Eftersom jag är sjuk, och i normala fall skulle jag hålla mig hemma i min lägenhet, dricka massor med te och gå med yllesockor på, läsa lite, kanske måla lite, slappa och ligga i sängen och se på film. Men nu är jag inte hemma, jag har inte tillgång till något kök, mina yllesockor är i väskan som jag igår drog iväg med till den nya lägenheten, mina målerisaker ligger på vinden och de böcker jag tog med mig har jag inte lust att läsa nu. Så jag sitter, ganska obekvämt, uppe i högsängen där jag ska sova tills på söndag, fullt påklädd, med ytterrock och halsduk också och surfar på nätet, tittar på gamla foton och saknar Finland ganska mycket.
Det är ganska kallt här, eftersom det är ett ganska stort rum, med högt i tak, fast de satt på batteriet (obs singularis) så är det kallt här... eller så är det bara jag som är sjuk. En rysk kille ligger i sängen bredvid, han är också sjuk, och just nu är vi de enda i rummet (fast just fanns här en flicka som hade krabbis, men hon skulle duscha och försvann)
På söndag flyttar jag och Johanna härifrån! Vi har som sagt hittat lägenhet :) en stor och rymlig. Det bor en sportcoach i den och han verkar jätte trevlig. Jag längtar så till på söndag så jag slipper sova i ett rum fullt med snarkande människor och människor som ska ha ljuset på mitt i natten och att hålla reda på mina saker hela tiden. Det har haft sina ljusa stunder och jag har pratat med en massa underliga/normala/gamla/unga/långtbortifrån/jättenära människor som har gjort allt från att leta jobb till lägenhet och sovt på hostell i 2 år. (det verkar vara lite att ta i...)
Just nu vill jag bara ha en soffa där jag kan sitta ensam och fundera, eller ett kök där jag kan gå och kika i kylskåpet med jämna mellanrum och konstatera "nej, jag är inte hungrig ännu" och "här finns ingenting jag vill äta" Jag vill kunna hänga upp min tvätt utan att behöva bry mig om ifall den är i vägen för någon om jag hänger den på sängen, jag vill kunna lämna datorn påslagen, mitt i rummet ta rocken i ena handen och nycklarna i andra handen och gå ut för att köpa en banan utan att behöva oroa mig ifall jag har en dator när jag kommer tillbaka eller inte. Det stämmer så bra det där ordspråket om att man inte vet vad man har förrän man blir av med det.
Jag har dessutom bestämt mig för att det blir bara ett år, jag vet inte om jag klarar mig utan Finland längre än det (om jag inte far hem över jul, vilket jag ännu inte vet om går pga jobbet) men jag saknar i alla fall Finland jätte mycket just nu. Man ska aldrig säga aldrig, och jag brukar inte planera så långt framåt i tiden eftersom jag brukar ändra åsikt ibland. Men hemma har jag "mina drömmars utbildning" som väntar på mig och kompisar och bekanta (och antagligen jobb om jag vill också) som jag just nu känner att jag inte kan lämna för alltid, jag måste tillbaka någon gång och ett år låter som en passligt lång tid. Fast om jag hittar nånting här som håller mig kvar här så kommer jag nog att överväga att stanna längre... eller komma tillbaka...
Världen känns helt plötsligt så mycket mindre och så mycket mera möjlig än vad den gjorde förut. Och det är inte alls dyrt eller komplicerat att flyga, det är bara att köpa biljetten och bege sig iväg!
Jag sitter och längtar till November också, något enormt, för det här året känns historien mer sammanhängande; jag vet hur den börjar, slutar och några av sakerna som ska hända i mitten och hur det ska komma till slutet. Så spännande! Kan knappt vänta med att se vart berättelsen tar mig. Novemner är ju så klart National Novel Writing Month: http://www.nanowrimo.org/
fredag 22 oktober 2010
tisdag 19 oktober 2010
Lägenhet i London!!
Efter över en månads vistelse på hostell har jag och Johanna äntligen hittat lägenhet här i London! Den ligger i zon 3, så lite utanför är den nog, men med bra transport till centrum där vi båda jobbar. Jag tror inte jag skrivit om det heller, jag har fått ett jobb! Yay!
