tereseh

Februari uppdatering

2012-02-27T15:43:00.000+02:00

Skriver som en galning.
Jobbar som en galning.
Fryser om tårna.
Skriver mera på engelska på http://tereseh.wordpress.com.
Kollar här mera sällan, men tänker hålla kvar denna blogg. Vill hålla separat det jag skriver på svenska och det jag skriver på engelska.
Om någon frågar hur jag mår så är livet helt härligt! :) Jag vill fortfarande tillbaka till Finland, och jag har äääääntligen fått tillbaka mitt pass från UKBA. Det ultimata skulle vara ett hus i England och ett hus i Finland och pengar till ett privatflyg så jag kan flyga fram och tillbaka hursomhelst, när jag vill.
Eftersom det kommer att ta ett tag innan det händer så är jag nu i ett sorts limbo. Jag har det bra på jobbet, och skulle inte orka bryta upp och söka nytt i Finland. Fast jag vill bo i Finland. Och här. Tankarna slår bara mer och mer knut på sig ju mer jag försöker komma på en lösning till denna situation, som ter sig olösbar (just nu alltså). Men jag ser ganska positivt på framtiden.

Nu ska jag gå och dra ett par sockor över mina frusna tår och äta nånting.

Hejhej

2012-01-10T11:56:00.000+02:00

Här var det tyst och stilla.
Julen kom och gick, likaså nyåret. Johanna var här över nyåret, dessvärre var jag sjuk, och måsta jobba... precis som förra året alltså. Inget nytt under solen.
Jag jobbar fortfarande på samma ställe, samma position, men jag förväntar mig att nånting kommer hända så småning om, eftersom jag har haft diskussioner som inte ägt rum med den stora chefen, och före det min linjechef. (eller vad de nu heter på svenska) De sa båda i princip samma saker, de vill att jag flyttar, högre upp... eller inte högre upp, mera sidlänges, upp för trappan. Till administrationen och 20 timmar tillfälligt som personalrådgivare (eller vad det nu heter på svenska) i alla fall skulle jag i såfall slippa kunderna. Men det förutsätter att ingen med mera erfarenhet eller träning än mig söker de jobbena när de anslås som ledigt.

SÅ jag har ett stort logistik problem: jag har jobb och bostad här i London. men jag vill bo i Finland. >.<
Jag vill ha snö, jag vill ha kallare än -4°, jag vill slippa det evinnerliga regnandet! Men mest av allt: jag vill höra finska! Det har gått så långt att jag sitter och tänker på finska emellanåt, för jag saknar det språket så mycket. Även om det är pest och pina att lära sig.
Och så klart saknar jag min syster och min familj, mina kompisar, kallt klimat, förfrusna tår och känslan att komma in i värmen efter att ha pulsat ute i snöstorm en timme, med varm oboy och rosiga kinder. Kylan helt enkelt.

Skrivandet går sådär på halvfart. Har börjat skriva om Then Came Mary samtidigt som jag skriver på Climbing the 4th Wall (som tycks bli en liknande bok som Then Came Mary)...

Jag har målat en drake och en rosa enhörning och en örn, och tänkt om mitt färgval till övriga figurer - nu ser de mera höst-aktiga ut. Har velat måla jätte länge, men det har aldrig blivit av att jag plockat dem ur lådan jag så snyggt stuvat in dem i... jag funderar fortfarande på "sista dagen höst, första dagen frost" som tema, men vet inte hur jag ska lyckas med det där "frost" så det ser bra ut... Jag har också övervägt att gå helt till vinter-tema. Ni som inte har en susning om vad jag pratar om kolla här: http://tereseh.deviantart.com/gallery/33151190

Men för det mesta tar jobbet upp all min tid, och de ville att jag skulle gå heltid, men det vet jag inte om jag skulle orka. Så mycket gillar jag inte mitt arbete... jag värdesätter faktiskt dagarna jag inte arbetar mer...
I alla fall... jag ska försöka uppdatera lite mera, lite oftare... kanske... :)

Första delen av sista Harry Potter filmen

2011-10-17T23:42:00.000+03:00

Sitter just nu och ser på Harry Potter. Jag måste läsa böckerna igen. Jag bara måste.
Angående filmen jag såg förra gången jag skrev så hade jag rätt, förutom att dubbelgångaren inte blev bästa kompis, hon var ganska sur på den andra som hade poserat som henne. Men i övrigt hade jag rätt. :)

Jag tänker inte skriva mera annat än att jag jobbat (varför ska jobb vara så jobbigt hela tiden?) och nu tänker jag återgå till Harry Potter och dödsrelikerna.

På västfronten intet nytt

2011-09-10T00:54:00.001+03:00

Eller ganska nytt är det väl. Inflyttad och hemmastadd i den nya lägenheten. Jobbar som en galning. Har varit på "semester" och flyttat ur min kära lägenhet i Helsingfors, så nu känner jag mig lite hemlös ... Såg familjen och kompisar och for sen tillbaka till London och jobbet, och fick, från en handskriven lapp i cash office att min kollega tagit 2 veckor ledigt. Så jag har jobbat i cash office den här veckan och ska göra det nästa vecka också. Igår jobbade jag i front end, för de behövde folk, och jag säger inte nej till extra pengar (även fast jag egentligen skulle vilja). Så, fast jag är anställd som halvtid, så har jag jobbat 2 timmar under heltid den här veckan.

Jag vill fortfarande ha ett jobb som jag gillar så mycket att jag kan tänka mig att sova på jobbet. Det är mitt mål här i livet.
De här veckorna jag inte har bloggat på så har bara susat förbi. Rummet ser fortfarande ut som ett bombnedslag (kläderna får ju inga plats i garderoben, så vart ska man sätta dem då?)
Jag har ritat och målat lite. Smågubbat också: http://tereseh.deviantart.com/ och funderat och haft mig gällande skriveriet. Jag funderar på att skriva två böcker i november, vilket skulle betyda 3333 ord/dag ostället för 1667 ord. Utan att skryta så tror jag att jag klarar det, eftersom jag klarar 2000/dag helt ok.
Men just nu har det varit mer måleri än skriveri. Jag har i alla fall fått stora idéer till I Called Him Gabriel och till Now Come The Tears. Jag fick till slut proofcopyn till Then Came Mary, och den ser supersnygg ut. Jag vill ha den i hardback nån gång.
Åh, ja, vi hade ju de här riotsen här i London också, jag har inte skrivit om det. De krossade fönstrena i affären bredvid där jag jobbar. Tydligen vill alla ha datorer och telefoner och dyra kameror, men inte en djävel bryr sig om sandpapper och borrmaskiner ... vart är världen på väg egentligen?
Om det var jag som var och lootade så skulle jag sikta mig in på Waterstones, eller en WH Smith eller Foyles (de är alla bokaffärer - nån som är förvånad?)

