDS och ONLY, men oftast förstår kunderna inte det utan försöker trycka på Cash-knappen och vill betala cash, fast det helt klart är skyltat CARDS ONLY! i det här fallet brukar det också ropas på the assistant (jag igen) som lugnt måste förklara, nej, de har inte gjort fel, det är helt korrekt, men ser ni skylten, denhär maskinen kan tyvärr bara acceptera kort, vill ni betala med kort, eller ska vi förflytta oss till en annan maskin?
Idag gick det så långt att jag frågade alla kunder som ens tittade åt maskinen ifall de skulle betala med kort.
Nå, när de äntligen hittat den stora orange knappen, av sig själva eller med min pekande hjälp, så ber maskinen dem "Please insert cash, or select another payment method." Den här uppmaningen har vissa kunder också svårt att följa, (i princip endast de som betalar med kort, för alla betalar i princip med kort nuförtiden, och det är ju bara att trycka in kortet i apparaten, trycka in sin pin-kod och sen är allt klart, eller hur? Inte behöver man läsa/lyssna till uppmaningarna maskinen säger heller, tryck in kortet, tryck in pin så är allt klart. Tryck in kortet, tryck in pin, tryck in kortet, tryck in pin, allt medan maskinen snällt ber dem "Please insert cash, or select another payment method." Select another payment method för fanken!
Nästa är "Please take your change and your items from the scale, don't forget your receipt. Notes are dispensed below the scanner." och om kunden inte hittar "below the scanner" så börjar apparaten pipa, och de tittar förvirrat omkring sig och letar efter sin växel.
Till sist tackar maskinen kunden för att de handlade hos oss, vilket ibland får vissa kunder att svara tillbaka "Thank you!" eller beroende på hur irriterade de är på den kvinliga rösten "Shut up!"
Mig tackar de i alla fall när de går, eftersom jag hjälpt dem överleva intåget av den automatiska, datoriserade, maskinella världen - Self Service Checkout maskinen.
Det jag skulle komma till innan alla maskiner gjorde sitt intåg var att när jag stod där, bland kunderna och chorusen av "Please scan an item or press the screen to start please put the item on the scale please wait for the assistant to confirm your age...etc" så dök en historia upp i min hjärna och jag ville genast gråta, för det är en ganska sorglig historia. Jag sammlar på titlar till eventuella historier, och jag hade just gått igenom gamla titlar och hittade den perfekta titeln redan innan historien är färdig.
Nästa bok heter Now Come The Tears.
Och jag måste erkänna att jag är smått småförälskad i titeln.
SÅ, så här långt har jag nu följande titlar:
Drömfångaren (Sommar-romanen som aldrig tycks bli färdig)
The Speed of Darkness (vilken är färdig, men i så uselt skick att jag tänker panta på den några årtionden innan jag öppnar den igen)
Then Came Mary (som också är färdig, den behöver bara editeras x antal gånger)
I Called Him Gabriel (jag vet slutet, jag vet personerna, men det är lite flummigt där i början och mitten)
The Stuff Dreams Are Made Of (I princip helt färdigplanerad, enda kruxet är att jag vill skriva den i första person presens = jätte jobbigt! därför har jag inte tagit i saken ännu)
Now Come The Tears (det nyaste tillägget i titlar på böcker som jag vill skriva. Ligger numera högst upp i högen, för jag vill skriva tills jag gråter)
Idag på jobbet, när jag stod och grämde mig över jobbiga kunder, stressigt, och så var jag lämnad helt ensam i check-outen för några minuter, tillsammans med en hög kunder och fyra bråkande Self Service Checkout apparater. Om det fortsätter i den här stilen kommer jag att lära mig avsky dessa orangea åbäken till maskiner innan året är slut.
Deras repertoar är följande:
"Please scan an item or press the screen to start."
"Please wait for the assistant to confirm your age." (Assistant är då jag)
"Please put the item on the scale."
Och mina absoluta hat-favoriter: "Please remove the last item!" direkt åtföljd av "Please put the item back!" Vilka oftast brukar vara åtföljda av "Please wait for the assistant!" (Jag igen alltså)
Sen följer "Pleas scan an item, or finish and pay." Finish-and-pay knappen är den svåraste knappen att hitta. Den är stor och orage, och över 60% av kunderna hittar den inte. Jag funderar ifall den knappen skulle hittas lättare ifall den var i samma storlek och färg som de övriga knapparna. Jag menar, en stor orage Finish and Pay - knapp som tar upp en tredjedel av knapp-ytan - den kan ju vara ganska svår att hitta.
