På väg till London

Jag har inte hunnit med ens hälften av allt jag tänkte att jag skulle göra den här sommaren. Lite synd, men ingenting jag kan göra något åt just nu, för just nu planerar jag packningen till London.
Min syster och jag ska till London på Bartenderskolning. Vi ska vara där i nästan en månad. Vi far nu på söndag 1 Augusti och kommer tillbaka söndag 29 Augusti.
Det ska bli jättespännande! :D
Förra gången jag var i London var för nästan exakt ett år sedan, men då var jag bara där i 3 dagar innan vi for vidare genom storbritannien. Den här gången ska jag vara i London i hela 29 dagar! Lite orolig är jag emellanåt; tänk om vi inte hittar till rätt hotell, tänk om bagaget inte kommer fram, tänk om jag inte trivs där etc. Men sen tänker jag att det spelar inte så stor roll, jag har ju "semester" och efteråt kommer jag (förhoppningsvis) att ha ett bartender diplom. :)
Jag ser fram emot att få flyga igen. Jag älskar att flyga. Om det inte skulle vara så hiskeligt svårt skulle jag utbilda mig till pilot :) eller flygvärdinna. Så mycket gillar jag att flyga :) Speciellt take-off gillar jag, när man känner att jorden inte längre stöder under flygplanshjulen och man tycks hänga mitt i luften utan något som helst stöd. Det ger en liten frihetskänsla :)

Jag kom igår hem till Helsingfors från sommarjobbet i Vasa och har massvis med kläder att tvätta innan vi far. Igår var också Finlands varmaste dag i historien. Rekordet tidigare var från 1914 (eller var det 1904?) men nu har det alltså slagits med över 1 grad... jag tror att nvarande värmerekordet ligger på 37 grader. (kroppstemperatur :) )
När jag kom med tåget igår så måsta jag byta tåg i Seinäjoki. Varje gång jag har varit i Seinäjoki har vädret varit hiskeligt varmt och solen har skinit. Igår var inget undantag. Det som var undantaget var att det blåste något hiskeligt. Och det blåste HETT! Jag har aldrig varit med om något sådant tidigare. Det var som om tågstationen låg på en annan planet, där solen brännde, vinden brännde och allt var hett, till och med skuggan var het. Det var en otrolig upplevelse. Sen var det skönt att få komma in i ett någorlunda luftkonditionerat tåg (det tidigare tåget hade INGEN luftkonditionering, så jag satt med ett papper och viftade i princip under hela den resan för att inte dö av värmeslag) Tåget från Seinäjoki till Helsingfors hade dock luftkonditionering, vilket var en stor lättnad. Det var svårt att göra nånting i hettan så jag satt mest och dåsade, halvsov, åt lite morötter och drack vatten. Och lärde mig 4 av de 12 drinkarna vi ska kunna till måndag då bartenderkursen börjar.
Nu ska jag återgå till klädhögen som behöver tvättas.
Jag vet inte om jag kommer att hinna blogga under Londonvistelsen men jag ska försöka.
Kom ihåg att dricka mycket vatten i hettan, det behövs!

Bookaholics anonymous...

Bilden ovan är tagen från Rainbow of Books (Explore #93) 