Tillbaka till skrivandet så har jag också funderat på Dröm Sommar, för Speldjävulen sitter och petar på mig med en pinne han hittat och meddelar att han minnsan inte tänker sitta och vänta längre, att han har planer som han vill verkligställa. Bums. Så det är bäst att jag sätter mig vid datorn istället för med penseln in handen. Jag tänker trotsa honom en stund till och se färdigt en film jag började se igår.

Min kära pojkvän visade mig Final Destination igår. Första filmen. Jag trodde det skulle vara nånting, eftersom jag läst ganska mycket skriverier om det. Men till min stora besvikelse så var det bara en film där folk dör. Jag hade lite förväntat mig en film där folk blir skrämda shitless och sen dör, men den korta snutten som jag såg så dog de bara. Av flygande bildäck. The ultimate doom of flying tyre. (jag menar, kom-i-gen?!? betalar folk för att se på sånt skit? Tydligen eftersom de lyckats göra 4 filmer redan ...)Jag föredrar filmer där folk blir skrämda shitless och sen dör. Faktiskt. Till exempel Scream. Eller The Cube, eller var det Hyper Cube? eller båda? Det ultimata är filmer där folk blir skrämda shitless men inte vet varför. (The Grudge räknas inte. The Grudge suger) The Ring är väl sådär ... helt okej. men första gången jag såg The Village, och The Wickerman med Nicholas Cage. Har bara en sak att säga: r e k o m m e n d e r a r ! Och The Happening.

28 Days Later och 28 Weeks Later är också ganska bra, där 28 Weeks Later är uppföljaren. Typ zombiefilm. Jag är annars inte för så mycket Zombie filmer, men 28 Days Later var helt ok. In fact så ok att jag då sen såg uppföljaren 28 Weeks Later, som också var helt ok. Ganska coolt tema ändå. (De som har svaga magar bör blunda då de ser dem)
Jag vet inte hur jag kom in på filmer helt plötsligt, men jag ska sluta babbla nu. ska bara säga en sak till:
Jag såg Transformer 3D på IMAX på Europas (om inte världens) största duk. I 3D, med enorma insekts-3D-glasögon på hela tiden. Jag tror inte jag blundade en endaste gång under den nästan 3 timmar långa filmen. Inte för att storyn var speciellt bra (storyn suger) men jag njöt fullt ut av all CGI i 3D och M U S I K E N! Jag har nu en ny favorit composer: Steve Jablonsky. Jag lägger honom på samma hylla som Hans Zimmer. Underbar filmmusik. Jag upptäckte dessutom, efter att jag såg filmen, att Steve Jablonsky gjort musiken till The Island, som Ewan McGregor är med i.
Det var en lång sak. Nu ska jag se färdigt filmen. (Monte Carlo med hon där Gomes från Another Cnderella Story. En sak som dock är intressant är att Nicole Kidman har stuckit sina fingrar med i spelet och pekat och påtat (producent alltså)) Jag leker gissningslekar med sådana här filmer och försöker lista ut hur det kommer att sluta. (Han är intresserad av henne, blir knäckt när hon avslöjas, men förlåter henne tillslut. Och hon blir kompis med sin dubbelgångare. Jag återkommer om mina gissningar stämmer ;)

London London

2011-07-28T01:24:00.000+03:00

Jag har inte uppdaterat på länge, även om jag tänkt på att göra det. Men det har aldrig blivit av. Nu när jag riskerar förlora internet i några dagar så tänkte jag bara uppdatera så att de som är intresserade vet vad jag pysslar med ...
Jag jobbar fortfarande på samma ställe, och jag bor fortfarande med kackerlackor i köket. När Johanna var här på besök så såg hon en mus (det är väl bra, möss äter ju kackerlackor) men det var lite för mycket för mig, så jag letade reda på ett annat rum. Australienskan som bor i rummet intill (och hon har inget fönster!) ville också flytta så vi bestämde oss för att flytta tillsammans.
Så jag hittade en nyrenoverad fräsh lägenhet på andra sidan Leyton tube station. 900£ per mådad, men delat så blir det mycket mera värt att bo där än här, där jag betalar 440£/månad med kackerlackor och möss i köket, hål i taket i köket (när det regnar riktigt mycket har vi Venedig i köket) och myror i badrummet och nånting i vattensystemet som ger mig allergisk reaktion runt mina ögon (det ser ut som om jag har varit i slagsmål)

Påtal om mitt öga och slagsmål; vi har polismän på besök lite nu och då i butiken där jag jobbar (mest för att de äter lunch i vår canteena) härom dagen stannade an av polismännen framför mig när jag stod i självscannen och tittade på mig och frågade allvarligt:
"Är du säker på att det är en allergisk reaktion, att det inte är ett blåmärke? Du kan säga om det hänt nåt. Det är väl ingen som har slagit dig?"
Och jag skrattade och svarade "Det är en allergisk reaktion, om någon skulle ha slagit mig så skulle jag ha slått tillbaka ..."

Den sista denna månad (på söndag) så flyttar vi! JEJ!
Och jag kanske skulle tillägga att jag har hittat en pojke här. En del har frågat och nu svarar jag; jag har hittat en pojke, därför stannar jag här i alla fall ett tag till. :)

Skrivandet går så där mittemellan bra. Jag har en halv bok färdig (Getting Even) och en annan påbörjad. Then Came Mary proof copyn har fortfarande inte kommit och jag börjar bli lite orolig, men det stod i mitten av augusti så jag får väl hoppas att den kommer då (har för mig att den kom snabbare förra året ...) Jag funderar också på att skriva om den i första person, men det är bara funderingar, jag gillar tredje persons vyn ...