Jag jobbar på en pub i Westminster som heter The Sanctuary House Hotel (och alltså är en pub i samband med ett hotell) där serverar jag öl, mat, annan dricka och tar emot matbeställningar och städar av borden och plockar glas och disk och sånt. En riktig Barmaid :) Jag hade ju egentligen inte tänkt mig ett sånt här jobb när jag flyttade hit, men sen känndes allting rätt när jag var på intervjun, som om jag visste att de skulle anställa mig om jag ville det. Och nu är jag glad att jag sa ja. jag har träffat så många nya människor, blivit vän med underbara personer, och redan haft min första arbetsskada; i fredags när jag serverade en kund bakom baren och jag skulle hämta en ny vinflaska så snurrade jag runt utan att se mig för och sprang rätt in i en kollegas huvud, med näsan före. Som tur var så började inte min näsa blöda, vilket jag var jätte rädd att den skulle göra, men den tog hiskeligt ont, och min kollega sa att hon hörde ett knak när vi krockade.
Jag fick i alla fall sitta ett par tio minuter i bakrummet med ett ispaket mot näsan, medans mina andra kollegor ojade sig över mig och skrämde upp mig med att jag skulle få blåa ögon. Lyckligtvis fick jag inte blåmärken överhuvudtaget :) däremot drog jag på mig en hemsk förkylning och kunde i princip inte sova hela förra natten, var upp och spydde vid 2 tiden och sov större delen av idag, när jag skulle ha jobbat 12-23.30. Jag var så klart sjukanmäld, och jag ringde ikväll och meddelade jobbet att jag inte kommer imorgon heller. Jag avskyr att vara sjuk, alla muskler tar ont, jag kan varken prata, äta eller dricka för att min hals tar så ont och hela jag är kall och het om vart annat. Allt annat än roligt. Jag vill bara vara frisk så jag kan fara på jobb igen, jag saknar mina galna kollegor :/ men det är lite svårt när jag nästan inte ens klarar av att ta mig upp ur sängen.
Imorgon ska jag upp tidigt också, tillsammans med Johanna, och fara på National Insurance number intervju kl 9.30 och sen ska vi antagligen till banken och se om vi kan skaffa bankkonto. Så jag borde fara och sova nu, men ljuset är tänt i rummet och många är fortfarande vakna. Jag längtar så efter nästa söndag då vi ska flytta in i vår nya lägenhet :D
Jag jobbar på en pub i Westminster som heter The Sanctuary House Hotel (och alltså är en pub i samband med ett hotell) där serverar jag öl, mat, annan dricka och tar emot matbeställningar och städar av borden och plockar glas och disk och sånt. En riktig Barmaid :) Jag hade ju egentligen inte tänkt mig ett sånt här jobb när jag flyttade hit, men sen känndes allting rätt när jag var på intervjun, som om jag visste att de skulle anställa mig om jag ville det. Och nu är jag glad att jag sa ja. jag har träffat så många nya människor, blivit vän med underbara personer, och redan haft min första arbetsskada; i fredags när jag serverade en kund bakom baren och jag skulle hämta en ny vinflaska så snurrade jag runt utan att se mig för och sprang rätt in i en kollegas huvud, med näsan före. Som tur var så började inte min näsa blöda, vilket jag var jätte rädd att den skulle göra, men den tog hiskeligt ont, och min kollega sa att hon hörde ett knak när vi krockade.
Jag fick i alla fall sitta ett par tio minuter i bakrummet med ett ispaket mot näsan, medans mina andra kollegor ojade sig över mig och skrämde upp mig med att jag skulle få blåa ögon. Lyckligtvis fick jag inte blåmärken överhuvudtaget :) däremot drog jag på mig en hemsk förkylning och kunde i princip inte sova hela förra natten, var upp och spydde vid 2 tiden och sov större delen av idag, när jag skulle ha jobbat 12-23.30. Jag var så klart sjukanmäld, och jag ringde ikväll och meddelade jobbet att jag inte kommer imorgon heller. Jag avskyr att vara sjuk, alla muskler tar ont, jag kan varken prata, äta eller dricka för att min hals tar så ont och hela jag är kall och het om vart annat. Allt annat än roligt. Jag vill bara vara frisk så jag kan fara på jobb igen, jag saknar mina galna kollegor :/ men det är lite svårt när jag nästan inte ens klarar av att ta mig upp ur sängen.