... borde jag gå med i. När folk frågar mig hur många böcker jag har brukar jag skämtsamt säga att jag slutade räkna dem efter 200. Vilket i och för sig är sant, men jag tycker att 200 böcker egentligen inte är nånting att skryta över... jag tycker det är ganska mesigt. Därför förstår jag inte folks förvånade uttryck när de förstår att min kommentar "jag slutade räkna vid 200" är sann. Jag slutade räkna vid 200, för jag hade en buss jag måsta hinna till, och sedan dess har jag inte räknat mina böcker. :)
Jag borde göra det igen, och ta reda på hur många skönlitterära verk jag har stående i bokhyllan och hur många som är fakta/undervisnings böcker. Jag har också planerat att göra ett register på vilka böcker jag har, vilka jag har läst och vilka jag änn har oläst.
Det som grämmer mig mest, och som jag skämms för att säga, är att en stor majoritet av böckerna ännu är olästa. När jag har lite tid över och tänker "Nu ska jag läsa en bok!" så väljer jag av någon anledning ofta en bok som jag redan har läst.
Jag har funderat länge på det här fenomenet men inte egentligen kommit fram till något svar. Jag kan alltid spekulera... Ibland tänker jag "jag vill ha nånting lätt att läsa" och plockar då en bok jag redan läst. Jag har funderat ifall det beror på att böckerna jag köper är svårlästa, och att läsa en redan läst bok skulle vara lättare än att börja på en ny. Sen tar jag mig en titt i bokhyllan och konstaterar att den tyngsta boken jag har är nog Robert M. Pirsigs bok Zen and the Art of Motorcycle Maintenance: An Inquiry into Values och den därpå följande Lila: An Inquiry into Morals. Jag har Crime and Punishment stående i bokhyllan också som jag började läsa, men inte läste färdigt... det var inte för att jag tyckte att den var svårläst, mest för att jag inte hade lust att läsa den just då. Men Zen and the art of Motorcycle Maintenance både ville jag och hade lust att läsa. Men för att citera en lärare som jag hade för länge sen "Det bara inte går." I och för sig är det nu över två år sedan jag försökte läsa den, om inte tre, så jag kanske har mognat för att kunna förstå vad jag läser. Men min poäng var att jag tycker inte att jag har speciellt svårlästa eller "tunga" böcker.
Så varför väljer jag att läsa en redan läst bok istället för en ny? Rädd för det nya? Orkar inte sätta mig in i andra författares karaktärer och håller mig till de författares karaktärer som jag känner? Rädd för att den nya boken ska vara en besvikelse? Men hur är det då med de böcker i serie, som jag vet att inte är besvikelser, men ändå läser jag dem inte?
Dan Simmons böcker Hyperion, The Fall of Hyperion, Endymion och The Rise of Endymion står alla fyra i min bokhylla, och gissa vem som har läst bara första boken? Gissa vem som tyckte första boken var jätte bra och som skulle läsa de andra? Jag. Men jag har inte gjort det.
Likadant med Ursula K. Le Guins böcker. Okej, The Earthsea Quartett läste jag ut nästan i ett sträck, och jag satt med näsan i The Other Wind och Tales From Earthsea tills de var utlästa de också. Sen köpte jag flera av hennes andra böcker för jag tyckte att hon skrev så bra. Men jag har inte läst dem.
Och nästan varje gång jag går in i en bokaffär kommer jag hem med två tre böcker till. Böcker som hamnar i en hög, för att bokhyllan är full. Böcker som samlar damm och som jag inte har läst.
Jag skulle vilja kunna läsa lika snabbt som The Doctor i den brittiska serien Doctor Who (som för övrigt är en superbra serie). Han bläddrar bara igenom boken, sådär med ena tummen, så att sidorna flyger förbi i rasande takt. Sen säger han "Hmm, sad ending" och lägger boken ifrån sig. Om man skulle kunna läsa så snabbt och allt skulle fastna som om man läste vanligt så skulle jag vilja lära mig den tekniken.
Jag tänker förresten skaffa så många böcker att jag kan göra som på bilden ovan :)Just nu ser det bara ut så här:

Min första bok

Så här ser den ut... min första bok :D och ja, jag är verkligen så hyper som jag ser ut på bilden. Jag kunde knappt andas när jag kom hem och såg paketet ligga på golvet och vänta på mig. :D

För de som inte hängt med så är det alltså min första vinnande National Novel Writing Month roman som jag skrev i november 2009. National Novel Writing Month (NaNoWriMo) går ut på att man skriver 50.000 ord i november och alla som har verifierat sina 50.000 ord innan 1 december har vunnit. Som vinst får man ett certifikat som man kan printa ut själv och endel företag sponsorerar genom att ge rabatter på deras tjänster eller varor etc. till de som vunnit. En av sponsorerna var CreateSpace som lovade en gratis "proofcopy" (författarens första exemplar där de sista felen borde upptäckas innan boken trycks i flera exemplar) till alla som vann. Och det här är alltså min proofcopy :D