Jag planerar att landa på finsk mark nån gång kring den 20 augusti. (jag vill bara ha min linemanagers signatur på att jag får ledigt då innan jag betalar flygbiljett) Ska rensa ut lägenheten i Helsingfors och sen hälsa på familjen på Åland (ja, jag hade ju planerat att förvara några av mina saker hos mina föräldrar också tills jag har bestämt mig var jag vill bo)

Bokantalet på spismanteln har i princip varit konstant ... fortfarande ca 100 stycken. Tror de har ökat med ca 10 dock ... ;) Nya tillägg är Meg Cabots Queen of Babble, en bok om Forensics, Write a Blockbuster, Time Paradox, :59 seconds och Paranormality och tre böcker om att köpa och sälja hus ... Ja, ganska stor spridning på böckerna.

Jag funderar också på att börja studera kriminologi, de har ganska bra kurser på internet här i England, men det kostar (bortskämd nordbo) så jag vet inte om det kommer att bli mer än funderingar.

Proofcopy

2011-06-30T14:51:00.000+03:00

jag har just skickat iväg min order av en proofcopy till Then Came Mary... den beräknas anlända 16 augusti! <.< varför måste USA vara så långt borta?!?

I alla fall, efter lite flummande med omslaget. Deras mall var liten så in i attan, och jag förminskade min bild enligt mallen, och sen klagar de på att det är för lite dpi i mitt omslag (bilden blir för pixelartad).
Så jag struntade i att krympa bilden till mall-storleken, och då gick den igenom (jag har säkert 100-tals dpi mer än vad de vill ha, men de klagade inte).
Nu väntar jag bara på 16 augusti :)

Så här blir omslaget att se ut

Och medans jag väntar fortsätter skrivandet och planerandet. Den nyaste idén heter Getting Even, och det är allt jag tänker berätta om den, för resten kommer skrivas i november ;)

Precis som Meg Cabot

2011-06-14T22:23:00.000+03:00

Meg Cabot skriver på sin hemsida "If I can do it, so can you." Det handlar alltså om att bli författare (igen :) ) Allt flera gånger tänker jag "om han/hon kan göra det, så kan jag också." Varje gång jag ser på hennes video blir jag inspirerad att skriva.

Jag filar just nu på Then Came Mary (igen). Jag har "träffat" Mary och hennes jobbarkompisar och de verkar inte alls lika tråkiga som de låter i första utkastet. De låter faktiskt riktigt roliga. Första kapitlet är nu mera intressant än vad det var förut och jag känner mig mera positiv till att det här kan bli en riktigt bra bok när jag är färdig.
Jag vill skriva så många böcker att jag får totalstopp och inte skriver nånting för jag kan inte bestämma mig för vilken berättelse jag ska skriva på. Jag väljer alltid en och börjar, sen ändrar jag mig tio gånger och slutar skriva totalt. Den här gången tänker jag fixa TCM färdigt innan jag skriver på nåt annat. Nu åter till manuset.

Vattenmelon

2011-05-26T13:07:00.001+03:00

Varje gång jag äter vattenmelon förflyttas jag hem till mina föräldrars hus, en stekhet sommardag då mamma hade köpt hem en gigantisk vattenmelon som vi gick och åt av. I början var den kall och svalkande, men allteftersom dagen gick blev den varmare och vattnigare och soggigare. Men jag minns fortfarande smaken, ljuvligt fräsh i hettan.

Idag hade jag vattenmelon till frukost, för jag ville vara lite nyttig (och så "råkade" det sig ju att ett paket vattenmelonskivor hade hittat hem till mig från affären.) Medan jag mumsade tänkte jag på varma sommardagar.

Nyttigheten sträckte sig ju inte så långt, eftersom en chokladpralinask också "hittat" vägen hem till mig och pralinerna bara ropade "smaka mig, smaka mig!" Så till frukost har jag också haft en choklad tryffel pralin. Choklad smakar aldrig så gott som på morgonen. Dessvärre brännde jag min tunga igår, så den kan inte känna smak så bra idag, och nästan allt jag stoppar i munnen gör att tungan tar ont. Jag borde köpa glass (om man nu ens behöver ha en ursäkt för att köpa glass)

Hunger

2011-05-25T18:44:00.000+03:00

Något som är jobbigt att jobba i ett "uteköpcenter" (där finns byggnader med allt från byggnadssaker till mat till babykläder och telefoner och träningslokaler, med en stor parkering i mitten) är att man alltid går förbi ett matställe när man ska hem.
Burger King, Pizza Hut och KFC är inte så svåra att ignorera, ångorna som kommer därifrån är inte direkt aptitretande. Men när jag har jobbat 5 timmar i sträck, utan lunchpaus och sen går hem, så går jag förbi Subway vars fläkt blåser ut varm mat-luktande luft precis där jag passerar, då kurrar det lite extra i magen och saliven börjar rinna och jag tänker på den krispiga salladen mellan de varma brödbitarna fyllda med grönsaker, ost och rödlök.

Nackdelen är ju då att jag kan koka fem mål mat hemma med den pengasumman som går åt att köpa en fot lång Subway.

Lagom mör

2011-05-24T00:36:00.002+03:00

Var ju och spelade fotboll med arbetskollegorna igår, Söndag, på kvällen. Det var vindigt och blåsigt och håret var mest i vägen. Likaså jag. Jag vet inte hur de räknar målen eller räddningarna, jag var fullt upptagen med att störa motståndarna så mycket som möjligt genom att vara ivägen.

Jag kan inte säga att jag är bra på fotboll, men markera, det kan jag. För det mesta höll jag mig på "hemmaplan" och gick i vägen för de som ville göra mål. Tror jag var ganska bra. Lyckades träffa bollen med mitt smalben (ont så sjutton) och på så sätt hindra ett mål (yay för mig!) sen var den enda andra kvinnliga spelaren (vi var alltså bara två kvinnor där) och jag i slagsmål om bollen. Hon sparkade mig i vänstra knäet samtidigt som jag sparkade på bollen (det var väl bollen hon siktade på och jag råkade slänga mitt knä ivägen) det gick så snabbt att jag egentligen inte har nån aning om hur det gick till för hon stod på min högra sida, och blåmärket är på vänstra sidan om vänstra knäskålen.