Imorgon ska jag upp tidigt också, tillsammans med Johanna, och fara på National Insurance number intervju kl 9.30 och sen ska vi antagligen till banken och se om vi kan skaffa bankkonto. Så jag borde fara och sova nu, men ljuset är tänt i rummet och många är fortfarande vakna. Jag längtar så efter nästa söndag då vi ska flytta in i vår nya lägenhet :D
måndag 4 oktober 2010
Två veckor i London
Jag har nu verit 2 veckor i London och tillslut lyckats hitta ett jobb. Yay! Jag jobbar på en pub, inte mitt drömjobb direkt, de serverar ju inga cocktails, bara öl och mat i princip. Det är ganska tråkigt ibland. De flesta kunder är medelålders kostymnissar som kommer in för lunch eller middag eller ett eller två par öl. SÅ det enda jag gör är i princip serverar öl och mat och tar emot matbeställningar. Men det är nånting, jag får åtminstone betalt för det. Och mina medarbetare är roliga. Få av dem är riktigt Engelska, många kommer från Polen och Italien eller Spanien eller Brasilien (nånstansifrån där de pratar spanska/porturgisiska/italienska eller nåt liknande) och åtminstone en från Lithuania. Men det är ett roligt gäng, och jag skulle inte stanna om det inte var för dem, för för jobbet skulle jag nog inte stanna...
Igår (och iförrgår) jobbade jag 12-23 vilket var väldigt jobbigt, men jag hade ledig dag idag, så det jämnar ut sig :)
Igår blev jag utskälld av en kollega också. Först trodde jag att det var nåt jag inte gjort när hon kom fram till mig och frågade vad jag hade gjort bakom baren.
Vår konversation gick ungefär så här:
"Tereza what did you just do behind the bar? Did you put the juices there?" med en väldigt skarp röst.
"Yeah, I just took out the orange and cranberry juice..."
"Did you do anything else??"
"Yeah, I put ice in the icebins, and I cut the fruit.."
"Why did you do that? Did someone ask you to do that?"
"Ummm... no... but, don't we need juices and ice?"
"Yes, we need juices and ice, but if nobody asked you to do it, then why did you do it?"
"Because I had nothing else to do... I shouldn't put ice in the icebins?"
"No, it is not your job! You're doing someone else's job, the person starting one hour before you should do that!"
"Ummm... Okay. But we need ice if customers come and ask for a coke or something."
"Yeah, and there should be ice there, I just don't know why there isn't… who started before you?"
Så, hela konversationen gick ut på att jag blev utskälld för att jag gjorde något som en annan skulle ha gjort redan innan jag kom på jobb... men sen var hon jätte vänlig mot mig och förklarade att det inte var mig hon egentligen var arg på utan den personen som inte hade skött sitt jobb. Sen skällde hon ut personen som inte hade skött sitt jobb på polska... Åtminstone tror jag hon skällde ut honom, det lät (och såg ut) så åtminstone..
Igår hade vi ett gäng på 30 pers som skulle ha mat och dricka och efterrätt... och vi var egentligen bara 2 personer på shift :S turligt nog stannade en annan på övertid och hjälpte oss, annars skulle vi inte ha klarat det, med allt springandes och öl-upphällandes och undan och framplockandes. Det var riktigt jobbigt. Men som bonus fick jag en chokladkake"bit" från köket (jag fick en hel plåt med restbitar) som jag tuggade i mig mellan varven.
Igår (och iförrgår) jobbade jag 12-23 vilket var väldigt jobbigt, men jag hade ledig dag idag, så det jämnar ut sig :)
Igår blev jag utskälld av en kollega också. Först trodde jag att det var nåt jag inte gjort när hon kom fram till mig och frågade vad jag hade gjort bakom baren.
Vår konversation gick ungefär så här:
"Tereza what did you just do behind the bar? Did you put the juices there?" med en väldigt skarp röst.
"Yeah, I just took out the orange and cranberry juice..."
"Did you do anything else??"
"Yeah, I put ice in the icebins, and I cut the fruit.."
"Why did you do that? Did someone ask you to do that?"
"Ummm... no... but, don't we need juices and ice?"
"Yes, we need juices and ice, but if nobody asked you to do it, then why did you do it?"
"Because I had nothing else to do... I shouldn't put ice in the icebins?"