Och så klagar de över att maskinen krånglar. Det är inte maskinen som felar, i 90% av fallen är det ett mänskligt fel. När det gäller Self Service Checkout maskiner är siffran närmare 99%. I vissa fall krånglar maskinen, oftast för att det då är slut på växelpengar i den eller slut på kvittopapper. Maskinerna brukar turas om att vägra ta emot sedlar (och då också vägra ta emot mynt) men det brukar oftast lösas med en stor skylt över öppningen där man sticker in pengarna som säger CARDS ONLY! Jag vet inte om det är kombinationen av CARDS och ONLY, men oftast förstår kunderna inte det utan försöker trycka på Cash-knappen och vill betala cash, fast det helt klart är skyltat CARDS ONLY! i det här fallet brukar det också ropas på the assistant (jag igen) som lugnt måste förklara, nej, de har inte gjort fel, det är helt korrekt, men ser ni skylten, denhär maskinen kan tyvärr bara acceptera kort, vill ni betala med kort, eller ska vi förflytta oss till en annan maskin?
Idag gick det så långt att jag frågade alla kunder som ens tittade åt maskinen ifall de skulle betala med kort.
Nå, när de äntligen hittat den stora orange knappen, av sig själva eller med min pekande hjälp, så ber maskinen dem "Please insert cash, or select another payment method." Den här uppmaningen har vissa kunder också svårt att följa, (i princip endast de som betalar med kort, för alla betalar i princip med kort nuförtiden, och det är ju bara att trycka in kortet i apparaten, trycka in sin pin-kod och sen är allt klart, eller hur? Inte behöver man läsa/lyssna till uppmaningarna maskinen säger heller, tryck in kortet, tryck in pin så är allt klart. Tryck in kortet, tryck in pin, tryck in kortet, tryck in pin, allt medan maskinen snällt ber dem "Please insert cash, or select another payment method." Select another payment method för fanken!
Nästa är "Please take your change and your items from the scale, don't forget your receipt. Notes are dispensed below the scanner." och om kunden inte hittar "below the scanner" så börjar apparaten pipa, och de tittar förvirrat omkring sig och letar efter sin växel.
Till sist tackar maskinen kunden för att de handlade hos oss, vilket ibland får vissa kunder att svara tillbaka "Thank you!" eller beroende på hur irriterade de är på den kvinliga rösten "Shut up!"
Mig tackar de i alla fall när de går, eftersom jag hjälpt dem överleva intåget av den automatiska, datoriserade, maskinella världen - Self Service Checkout maskinen.
Det jag skulle komma till innan alla maskiner gjorde sitt intåg var att när jag stod där, bland kunderna och chorusen av "Please scan an item or press the screen to start please put the item on the scale please wait for the assistant to confirm your age...etc" så dök en historia upp i min hjärna och jag ville genast gråta, för det är en ganska sorglig historia. Jag sammlar på titlar till eventuella historier, och jag hade just gått igenom gamla titlar och hittade den perfekta titeln redan innan historien är färdig.
Nästa bok heter Now Come The Tears.
Och jag måste erkänna att jag är smått småförälskad i titeln.
SÅ, så här långt har jag nu följande titlar:
Drömfångaren (Sommar-romanen som aldrig tycks bli färdig)
The Speed of Darkness (vilken är färdig, men i så uselt skick att jag tänker panta på den några årtionden innan jag öppnar den igen)
Then Came Mary (som också är färdig, den behöver bara editeras x antal gånger)
I Called Him Gabriel (jag vet slutet, jag vet personerna, men det är lite flummigt där i början och mitten)
The Stuff Dreams Are Made Of (I princip helt färdigplanerad, enda kruxet är att jag vill skriva den i första person presens = jätte jobbigt! därför har jag inte tagit i saken ännu)
Now Come The Tears (det nyaste tillägget i titlar på böcker som jag vill skriva. Ligger numera högst upp i högen, för jag vill skriva tills jag gråter)
söndag 6 februari 2011
Övertids arbete och jobbiga kunder
Vi har ju egentligen övertidsförbud på jobbet...men är man populär så är man. Det var främst för att de behövde en extra hand i cash-office en timme (i verkligheten tog det närmare två och en halv timme) som jag arbetade idag, fast jag egentligen skulle ha ledigt... Men bara för att jag var där så arbetade jag i kassan och i själv service check-outen till kl 15.30.