Buckla blev det i alla fall, stor och präktig, och mitt lag förlorade med typ 7 mot 11, varav majoriteten av våra mål var stora dispyter då majoriteten av spelarna ropade i munnen på varandra om det var stolpe eller inte (vi använde kläd och väsk-högar som målposter)

Så går det om man spelar fotboll i England med fotbollsfantaster.

Ni skulle bara se hurdan trafikstockning det är då Leyton Oriental spelar på hemma plan (jag bor ju i Leyton). En dag då jag gick hem från jobbet undrade jag vad som hänt då det stod två polisbilar parkerade utanför tunnelbanestationen och lite längre neråt gatan stod poliser utposterade på var sida om korsningen. Jag funderade ett tag på varför, om det var nåt viktigt som hände här och kikade runt om jag kunde se några viktiga personer. Då först upptäckte jag att de flesta människor bar kläder i samma färg och ropade slagvisor och stojade och stimmade (japp, jag är väldigt medveten om min omgivning)

En sak har jag i alla fall lärt mig. När det gäller fotboll - håll dig borta från strömmen och undvik tunnelbanan... faktiskt, undvik all kommunal transport om möjligt, för det går inte att få ens en tå in.

Jag har vunnit en bok!

2011-05-17T16:27:00.000+03:00


Jag menar titta på den! Vem blir INTE kär i omslaget?

Jag brukar annars inte vara med i tävlingar, för jag brukar så sällan vinna. Men den här gången var det bara att kommentera, och vara med i utlottningen av De ickesynliga. Och döm om min förvåning när jag kollade Ett hem utan böcker bloggen och konstaterade att en lycklig Tereseh, kommentar nummer 17, hade vunnit. Inte förrän jag klickade på länken till den lyckliga vinnaren insåg jag att länken förde mig till MIN blogg! och att vinnaren var JAG! jag måsta flera gånger kolla att det verkligen var jag.
Sen skuttade jag runt av lycka, jag har vunnit en bok!! De ickesynliga av Fredrik Härén. Jag skulle ändå ha köpt boken om jag inte hade vunnit, för den verkar så spännande, och jag gillar det gröna omslaget skarpt!

*dansar runt i rummet*
Jag vann en boo-ook!

En del av mig vill ha den NU, här i London, och läsa den GENAST!

En annan del av mig säger "Snälla du, titta på högen av böcker du tänker släpa med dig hem, din väska kommer att väga mer än 20 kg och du kommer att måsta betala extra på flygplatsen för att de ska checka in din övertunga väska. Det är bättre om de skickar den till dina föräldrar, så behöver du inte bekymmra dig om det."

Vilket som. Jag är så överglad att jag struntar i om jag måste betala extra för min väska på flyget. Boooook!

(Japp, jag borde gå med i en bookaholics anonymous, det här kan inte vara hälsosamt.)

Varför vissa personer inte passar i 9-5 jobb

2011-05-11T23:47:00.000+03:00

De förväntar sig helt enkelt mer utav sig själva och nöjer sig inte med att jobba och kunna betala räkningarna, huset/lägenheten och mat på bordet. Vem vill inte vara rik? Men vissa nöjer sig med ett jobb som de "klarar" sig på. Andra inte. Jag har insett att jag tillhör den andra kategorin.
Jag vill inte jobba för att kunna betala räkningar och mat etc. Jag vill jobba för att jag tycker om jobbet. Jag vill ha ett sånt jobb, som jag tycker så mycket om att jag skulle kunna sova på jobbet för att få allting gjort som jag vill ha gjort.
Det som stör mig är att jag ännu inte hittat det jobbet. Författare känns ju inte riktigt som ett jobb (inte nu i alla fall). Jag har sett rätt mycket på NCIS (Dagens understatement - jag är helt obsessed av NCIS) och är så avundsjuk på karaktärerna där, för de verkar veta vad de vill göra - speciellt Abby, the forensic scientist, som ibland konsumerar stora mängder koffein, för hon vill inte sova innan hon gjort jobbet färdigt. Eller Tony, som sovit under sitt skrivbord, eftersom han jobbade så sent och han tyckte det inte var nån vits att fara hem och sova, för han skulle upp på jobb inom några timmar igen. Han har tandborste och tandkräm och en kudde i en av arkiv lådorna, och en extra skjorta i en annan (sockor också tror jag, men är inte lika säker över det, eftersom han en gång hängde sina sockor på tork över en skrivbords-lampa när det regnade utomhus.
Det verkar lite obsessed, och "leva för att arbeta, inte arbeta för att leva"-aktigt, men jag gillar tanken. Jag vill inte arbeta för att kunna leva. Jag vill leva för att arbeta, och jag vill gilla mitt arbete! (Inte som majoriteten av jordens befolkning som arbetar för att kunna leva)
Undrar om ett sånt arbete existerar i verkligheten?

Jobb och jobb och jobb

2011-05-03T15:47:00.000+03:00

Jag har just räknat ut att förra veckan jobbade jag ca 39 timmar och den här veckan kommer jag att vara 36 timmar på jobb (om inte mer). Mitt kontrakt säger 28 timmar.
Inte undra på att min rygg knakar och gnäller, och mina fötter känns som ballonger. Jag står ju hela dagarna. Gör ingenting annat än står, och lyfter säckar med sten, sand eller cement eller jord, tunga blomkrukor och annat smått och gott.
Så idag har jag en latdag. Jag ska på jobb kl 16, men tills dess ska jag bara sitta (egentligen halvligga) och inte göra nånting (vilket betyder att jag ser på film och ritar - i det här fallet bilar.)

Så långt har jag ritat en Ford Mustang Shelby GT från 2006, en Nissan Skyline (Den i The Fast and the Furious) och en Dodge Charger (från Fast Five) jag vill ha en sån bil. en med matt färg, inte blänkande som alla andra bilar, utan matt, för det såg så otroligt snyggt ut på bilarna i filmen! Jag tror jag är kär. I en bil.