"No, it is not your job! You're doing someone else's job, the person starting one hour before you should do that!"
"Ummm... Okay. But we need ice if customers come and ask for a coke or something."
"Yeah, and there should be ice there, I just don't know why there isn't… who started before you?"
Så, hela konversationen gick ut på att jag blev utskälld för att jag gjorde något som en annan skulle ha gjort redan innan jag kom på jobb... men sen var hon jätte vänlig mot mig och förklarade att det inte var mig hon egentligen var arg på utan den personen som inte hade skött sitt jobb. Sen skällde hon ut personen som inte hade skött sitt jobb på polska... Åtminstone tror jag hon skällde ut honom, det lät (och såg ut) så åtminstone..
Igår hade vi ett gäng på 30 pers som skulle ha mat och dricka och efterrätt... och vi var egentligen bara 2 personer på shift :S turligt nog stannade en annan på övertid och hjälpte oss, annars skulle vi inte ha klarat det, med allt springandes och öl-upphällandes och undan och framplockandes. Det var riktigt jobbigt. Men som bonus fick jag en chokladkake"bit" från köket (jag fick en hel plåt med restbitar) som jag tuggade i mig mellan varven.
söndag 19 september 2010
First days in London
So... I came here on Thursday. That's almost 3 days ago... the time's really flown by. On Friday I didn't really do much, I was also going to "just rest my eyes a bit" and fell asleep at 7pm and woke up at 10.30pm-ish and was totally disoriented and fully dressed in a dark room. So I just went to bed after that :) Yesterday I went downtown to look for an adaptor, because my old one grew legs and obviously thought the grass was greener on the other side, and found myself in the middle of a protest against the Pope. I followed the porcession of demonstrants from Green Park to Trafalgar Square and then down the road that leads towards Big Ben. There were lots and lots of people. Quite interesting, so I found a place on a low wall, climbed up and sat there for like 2 hours, listening to different speeches, to the people booing and cheering and watching all the policemen and -women watching the crowd. It was a pretty calm demonstration, even though there were a lot of people.
I also met up with a lot of "old" acquaintances and then we went to a homeparty at about 2am after a little disoriented walking around in Elephant and Castle. That's why I came home at around 5.30 am and fell asleep at 6... I thought of staying up all night, the breakfast would anyways be served at 7 so I would just have to wait 1 hour, but since nobody else was awake I went asleep... and woke up at 10... so tonight I've had about 4 hours of sleep. But I feel quite alive anyways :)
Now I'm gonna head over to Roxy's to retrieve my bottle of water which I left there last night because I didn't want to have to carry it through half of Southwark... ^.^
I'd upload some pics I took of the demonstration, but the network's so slow around here that I'll postpone it until later.
Cheers!
I also met up with a lot of "old" acquaintances and then we went to a homeparty at about 2am after a little disoriented walking around in Elephant and Castle. That's why I came home at around 5.30 am and fell asleep at 6... I thought of staying up all night, the breakfast would anyways be served at 7 so I would just have to wait 1 hour, but since nobody else was awake I went asleep... and woke up at 10... so tonight I've had about 4 hours of sleep. But I feel quite alive anyways :)
Now I'm gonna head over to Roxy's to retrieve my bottle of water which I left there last night because I didn't want to have to carry it through half of Southwark... ^.^
I'd upload some pics I took of the demonstration, but the network's so slow around here that I'll postpone it until later.
Cheers!
söndag 12 september 2010
Mot London
Jag beställde flygbiljett i fredags! (Observera singularis) Det är alltså en enkelbiljett till London :) Jag far den 16 September, på min lillebrors födelsedag, vilket känns lite nesligt, men jag tror jag hinner ringa honom på morgonen innan flyget lyfter. Sen flyger jag via Arlanda (har 1,5 timmar mellan flygen) innan jag landar på Heathrow airport klockan 12.50.
Det ska bli så spännande för, de två tjejerna jag ska leta lägenhet tillsammans med är inte där. Britt skulle ha varit där, men hon måsta åka hem till Norge och Johanna far inte dit förrän den 20, så jag kommer att vara några dagar "ensam" i London. Jag har fjärilar i magen!