När jag sen gick till managern för att påminna honom om en feltransaktion jag gjort, och skulle be honom hjälpa mig med den, kastade han ett öga på mig och bad mig öppna kassa nummer 4. Sen stod jag där som en virrhöna och försökte få klart för mig ifall jag verkligen skulle stanna längre (vilket de ibland ber en om de har ont med folk) eller om jag kunde gå hem. Det slutade med att jag gick hem 15.45 (affären stänger kl 16)
De jobbiga kunderna är en ras för sig. Vissa kommer dit och förväntar sig att bli besvikna. En kvinna kom med en målfärgsburk som hon påstod att kostade 13£ på hyllan, men att nån hade sagt att den är 13,50£ i systemet. Och visst, när jag scannade den så var priset 13,50£. Och hon blev mäkta upprörd och bad mig fråga någon som visste, och hon skulle inte betala mer än 13£ (Jag menar hallå! 50 pence är ju "jätte mycket"! Man kan få två koppar kaffe från maskinen i Canteenan för det) Jag ber en kollega gå och kolla priset, och genast öppnar hon käften och säger att han kan inte hjälpa, för det var han som sa att den är 13,50 ochinte 13 som det stod på hyllan, men hon skulle ha den för 13£ banne mig. Sen fortsatte hon sin monolog att det inte var ett bra ställe, att hon aldrig skulle komma dit nå mer och köpa saker. Jag hade lust att säga åt henne att knipa näbb, betala produkterna hon skulle ha, eller gå därifrån.
Nåja, sen hade jag scannat allt i hennes vagn, jag var extra hjälpsam, frågade ifall de behövde påse (Nej, det behövde de inte, för de kostar säkert skjortan) och när jag skulle ta betalt bad hon om att få kvittot. Jag frågate om det var VAT-kvittot hon ville ha. Men det var bara KVITTOT! (förstår jag inte vad kvitto är?) hon skulle ha - som om jag inte skulle ha gett henne kvittot om hon inte bett om det, vilka affärer shoppar hon i ifall de inte ger henne kvitto? Sen går hon igenom kvittot och alla saker hon köpt innan hon kan lämna affären. Ifall jag skulle ha scannat fel, eller ifall någon produkt var fel pris-satt, så hon skulle kunna öppna munnen och beklaga sig och visa att hon hade rätt, att det var ett dåligt ställe som inte kan sköta sig och hur hon inte skulle komma tillbaka (vilket jag gärna skulle ha sett). Men då hon inte hittade nåt fel så gick hon.
Kunder som har bestämt sig för att de är eller ska bli besvikna av vår service brukar jag för det besta bara le och nicka åt. Om man gör nåt annat så uppstår bara käbbel. Om man säger emot dem hotar vissa med att ringa managern eller huvudkontoret. Så det bästa är bara att nicka och le lite åt dem när de beklagar sig och säger att det är sista gången de handlar här. De kommer ändå inte att ändra sin uppfattning, hur man än förklarar åt dem hur det ligger till.
Det finns inte bara sura, buttra, och färdigt besvikna kunder, det finns även de trevliga som undrar varifrån du kommer, vad du gör här, och om du trivs här. Idag kom det två män som diskuterade på spanska varifrån jag kom (jo, så mycket spanska förstår jag) sen måsta de bara fråga varifrån jag kom, och när jag berättade för dem att jag kommer från Finland så säger den ena.
"Aaah, Finland! Scandinavia! Close to Sweden."
och den andre säger "Katsomary! Katso Puta!"
Jag stirrar på honom lite avmättat, eftersom puta på spanska inte är något snällt ord. Han upprepar sig, och försöker på en översättning; Look see, look tree. Och efter några Katsomary, katso puta från hans sida inser jag att han säger "Katso meri, katso puuta" vilket i princip betyder "Se hav, se träd" sen skrattar vi åt att finska Puuta (träd, plural) har nästan samma uttal som ett spanskt fult ord.