En annan sak som jag nu lagt till på min lista över saker jag vill göra (den listan som börjar med "Gå barfota på röda mattan") jag vill plocka sönder en bil i smådelar (och kanske plocka ihop den igen). Det mesta jag vill se är om jag klarar av det. Det kan väl inte vara så svårt? Min lillebror gör ju det stup i kvarten dagarna i ända...

Inte min bild, och jag bara önskar att det var min bil.

Det här är alltså en av de senaste skapelserna som jag ritat av. Jag kanske tillochmed lägger upp en bild på min teckning... senare.

Sommarjobb

2011-04-20T13:22:00.000+03:00

Jag har alltså bestämt mig för att fara tillbaka till Finland i år. Antingen i sommar eller i höst, beroende på om jag hittar sommarjobb nånstans. Vilket är lättare sagt än gjort när de vill att man ska komma på intervju och själv sitter man i London med pengar till bara en flygbiljett.
Jag vill ju inte fara hem och sen inte ha nåt jobb alls. Fast jag skulle ju kunna vara sneaky och klämma mig in hos mina föräldrar, jag skulle få bo gratis där, men det skulle inte kännas bra. Hösten kommer ju emot och med hösten studier, och lite pengar. Så nu snurrar en massa tankar runt i huvudet:
OM jag skulle fixa en bok färdigt och sälja den på amazon, och OM den skulle vara såå bra, bättre än Twilight och Harry Potter, då skulle jag inte behöva oroa mig mer.
Önsketänkande.
Det är vad det är.
I alla fall så tänker jag avsluta den här posten här och skriva lite på TCM.

Uppdatering

2011-04-03T18:43:00.000+03:00

Jag hade ju nästan glömt bort att uppdatera bloggen, men för att alla ska veta vad jag har för mig så kommer här en sammanfattning hur mitt liv sett ut de två senaste veckorna:
Bodde i Chingford och åkte buss nära 2 timmar om dagen, Kom aldrig försent till jobbet.
Hittade rum i Leyton, 10 minuters promenad till jobbet, och är nu konstant försenad... (nästan)
Jobbar i Cash office och har lärt mig vart pengarna tar vägen när jag ligger hundratals pund på minus i spot checken (i 99% av fallen är det i självservice apparaterna pengarna gömmer sig och i 50% av fallen är det jag som tövlat till det (Men jag fixar det också! Vilket jag tycker är ganska imponerande av lilla mig))
Hade besök av Johanna, såg på Limitless på bio (ganska bra film, musiken påminnde om Inception, även fast det inte var Hans Zimmer som gjort musiken) Johanna for hem.

Jag har också hunnit vara sjuk och haft min första sjuk-dag från jobbet. Hade feber förra lördagen och låg hemma hela dagen och såg på NCIS. Tio avsnitt. Men var på jobbet dagen efter, trött, hängig och fick jätte trevliga kommentarer av mina kära medarbetare att jag såg ut som om jag varit på fest igår och inte sovit tillräckligt. (jätte snällt av dem)
Jag är fortfarande sjuk (förkyld - vem blir inte det i det här hemska fuktiga vädret?), har andningssvårigheter (våren är ju här redan) men mår annars rätt bra.

Ska med jobbgänget ut ikväll, vet inte vart vi ska, men jag lovade hänga på så hänger på tänker jag göra. Ska bara skutta i duschen och sen försöka att inte komma försent...
Borde inte ha flyttat så här nära.

Shopping

2011-03-16T01:16:00.000+02:00

Jag brukar inte vara så mycket för shopping, men när jag hittar nånting som jag vill ha - då måste jag ha det! Jag hade "oturen" att klicka mig in på en sida som heter littlewoods och fastnade.
Efter många "Save to wishlist"-klickningar besökte jag önskelistan och upptäckte att jag önskade mig närmare 500£ kläder/skor. Efter lite mera klickande är jag nu nere i 5 items, värde ca 250£.

Jag skulle alltså inte säga nej till tröjan...
Eller byxorna...

Eller någon av de här underbara skodonen.

Ha-begäret är stort.

Valet och kvalet

2011-03-13T10:00:00.005+02:00

England eller Finland?
London eller Helsingfors?
Jobb eller studier?

En sak är säker i alla fall: Jag tänker inte stanna här resten av mitt liv. Jag tänker inte jobba med samma sak resten av mitt liv, jag tänker inte vara "customer advisor" mer än nödvändigt.
Vad jag vill göra med mitt liv vet jag ännu inte, men jag har ett ganska bra humm om att det inte involverar att stå och hjälpa kunder skanna produkter i selfservice checkouter, eller förklara varför de inte kan få refund för en produkt, eller hjälpa folk hitta till rätt gång, till rätt sak.

Jag vill få folk att gråta av sorg. Jag vill få dem att gråta av lycka. Jag vill få dem att skratta tills tårarna rinner och de ligger på golvet och krampaktigt håller om magen. Jag vill få dem att fundera, att säga a-haaa! Jag vill få dem att tänka, brista ut i gapskratt på bussen på väg till jobbet, chockera dem så de lägger handen över munnen av chock. Jag vill få folk att dela med sig. Jag vill berätta historier för folk, berättelser som tar en med på upptäcktsfärder i en själv eller i andra, eller i en annan värld. Och det tänker jag göra.

Och med det så vill jag bara meddela att jag tänker byta namn i höst.
Från Petra tillbaka till Terese.
Bara så ni vet ;)

Ensam

2011-03-09T13:00:00.000+02:00

Min kompis Johanna, som flyttade tillsammans med mig till London, ska nu flytta tillbaka till Sverige. Imorgon lyfter hennes flyg.
Jag kommer sakna henne. Och jag har också börjat fundera om jag också ska ta och packa mig hem. Men jag vill inte ännu. Dessutom måste jag i såfall hitta jobb i Finland.

Jag vill studera. Men jag vill jobba också.
Jag vill bo i London. Men jag vill bo i Helsingfors också.

Det är så svårt att välja! Jag trodde jag hade bestämt mig; jag far tillbaka till Finland i Augusti. Men nu när jag fått permanent kontrakt på jobbet så vet jag inte. Jag saknar min lägenhet och mina kompisar, min syster och min familj. Men om jag far så kommer jag att sakna alla nya kompisar jag fått här...