Men helt ensam kommer jag ju inte att vara, där pågår en barskola för fullt, så jag kommer att ha svenskspråkiga att prata med, och så har andra elever från tidigare barskolor stannat där också, så det är nästan lite som ett svenskspråkigt samhälle. Vi var ju faktiskt flera gånger majoriteten svenskspråkiga i baren där bartenderkursen gick! (Vilket jag tycker är ganska coolt) Och så känner jag ju barskolelärarna, så jag är ju inte helt ensam... men det är ändå spännande! Nytt och spännande!
Det känns som om blodet i mina ådror har bytts ut, mot adrenalin, eller nåt bubblande, för hela jag vibrerar av livsenergi. Jag kan knappt vänta tills jag får kliva på planet och spänna fast säkerhetsbältet. Och känslan när planet just lättar från marken och man hänger mitt i luften, utan stöd av markytan. Jag vill dit genast!
Men först måste jag göra alla "tråkiga" saker, vilka egentligen inte är tråkiga, för de är alltid ett steg närmare London! Jag måste plocka sakerna ur lägenheten och städa den, för jag hyr ut den i andra hand till en bekant och hans flickvän. Om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag hade mer saker än vad jag egentligen har. Fast jag har ju slängt en massa onödigt, och gett bort kläder och sånt... Det känns jätte bra att bli av med sakerna. Jag trodde innan att jag aldrig skulle kunna slänga eller ge bort så mycket saker, men just nu känns det som om jag skulle kunna bara ge nyckeln åt min bekanta och sen sätta mig på ett plan till London och strunta i alla saker. Men det gör jag inte. Istället packar jag ihop kläder, papper, småkrafs, pennor och sånt och sätter allt i det lilla vindförrådet (lite orolig är jag ifall allt kommer rymmas där eller inte...) Snart har jag inga personliga saker kvar i lägenheten och det känns nästan befriande, som om sakerna jag fört upp i förrådet inte längre finns och jag behöver inte längre oroa mig för dem.
Men än så länge finns det saker att göra. Jag måste bestämma vilka kläder jag ska ta med, och vilka jag ska föra upp på vinden. Jag måste packa alla köksattiraljer; glas, muggar, bestick, tallrikar, stekpannor, skålar, kastruller etc., jag måste tvätta kläderna som ännu är otvättade och så måste jag gå igenom sängkläderna och plocka ihop dem också. Men så småningom börjar sakerna på att-göra-listan bli färre och färre när jag stryker över dem jag har gjort. Imorgon väntar soff-kudde-syjunta med ordförande och några andra (vi renoverar vårt klubbutrymme) och om jag hinner därifrån tidigare så måste jag gå via två banker, och min internetleverantör innan de stänger. Jag måste också hinna hälsa på alla bekanta innan jag far, så jag har ganska fullt upp. Men det är kul, för jag ska till London! :D
Det ska bli så spännande för, de två tjejerna jag ska leta lägenhet tillsammans med är inte där. Britt skulle ha varit där, men hon måsta åka hem till Norge och Johanna far inte dit förrän den 20, så jag kommer att vara några dagar "ensam" i London. Jag har fjärilar i magen!
Men helt ensam kommer jag ju inte att vara, där pågår en barskola för fullt, så jag kommer att ha svenskspråkiga att prata med, och så har andra elever från tidigare barskolor stannat där också, så det är nästan lite som ett svenskspråkigt samhälle. Vi var ju faktiskt flera gånger majoriteten svenskspråkiga i baren där bartenderkursen gick! (Vilket jag tycker är ganska coolt) Och så känner jag ju barskolelärarna, så jag är ju inte helt ensam... men det är ändå spännande! Nytt och spännande!
Det känns som om blodet i mina ådror har bytts ut, mot adrenalin, eller nåt bubblande, för hela jag vibrerar av livsenergi. Jag kan knappt vänta tills jag får kliva på planet och spänna fast säkerhetsbältet. Och känslan när planet just lättar från marken och man hänger mitt i luften, utan stöd av markytan. Jag vill dit genast!