Det är inte det bästa jag har skrivit, och jag kunde verkligen ha gjort den bättre om jag börjat i tid (jag har haft 7 månader på mig att få den finslipad, men gissa vem som valde att ignorera den de första 6?)
Historien är ganska bra tycker jag däremot, den är helt underbar i min hjärna. Tyvärr är det bara ungefär hälften av hela skapelsen som fått form på papper, resten flyter runt som små moln och idéer i min hjärna.
Nu har jag början, så det är bara att fortsätta :D tror jag ska skriva lite på Drömfångaren ikväll (om inte datorn blir för het (det är otroligt hett här))

Men nu ska jag till citymarket och köpa glass i stora lass. Jag ska köpa den dyraste godaste glassen och fira att jag nu kan vifta med en bok och säga "Den här har jag skrivit" :D

Anfallen av en fågel

I söndags, då jag bestämde mig för att ta en vända till affären för att köpa mig lunch till måndagen, stötte jag på en av mina karaktärer i Drömfångaren.
Jag gick ut från porten och igenom det lilla grönområdet som skiljer höghuslängan från vägen och såg en kråka sitta uppe på en lyktstolpe. Precis som Övervakaren gör i boken. Kråkan kraxade hotfullt när jag närmade mig lyktstolpen och när jag hade passerat den med några meter gled den tyst ner, utan att jag hörde något, förrän den nästan snuddade vid mitt huvud innan den flög iväg.
Jag blev ju helt vettskrämd, och genast började mitt hjärta bulta i bröstet. Tänk om den anfaller mig fler gånger? Jag höll ögonen på fågeln som nu satt och iakttog mig från ett träd. Jag hade ca 50 meter kvar till affären när den gjorde ett anfall till. Den gled så tyst att jag inte märkte den förrän den var precis ovanför mig och flaxade med vingarna.
Om den var ute för att skrämma mig så lyckades den definitivt! Den flög upp i en björk på andra sidan vägen och jag höll mina ögon på den och tänkte att den här gången ska jag inte låta den överraska mig. Jag vände bort huvudet en sekund för att se efter var jag gick och swish, så nästan snuddade den mitt huvud igen. Jag behöver knappast säga att jag sprang de sista meterna till affären och nästan kastade mig in genom dörrarna.
Något sådant har jag aldrig varit med om förut, och det skrämde mig. Det var precis som jag har planerat att ska hända i boken; Mia blir anfallen av en stor mörk fågel. Och så blir JAG anfallen av en stor mörk fågel! Måste ju säga att jag hade skräckscenarion från Hitchcocks The Birds rullandes framför mina ögon när det hände.

Har det nånsin hänt dig? Har du nånsin råkat ut för något som du skrivit om efter att du skrivit det?
Har du nånsin blivit anfallen av en fågel?

Ny blogg

inte till mig alltså, till min syster. Och jösses vad problem vi hade med att skapa den. Det slutade med att vi satt tre stycken vid varsin dator, varav en befinner sig ca 400 km härifrån (min syster), och försökte få till stånd en blog åt min syster. Det slutade med att vår moster, som jag för tillfället bor hos, och som av oss tre är den som vet minst om datorer, fixade den. Tanja och jag kom bara till en sida där man skulle måsta verifiera sitt konto med ett sms, vilket ingen av oss ville göra.

Men slutet gott, allting gott och nu har min syster äntligen en blogg :)
Jag vet inte hur ofta hon kommer att blogga, men ta och kika in på den så blir hon (och jag) glad.

(och efter att moster nu har språkgranskat min blogg tänker jag nu säga godnatt. Skriver ett längre blogginlägg imorgon, eller på torsdag, när jag har tid (klockan är mitt i natten här))
God natt :)

Sommar och jobb och drömmar

Jag började i måndags jobba på Evangeliska Folkhögskolan i Österbottens Sommarhotell, och jag städar, bäddar, tvättar, manglar och stryker, tar emot gäster och bokningar och svarar på mail och i telefonen. Ett ganska mångsidigt jobb som egentligen inte kräver så mycket tänkande vilket är jätte skönt.