Det känns som om ett gummiband förbinder mig med Finland. Drar mig tillbaka. Hittills har jag kämpat emot, men nu börjar jag tveka. Mina händer är svettiga, och jag tappar snart taget om dörrkarmen i London. Men jag vet inte om jag vill släppa taget.

Det är så svårt att välja.

Blog design

2011-03-08T10:00:00.016+02:00

Jag vet inte om det beror på att jag är våg, men jag kan alltså inte bestämma mig hur min blogg ser ut. Så bara för att jag nu befinner mig i London så har jag fixat en fin "londonsk" bakgrund.
En ljus vårig Londonig bakgrund. :) Jag gillar den.
Beklagligtvis är den röda färgen i titeln lite för "skrikig" i mitt tycke, och titeltexten ser bara suddig ut i mina ögon.

Eller så är det bara jag som behöver kolla synen.

Eller såna här skulle kanske inte vara fel.

Vid liv

2011-03-08T00:46:00.001+02:00

Jag har inte försvunnit från jordens yta, jag har bara tagit "internet" paus... vilket gjort att jag sett på fler filmer och fler Star Trek avsnitt än vad som är mänskligt möjligt.
I alla fall, här kommer en snabb uppdatering hur mitt liv sett ut hittills:

Inte skrivit, men tänkt desto mer. (men jag har faktiskt dåligt samvete, för jag sa ju att jag skulle skriva...)
Haft stora svårigheter att bestämma mig, helt generellt.
Fått fast kontrakt på jobbet (stort plus, eller hur?!)
Funderar fortfarande om jag vill bli kvar i London ett år till, eller om jag ska tillbaka till Helsingfors och utbildningen.
Jag har nämligen utbildning på Manus och Regi linjen liggandes och vänta på mig där. För att inte tala om min älskade lägenhet som jag verkligen saknar något innerligt mycket just nu...

Ska flytta, till typ Chingford, så istället för en 20 min busstur till jobbet kommer det att ta 40 minuter... men jag har redan ett annat rum på lut i Leytonstone, 1 min underground från jobbet... som dessutom är billigare, men ledig först i april. Men jag hoppas jag får det rummet...

Inte rummet i fråga, men jag skulle inte säga nej till det här rummet heller...

Inköpslista: Drömmar

2011-02-17T21:10:00.001+02:00

1. Bokhyllor, de låga i IKEAs Billy serie tror jag det är. Vita. Längs med en hel vägg. Helst upphängda några centimeter ovanför golvet för ett sånt där lätt och luftig intryck.

2. iMac, med stoooooooooor skärm, som ska stå på de låga bokhyllorna och visa filmer, bilder, musik etc.

3. Armani klocka. Egentligen behöver jag ingen klocka, för jag har varit utan klocka de senaste 5 åren, men den här fick mig att tänka om. Jag har aldrig haft så starka ha-begär som just nu. Jag. Vill. Ha. ( Fast jag kan inte bestämma mig om jag vill ha en svart eller vit)

4. Sen skriver jag massor med böcker att fylla bokhyllorna med, och blir jätte populär. I stil med Stephen King, J.K. Rowling, Tolkien, C.S. Lewis... Fast egentligen skulle jag nöja mig med att bli lika berömd som John Marsden, eller Suzanne Collins eller Ursula LeGuin.

5. Och så skulle jag måla. Många tavlor.

6. Och inte behöva "arbeta"

Nyårslöften är till för att brytas, eller?

2011-02-15T03:16:00.000+02:00

Ja, jag har ju alltså inte egentligen avlagt något nyårslöfte, utan snarare nyårsmål. Närmare bestämt fyra stycken. Böcker alltså. Så långt allt gott, förutom att jag inte skrivit något. Eller, visst har jag skrivit, men på halvdussinet olika berättelser.

Idag på jobbet, när jag stod och grämde mig över jobbiga kunder, stressigt, och så var jag lämnad helt ensam i check-outen för några minuter, tillsammans med en hög kunder och fyra bråkande Self Service Checkout apparater. Om det fortsätter i den här stilen kommer jag att lära mig avsky dessa orangea åbäken till maskiner innan året är slut.
Deras repertoar är följande:
"Please scan an item or press the screen to start."
"Please wait for the assistant to confirm your age." (Assistant är då jag)
"Please put the item on the scale."
Och mina absoluta hat-favoriter: "Please remove the last item!" direkt åtföljd av "Please put the item back!" Vilka oftast brukar vara åtföljda av "Please wait for the assistant!" (Jag igen alltså)
Sen följer "Pleas scan an item, or finish and pay." Finish-and-pay knappen är den svåraste knappen att hitta. Den är stor och orage, och över 60% av kunderna hittar den inte. Jag funderar ifall den knappen skulle hittas lättare ifall den var i samma storlek och färg som de övriga knapparna. Jag menar, en stor orage Finish and Pay - knapp som tar upp en tredjedel av knapp-ytan - den kan ju vara ganska svår att hitta.
Och så klagar de över att maskinen krånglar. Det är inte maskinen som felar, i 90% av fallen är det ett mänskligt fel. När det gäller Self Service Checkout maskiner är siffran närmare 99%. I vissa fall krånglar maskinen, oftast för att det då är slut på växelpengar i den eller slut på kvittopapper. Maskinerna brukar turas om att vägra ta emot sedlar (och då också vägra ta emot mynt) men det brukar oftast lösas med en stor skylt över öppningen där man sticker in pengarna som säger CARDS ONLY! Jag vet inte om det är kombinationen av CARDS och ONLY, men oftast förstår kunderna inte det utan försöker trycka på Cash-knappen och vill betala cash, fast det helt klart är skyltat CARDS ONLY! i det här fallet brukar det också ropas på the assistant (jag igen) som lugnt måste förklara, nej, de har inte gjort fel, det är helt korrekt, men ser ni skylten, denhär maskinen kan tyvärr bara acceptera kort, vill ni betala med kort, eller ska vi förflytta oss till en annan maskin?
Idag gick det så långt att jag frågade alla kunder som ens tittade åt maskinen ifall de skulle betala med kort.