När jag sen gick till managern för att påminna honom om en feltransaktion jag gjort, och skulle be honom hjälpa mig med den, kastade han ett öga på mig och bad mig öppna kassa nummer 4. Sen stod jag där som en virrhöna och försökte få klart för mig ifall jag verkligen skulle stanna längre (vilket de ibland ber en om de har ont med folk) eller om jag kunde gå hem. Det slutade med att jag gick hem 15.45 (affären stänger kl 16)
De jobbiga kunderna är en ras för sig. Vissa kommer dit och förväntar sig att bli besvikna. En kvinna kom med en målfärgsburk som hon påstod att kostade 13£ på hyllan, men att nån hade sagt att den är 13,50£ i systemet. Och visst, när jag scannade den så var priset 13,50£. Och hon blev mäkta upprörd och bad mig fråga någon som visste, och hon skulle inte betala mer än 13£ (Jag menar hallå! 50 pence är ju "jätte mycket"! Man kan få två koppar kaffe från maskinen i Canteenan för det) Jag ber en kollega gå och kolla priset, och genast öppnar hon käften och säger att han kan inte hjälpa, för det var han som sa att den är 13,50 ochinte 13 som det stod på hyllan, men hon skulle ha den för 13£ banne mig. Sen fortsatte hon sin monolog att det inte var ett bra ställe, att hon aldrig skulle komma dit nå mer och köpa saker. Jag hade lust att säga åt henne att knipa näbb, betala produkterna hon skulle ha, eller gå därifrån.
Nåja, sen hade jag scannat allt i hennes vagn, jag var extra hjälpsam, frågade ifall de behövde påse (Nej, det behövde de inte, för de kostar säkert skjortan) och när jag skulle ta betalt bad hon om att få kvittot. Jag frågate om det var VAT-kvittot hon ville ha. Men det var bara KVITTOT! (förstår jag inte vad kvitto är?) hon skulle ha - som om jag inte skulle ha gett henne kvittot om hon inte bett om det, vilka affärer shoppar hon i ifall de inte ger henne kvitto? Sen går hon igenom kvittot och alla saker hon köpt innan hon kan lämna affären. Ifall jag skulle ha scannat fel, eller ifall någon produkt var fel pris-satt, så hon skulle kunna öppna munnen och beklaga sig och visa att hon hade rätt, att det var ett dåligt ställe som inte kan sköta sig och hur hon inte skulle komma tillbaka (vilket jag gärna skulle ha sett). Men då hon inte hittade nåt fel så gick hon.
Kunder som har bestämt sig för att de är eller ska bli besvikna av vår service brukar jag för det besta bara le och nicka åt. Om man gör nåt annat så uppstår bara käbbel. Om man säger emot dem hotar vissa med att ringa managern eller huvudkontoret. Så det bästa är bara att nicka och le lite åt dem när de beklagar sig och säger att det är sista gången de handlar här. De kommer ändå inte att ändra sin uppfattning, hur man än förklarar åt dem hur det ligger till.
Det finns inte bara sura, buttra, och färdigt besvikna kunder, det finns även de trevliga som undrar varifrån du kommer, vad du gör här, och om du trivs här. Idag kom det två män som diskuterade på spanska varifrån jag kom (jo, så mycket spanska förstår jag) sen måsta de bara fråga varifrån jag kom, och när jag berättade för dem att jag kommer från Finland så säger den ena.
"Aaah, Finland! Scandinavia! Close to Sweden."
och den andre säger "Katsomary! Katso Puta!"
Jag stirrar på honom lite avmättat, eftersom puta på spanska inte är något snällt ord. Han upprepar sig, och försöker på en översättning; Look see, look tree. Och efter några Katsomary, katso puta från hans sida inser jag att han säger "Katso meri, katso puuta" vilket i princip betyder "Se hav, se träd" sen skrattar vi åt att finska Puuta (träd, plural) har nästan samma uttal som ett spanskt fult ord.
onsdag 2 februari 2011
Nästan lika beroendeframkallande som choklad
Milkshake. Fast oftast blir man så kall av det, och så är det ju inte sååå nyttigt om man har en massa glass i det heller. Därför har jag, i indisk lassi anda, blandat yoghurt och mjölk, lagt i lite honung och sitter nu och slevar i mig för fulla muggar. Igår hade jag två muggar "lassi", och den här är den första för idag. Min mage kommer att vara så glad för alla probiotiska bakterier den nu får i sig, som den annars väldigt sällan får se skymt av.Vanligtvis tycker jag att Yoghurt är för tjockt, för mycket, och mjölken är för tunn för müslin. Men om man blandar de båda så kan man själv bestämma konsistensen! :D
tisdag 1 februari 2011
Utseende spelar visst roll!