För då kan jag tänka på allt jag vill skriva, komma på nya ideer, karaktärer, idéer osv. Det får mig i en sån sinnesstämning att jag kan vara helt koncentrerad på att mangla medan mitt undermedvetna gör underverk. I måndags natt drömde jag om en bok, just innan jag somnade, så att jag fortfarande var vid medvetande och lyssnade på när mitt undermedvetna planerade en berättelse. Jag tyckte att det var så bra att jag slog upp ögonen för att skriva ner det, och då försvann det genast. Jag kom bara ihåg en mening, som jag skrev upp, nånting om att alla ville vara 'den siste', sen lade jag mig ner för att sova igen och genast var jag tillbaka och lyssnade på när planerna lades, den här gången försökte jag lägga på minnet, utan att öppna ögonen direkt, men så fort jag försökte komma ihåg vad jag tänkt så kände jag hur det tonade bort.
Lite som att försöka gripa tag i vattenstrålen, man ser att den är där, men man kan inte ta tag i den, och när man försöker ta tag i den så försvinner den, det är inte längre en fin vattenstråle utan mera droppar som faller. Eller som att försöka krama ett moln. Jag fick i alla fall en underlig mening nerskriven, som jag medvetet inte vet vad betyder, men jag känner att någonstans i mitt undermedvetna finns förklaringen till den underliga meningen. Jag önskar att jag någon gång skulle få veta vad det betyder, kanske "drömmer" jag om samma sak ikväll igen? Vem vet?

Jag håller som bäst på och redigerar The Speed of Darkness... har kommit så långt som till sid 22 och har redigerat bort flera onödiga sidor, så slutprodukten kommer att bli kortare tror jag. Samtidigt har jag börjat förbereda mig för November igen, och har tom. skrivit en storyline (som till min egen stora förvåning innehåller speldjävulens syster! Av alla personer :D ) och någon kort scen och massor  med idéer till den och andra historier.
Jag intalar mig själv att om jag fortsätter skriva så kommer de att anta mig på Arcada, och så kommer jag in på film och tv utbildningen och får börja skriva manus med mera ^.^ och sen kanske jag får regissera/skriva manus till en film :D och jag har till och med börjat fundera på filmer jag skulle kunna skriva. Jag har inspirations överbelastning, och jag njuter varje sekund av det :D

Sista vanliga skoldagen

Och jag har inte gjort nånting. Jag har suttit längst bak i klassrummet och sett på när elever fått ut prov, erkänt att de börjar gråta ifall de får fyra, hurra högt när de blivit godkända med nöd och näppe, och suttit absolut tysta och stilla och sett på Pippi Långstrump på de sju haven (den där Pippis pappa har blivit tillfångatagen av Blodsvälte och Jocke med kniven, och papegojan Rosalinda som kraxar: "aaark, vad sa du nu då? knubbis! Aaark, ska jag sticka kniven i dej, aaark") och då fick de välja mellan the Simpsons och Pippi och de valde Pippi :)

En elev blev riktigt förvirrad när han såg mig komma in i klassrummet två gånger (han märkte inte när jag gick ut) och utropade förskräckt: "Va? finns det två av dig?!?" och snurrade runt i stolen för att se ifall det fanns en till mig längst bak i klassrummet. Tredje gången jag kom in i klassrummet tyckte han att det var ju "värsta matrix juttun" och när en lärare som heter Anders kikade in i klassrummet så hälsade samma elev på honom med "Mister Anderson." Fjärde gången jag gick ut ur klassrummet för att hjälpa läraren påpekade samma elev: "nu ser jag när du går ut."
Det märktes på eleverna att det var sista vanliga skoldagen, de var mycket mera avslappnade och mera lössläpta än vanligt (det uppstod nästan en brottningsmatch mellan två elever) och på måndag börjar specialveckan, med specialprogram, och på onsdag ska jag till Sveaborg :D

Nu ska jag tvätta kläder och städa lägenheten för moster och hennes familj kommer på besök imorgon.