Men först måste jag göra alla "tråkiga" saker, vilka egentligen inte är tråkiga, för de är alltid ett steg närmare London! Jag måste plocka sakerna ur lägenheten och städa den, för jag hyr ut den i andra hand till en bekant och hans flickvän. Om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag hade mer saker än vad jag egentligen har. Fast jag har ju slängt en massa onödigt, och gett bort kläder och sånt... Det känns jätte bra att bli av med sakerna. Jag trodde innan att jag aldrig skulle kunna slänga eller ge bort så mycket saker, men just nu känns det som om jag skulle kunna bara ge nyckeln åt min bekanta och sen sätta mig på ett plan till London och strunta i alla saker. Men det gör jag inte. Istället packar jag ihop kläder, papper, småkrafs, pennor och sånt och sätter allt i det lilla vindförrådet (lite orolig är jag ifall allt kommer rymmas där eller inte...) Snart har jag inga personliga saker kvar i lägenheten och det känns nästan befriande, som om sakerna jag fört upp i förrådet inte längre finns och jag behöver inte längre oroa mig för dem.
Men än så länge finns det saker att göra. Jag måste bestämma vilka kläder jag ska ta med, och vilka jag ska föra upp på vinden. Jag måste packa alla köksattiraljer; glas, muggar, bestick, tallrikar, stekpannor, skålar, kastruller etc., jag måste tvätta kläderna som ännu är otvättade och så måste jag gå igenom sängkläderna och plocka ihop dem också. Men så småningom börjar sakerna på att-göra-listan bli färre och färre när jag stryker över dem jag har gjort. Imorgon väntar soff-kudde-syjunta med ordförande och några andra (vi renoverar vårt klubbutrymme) och om jag hinner därifrån tidigare så måste jag gå via två banker, och min internetleverantör innan de stänger. Jag måste också hinna hälsa på alla bekanta innan jag far, så jag har ganska fullt upp. Men det är kul, för jag ska till London! :D
lördag 4 september 2010
Englandsresan
Det blev lite mycket att hålla igång två bloggar så jag skrev bara på Barskolans bloggsida, eftersom jag hade lovat dem att blogga för dem. Så, om någon vill veta hur min månad i London var i något komprimerat format så kan ni läsa här:
http://www.barskolan.net/blogg/mallis/hur-manga-byxor-ryms-det-i-en-resevaska/
http://www.barskolan.net/blogg/london/forsta-dagen-3/
http://www.barskolan.net/blogg/london/the-early-bird-catches-the-worm/
http://www.barskolan.net/blogg/mallis/alcohol/
http://www.barskolan.net/blogg/london/what-day-is-it-today/
http://www.barskolan.net/blogg/london/saturday-night-fever/
http://www.barskolan.net/blogg/london/you-cant-always-get-what-you-want/
http://www.barskolan.net/blogg/london/the-show-must-go-on/
Nu ska jag fortsätta leta jobb och lägenhet i London, för jag har bestämt mig för att flytta dit, åtminstone för ett halvår/ett år. Sen får vi se om jag stannar där, eller inte... :)
http://www.barskolan.net/blogg/mallis/hur-manga-byxor-ryms-det-i-en-resevaska/
http://www.barskolan.net/blogg/london/forsta-dagen-3/
http://www.barskolan.net/blogg/london/the-early-bird-catches-the-worm/
http://www.barskolan.net/blogg/mallis/alcohol/
http://www.barskolan.net/blogg/london/what-day-is-it-today/
http://www.barskolan.net/blogg/london/saturday-night-fever/
http://www.barskolan.net/blogg/london/you-cant-always-get-what-you-want/
http://www.barskolan.net/blogg/london/the-show-must-go-on/
Nu ska jag fortsätta leta jobb och lägenhet i London, för jag har bestämt mig för att flytta dit, åtminstone för ett halvår/ett år. Sen får vi se om jag stannar där, eller inte... :)
måndag 2 augusti 2010
St Christopher's Village
det är där vi ska bo den kommande månaden. Just nu ligger jag uppe i en högsäng tillsammans med min mobiltelefon (som jag skriver det här på) i ett rum med ett tjog sovande människor. Igår kväll satt vi i närapå 3 timmar och pratade med de andra som ska gå bartenderkursen, vi är bara 8 stycken som ska gå den. Det tycker jag att är bra, då hinner man få mer personlig hjälp. Vi ska idag på förmiddagen till Camden och shoppa innan lektionerna börjar. Jag har inte bestämt mig ännu om jag följer med eller inte. Jag är hungrig och funderar på att fara på frukost. Men kanske inte ännu. Väntar på det andra gänget :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)