Vi hade en konversation på jobbet härom dagen som slutade med att vi diskuterade varandras åldrar. Den äldsta var 28, nästa var 27, en av supervisorna skulle fylla 25 i sommar. När turen kom till mig sa jag att jag bara är ett par månader yngre än vår supervisor, och så klart blev de förvånade. Jag ser inte direkt ut som någon som om 8 månader ska fylla 25. Jag ser snarare ut som någon som just blivit 19 och tagit ett stort steg att flytta hemmifrån, bort från föräldrarnas trygga bo, ut i vida världen.
Ibland tycker jag det är ganska komiskt att folk tror jag är 5 år yngre än vad jag egentligen är. Men just nu börjar det faktiskt bli lite irriterande. Varför ska folk hela tiden döma andra efter utseendet? Jag har också funderat ifall hårfärgen spelar roll? Ser man yngre ut som blond och äldre som mörkhårig, eller tvärtom?Fast för det mesta bryr jag mig inte, brukar skratta bort det istället, och nöja mig med att då jag är 40 så kommer jag förhoppningsvis se ut som om jag bara är 35 :) och det är väl DÅ man VILL se yngre ut? Eller hur?
torsdag 27 januari 2011
Lazy day,
och ögonen går i kors. Förstår inte hur i helsike man ska kunna skriva om ett manus, om och om och om igen... Och jag föredrar att korta ner, inte att lägga till. Hur gör man då med ett redan überkort manus? Det kommer ju bara bli kortare och kortare. O.o
tillslut kommer boken bara att bestå av en enda mening: "Damn you, Yaan, I hate you!"
Villket skulle kunna sammanfatta boken om man vet vad jag pratar om... vilket jag inte är så säker på att ens jag vet... Men just nu har jag faktiskt lust att slita mitt hår, visa tänderna och skrika "DAMN YOU YAAN, I HATE YOU!" (vilket i och för sig inte skulle hjälpa ett dugg eftersom Yaan är en av huvudpersonerna)
Hur gör man då man editerar/skriver om? Jag bara undrar...
tillslut kommer boken bara att bestå av en enda mening: "Damn you, Yaan, I hate you!"
Villket skulle kunna sammanfatta boken om man vet vad jag pratar om... vilket jag inte är så säker på att ens jag vet... Men just nu har jag faktiskt lust att slita mitt hår, visa tänderna och skrika "DAMN YOU YAAN, I HATE YOU!" (vilket i och för sig inte skulle hjälpa ett dugg eftersom Yaan är en av huvudpersonerna)
Hur gör man då man editerar/skriver om? Jag bara undrar...
torsdag 20 januari 2011
Egentligen nånting alldeles onödigt, men ändå ganska intressant att veta
NYT Best Sellers på min födelsedag:
1 IT Stephen King2 RED STORM RISING Tom Clancy
3 WANDERLUST Danielle Steel
4 THROUGH A GLASS DARKLY Karleen Koen
5 A MATTER OF HONOR Jeffrey Archer
6 LAST OF THE BREED Louis L'Amour
7 ROGER'S VERSION John Updike
8 REGRETS ONLY Sally Quinn
9 SUSPECTS William J. Caunitz
10 THE BOURNE SUPREMACY Robert Ludlum
11 THE GOOD MOTHER Sue Miller
12 I'LL TAKE MANHATTAN Judith Krantz
13 THE MAMMOTH HUNTERS Jean M. Auel
14 ACT OF WILL Barbara Taylor Bradford
15 THE BEET QUEEN Louise Erdrich
Kolla vilka böcker som låg på New York Times bästsäljarlista när du föddes här.
måndag 17 januari 2011
Om man lite funderar
så kommer man nog fram till något bra till slut.
Det gör åtminstone jag... för det mesta.