Nå, när de äntligen hittat den stora orange knappen, av sig själva eller med min pekande hjälp, så ber maskinen dem "Please insert cash, or select another payment method." Den här uppmaningen har vissa kunder också svårt att följa, (i princip endast de som betalar med kort, för alla betalar i princip med kort nuförtiden, och det är ju bara att trycka in kortet i apparaten, trycka in sin pin-kod och sen är allt klart, eller hur? Inte behöver man läsa/lyssna till uppmaningarna maskinen säger heller, tryck in kortet, tryck in pin så är allt klart. Tryck in kortet, tryck in pin, tryck in kortet, tryck in pin, allt medan maskinen snällt ber dem "Please insert cash, or select another payment method." Select another payment method för fanken!
Nästa är "Please take your change and your items from the scale, don't forget your receipt. Notes are dispensed below the scanner." och om kunden inte hittar "below the scanner" så börjar apparaten pipa, och de tittar förvirrat omkring sig och letar efter sin växel.
Till sist tackar maskinen kunden för att de handlade hos oss, vilket ibland får vissa kunder att svara tillbaka "Thank you!" eller beroende på hur irriterade de är på den kvinliga rösten "Shut up!"
Mig tackar de i alla fall när de går, eftersom jag hjälpt dem överleva intåget av den automatiska, datoriserade, maskinella världen - Self Service Checkout maskinen.

Det jag skulle komma till innan alla maskiner gjorde sitt intåg var att när jag stod där, bland kunderna och chorusen av "Please scan an item or press the screen to start please put the item on the scale please wait for the assistant to confirm your age...etc" så dök en historia upp i min hjärna och jag ville genast gråta, för det är en ganska sorglig historia. Jag sammlar på titlar till eventuella historier, och jag hade just gått igenom gamla titlar och hittade den perfekta titeln redan innan historien är färdig.
Nästa bok heter Now Come The Tears.
Och jag måste erkänna att jag är smått småförälskad i titeln.

SÅ, så här långt har jag nu följande titlar:

Drömfångaren (Sommar-romanen som aldrig tycks bli färdig)
The Speed of Darkness (vilken är färdig, men i så uselt skick att jag tänker panta på den några årtionden innan jag öppnar den igen)
Then Came Mary (som också är färdig, den behöver bara editeras x antal gånger)
I Called Him Gabriel (jag vet slutet, jag vet personerna, men det är lite flummigt där i början och mitten)
The Stuff Dreams Are Made Of (I princip helt färdigplanerad, enda kruxet är att jag vill skriva den i första person presens = jätte jobbigt! därför har jag inte tagit i saken ännu)
Now Come The Tears (det nyaste tillägget i titlar på böcker som jag vill skriva. Ligger numera högst upp i högen, för jag vill skriva tills jag gråter)

Övertids arbete och jobbiga kunder

2011-02-06T19:49:00.000+02:00

Vi har ju egentligen övertidsförbud på jobbet...men är man populär så är man. Det var främst för att de behövde en extra hand i cash-office en timme (i verkligheten tog det närmare två och en halv timme) som jag arbetade idag, fast jag egentligen skulle ha ledigt... Men bara för att jag var där så arbetade jag i kassan och i själv service check-outen till kl 15.30.
När jag sen gick till managern för att påminna honom om en feltransaktion jag gjort, och skulle be honom hjälpa mig med den, kastade han ett öga på mig och bad mig öppna kassa nummer 4. Sen stod jag där som en virrhöna och försökte få klart för mig ifall jag verkligen skulle stanna längre (vilket de ibland ber en om de har ont med folk) eller om jag kunde gå hem. Det slutade med att jag gick hem 15.45 (affären stänger kl 16)
De jobbiga kunderna är en ras för sig. Vissa kommer dit och förväntar sig att bli besvikna. En kvinna kom med en målfärgsburk som hon påstod att kostade 13£ på hyllan, men att nån hade sagt att den är 13,50£ i systemet. Och visst, när jag scannade den så var priset 13,50£. Och hon blev mäkta upprörd och bad mig fråga någon som visste, och hon skulle inte betala mer än 13£ (Jag menar hallå! 50 pence är ju "jätte mycket"! Man kan få två koppar kaffe från maskinen i Canteenan för det) Jag ber en kollega gå och kolla priset, och genast öppnar hon käften och säger att han kan inte hjälpa, för det var han som sa att den är 13,50 ochinte 13 som det stod på hyllan, men hon skulle ha den för 13£ banne mig. Sen fortsatte hon sin monolog att det inte var ett bra ställe, att hon aldrig skulle komma dit nå mer och köpa saker. Jag hade lust att säga åt henne att knipa näbb, betala produkterna hon skulle ha, eller gå därifrån.
Nåja, sen hade jag scannat allt i hennes vagn, jag var extra hjälpsam, frågade ifall de behövde påse (Nej, det behövde de inte, för de kostar säkert skjortan) och när jag skulle ta betalt bad hon om att få kvittot. Jag frågate om det var VAT-kvittot hon ville ha. Men det var bara KVITTOT! (förstår jag inte vad kvitto är?) hon skulle ha - som om jag inte skulle ha gett henne kvittot om hon inte bett om det, vilka affärer shoppar hon i ifall de inte ger henne kvitto? Sen går hon igenom kvittot och alla saker hon köpt innan hon kan lämna affären. Ifall jag skulle ha scannat fel, eller ifall någon produkt var fel pris-satt, så hon skulle kunna öppna munnen och beklaga sig och visa att hon hade rätt, att det var ett dåligt ställe som inte kan sköta sig och hur hon inte skulle komma tillbaka (vilket jag gärna skulle ha sett). Men då hon inte hittade nåt fel så gick hon.
Kunder som har bestämt sig för att de är eller ska bli besvikna av vår service brukar jag för det besta bara le och nicka åt. Om man gör nåt annat så uppstår bara käbbel. Om man säger emot dem hotar vissa med att ringa managern eller huvudkontoret. Så det bästa är bara att nicka och le lite åt dem när de beklagar sig och säger att det är sista gången de handlar här. De kommer ändå inte att ändra sin uppfattning, hur man än förklarar åt dem hur det ligger till.