Jag är tillbaka på I called him Gabriel efter att ha planerat halva The stuff Dreams are made of (eller i princip hela, men själva huvudpersonen är ganska platt ännu, så jag ska vänta och se om den blåses upp). Medan jag planerade Dreams så blåstes Gabriel och Iris upp, och nu är i princip hela idén till den boken färdig, så det är bara att sätta igång att skriva :) vilket jag ska göra.
Annars så går det helt hyfsat här i London. Har äntligen lyckats skaffa bankkonto vid HSBC, the world's local bank, efter några om och men. De måsta gå och prata med managern innan de kunde ge mig ett konto. Jag tror de i smyg är finne-diskriminerare, för (jag var till 5 olika banker, och alla sa i princip samma sak) man behöver bevis på var man bor, till exempel gas-räkning eller el/vatten räkning (vilket jag inte har, eftersom jag bara hyr ett rum i en lägenhet) i alla fall, när jag visar dem alla mina papper jag har så frågar de varifrån jag kommer. Finland, och så visar jag mitt pass och de drar lite negativt på munnen, tar passet och säger att de ska göra sitt bästa. Två minuter senare kommer de tillbaka skakandes på huvudet.
Lyckligtvis gick jag till HSBC en gång till för att höra ifall jag kunde boka tid, sen fara till jobbet och hämta arbetsintyg och sen komma tillbaka. Då gick en annan kvinna än första gången och pratade med managern och tadaaa! Bankkonto! :)
Det gör åtminstone jag... för det mesta.
Jag är tillbaka på I called him Gabriel efter att ha planerat halva The stuff Dreams are made of (eller i princip hela, men själva huvudpersonen är ganska platt ännu, så jag ska vänta och se om den blåses upp). Medan jag planerade Dreams så blåstes Gabriel och Iris upp, och nu är i princip hela idén till den boken färdig, så det är bara att sätta igång att skriva :) vilket jag ska göra.
Annars så går det helt hyfsat här i London. Har äntligen lyckats skaffa bankkonto vid HSBC, the world's local bank, efter några om och men. De måsta gå och prata med managern innan de kunde ge mig ett konto. Jag tror de i smyg är finne-diskriminerare, för (jag var till 5 olika banker, och alla sa i princip samma sak) man behöver bevis på var man bor, till exempel gas-räkning eller el/vatten räkning (vilket jag inte har, eftersom jag bara hyr ett rum i en lägenhet) i alla fall, när jag visar dem alla mina papper jag har så frågar de varifrån jag kommer. Finland, och så visar jag mitt pass och de drar lite negativt på munnen, tar passet och säger att de ska göra sitt bästa. Två minuter senare kommer de tillbaka skakandes på huvudet.
Lyckligtvis gick jag till HSBC en gång till för att höra ifall jag kunde boka tid, sen fara till jobbet och hämta arbetsintyg och sen komma tillbaka. Då gick en annan kvinna än första gången och pratade med managern och tadaaa! Bankkonto! :)
måndag 3 januari 2011
Gott Nytt År!
Och hoppas du haft en riktigt skön jul och nyårs firande!
Min jul var inte så händelserik. På julafton åt jag med några arbetskollegor på Pizza Hut (det var den mest underliga julmaten jag nånsin ätit... pizza) och på juldagen gjorde jag i princip ingenting.
Nyår däremot var en helt annan historia. Ingrid kom och hälsade på och vi for på restaurang och åt jättegod middag, sen for vi till folkvimlet vid London Eye (fast vi slapp inte så nära, eftersom poliserna och ordningsmännen hade barrikaderat av vissa gator för att det inte skulle samlas för mycket folk där. Men vi såg fyrverkerierna, och jag måste bara säga att de var de mest fantastiska fyrverkerier jag har sett i hela mitt liv. Definitivt värt att våga sig ut i folkvimlet för att se på. Om ni sett det på tv så säger jag bara: det ser bättre ut i verkligheten! Massivt! Jag tog några bilder med min telefon som jag ska lägga upp när jag orkat flytta över dem till datorn. Men om du tänkt resa någonstans för att fira nyår så rekommenderar jag London! (Speciellt eftersom det inte är lika frysande kallt som hemma (vilket nog egentligen har sin charm det också))
Med önskan om ett gott år 2011:
Med önskan om ett gott år 2011:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)