Det finns inte bara sura, buttra, och färdigt besvikna kunder, det finns även de trevliga som undrar varifrån du kommer, vad du gör här, och om du trivs här. Idag kom det två män som diskuterade på spanska varifrån jag kom (jo, så mycket spanska förstår jag) sen måsta de bara fråga varifrån jag kom, och när jag berättade för dem att jag kommer från Finland så säger den ena.
"Aaah, Finland! Scandinavia! Close to Sweden."
och den andre säger "Katsomary! Katso Puta!"
Jag stirrar på honom lite avmättat, eftersom puta på spanska inte är något snällt ord. Han upprepar sig, och försöker på en översättning; Look see, look tree. Och efter några Katsomary, katso puta från hans sida inser jag att han säger "Katso meri, katso puuta" vilket i princip betyder "Se hav, se träd" sen skrattar vi åt att finska Puuta (träd, plural) har nästan samma uttal som ett spanskt fult ord.

Nästan lika beroendeframkallande som choklad

2011-02-02T16:15:00.000+02:00

Milkshake. Fast oftast blir man så kall av det, och så är det ju inte sååå nyttigt om man har en massa glass i det heller. Därför har jag, i indisk lassi anda, blandat yoghurt och mjölk, lagt i lite honung och sitter nu och slevar i mig för fulla muggar. Igår hade jag två muggar "lassi", och den här är den första för idag. Min mage kommer att vara så glad för alla probiotiska bakterier den nu får i sig, som den annars väldigt sällan får se skymt av.
Vanligtvis tycker jag att Yoghurt är för tjockt, för mycket, och mjölken är för tunn för müslin. Men om man blandar de båda så kan man själv bestämma konsistensen! :D

Utseende spelar visst roll!

2011-02-01T17:59:00.000+02:00

Vi hade en konversation på jobbet härom dagen som slutade med att vi diskuterade varandras åldrar. Den äldsta var 28, nästa var 27, en av supervisorna skulle fylla 25 i sommar. När turen kom till mig sa jag att jag bara är ett par månader yngre än vår supervisor, och så klart blev de förvånade. Jag ser inte direkt ut som någon som om 8 månader ska fylla 25. Jag ser snarare ut som någon som just blivit 19 och tagit ett stort steg att flytta hemmifrån, bort från föräldrarnas trygga bo, ut i vida världen.
Ibland tycker jag det är ganska komiskt att folk tror jag är 5 år yngre än vad jag egentligen är. Men just nu börjar det faktiskt bli lite irriterande. Varför ska folk hela tiden döma andra efter utseendet? Jag har också funderat ifall hårfärgen spelar roll? Ser man yngre ut som blond och äldre som mörkhårig, eller tvärtom?

Fast för det mesta bryr jag mig inte, brukar skratta bort det istället, och nöja mig med att då jag är 40 så kommer jag förhoppningsvis se ut som om jag bara är 35 :) och det är väl DÅ man VILL se yngre ut? Eller hur?

Lazy day,

2011-01-27T18:21:00.000+02:00

och ögonen går i kors. Förstår inte hur i helsike man ska kunna skriva om ett manus, om och om och om igen... Och jag föredrar att korta ner, inte att lägga till. Hur gör man då med ett redan überkort manus? Det kommer ju bara bli kortare och kortare. O.o

tillslut kommer boken bara att bestå av en enda mening: "Damn you, Yaan, I hate you!"

Villket skulle kunna sammanfatta boken om man vet vad jag pratar om... vilket jag inte är så säker på att ens jag vet... Men just nu har jag faktiskt lust att slita mitt hår, visa tänderna och skrika "DAMN YOU YAAN, I HATE YOU!" (vilket i och för sig inte skulle hjälpa ett dugg eftersom Yaan är en av huvudpersonerna)

Hur gör man då man editerar/skriver om? Jag bara undrar...

Egentligen nånting alldeles onödigt, men ändå ganska intressant att veta

2011-01-20T00:43:00.002+02:00

NYT Best Sellers på min födelsedag:

1 IT Stephen King
2 RED STORM RISING Tom Clancy
3 WANDERLUST Danielle Steel
4 THROUGH A GLASS DARKLY Karleen Koen
5 A MATTER OF HONOR Jeffrey Archer
6 LAST OF THE BREED Louis L'Amour
7 ROGER'S VERSION John Updike
8 REGRETS ONLY Sally Quinn
9 SUSPECTS William J. Caunitz
10 THE BOURNE SUPREMACY Robert Ludlum
11 THE GOOD MOTHER Sue Miller
12 I'LL TAKE MANHATTAN Judith Krantz
13 THE MAMMOTH HUNTERS Jean M. Auel
14 ACT OF WILL Barbara Taylor Bradford
15 THE BEET QUEEN Louise Erdrich

Kolla vilka böcker som låg på New York Times bästsäljarlista när du föddes här.

Om man lite funderar

2011-01-17T21:51:00.000+02:00

så kommer man nog fram till något bra till slut.

Det gör åtminstone jag... för det mesta.

Jag är tillbaka på I called him Gabriel efter att ha planerat halva The stuff Dreams are made of (eller i princip hela, men själva huvudpersonen är ganska platt ännu, så jag ska vänta och se om den blåses upp). Medan jag planerade Dreams så blåstes Gabriel och Iris upp, och nu är i princip hela idén till den boken färdig, så det är bara att sätta igång att skriva :) vilket jag ska göra.

Annars så går det helt hyfsat här i London. Har äntligen lyckats skaffa bankkonto vid HSBC, the world's local bank, efter några om och men. De måsta gå och prata med managern innan de kunde ge mig ett konto. Jag tror de i smyg är finne-diskriminerare, för (jag var till 5 olika banker, och alla sa i princip samma sak) man behöver bevis på var man bor, till exempel gas-räkning eller el/vatten räkning (vilket jag inte har, eftersom jag bara hyr ett rum i en lägenhet) i alla fall, när jag visar dem alla mina papper jag har så frågar de varifrån jag kommer. Finland, och så visar jag mitt pass och de drar lite negativt på munnen, tar passet och säger att de ska göra sitt bästa. Två minuter senare kommer de tillbaka skakandes på huvudet.
Lyckligtvis gick jag till HSBC en gång till för att höra ifall jag kunde boka tid, sen fara till jobbet och hämta arbetsintyg och sen komma tillbaka. Då gick en annan kvinna än första gången och pratade med managern och tadaaa! Bankkonto! :)

Gott Nytt År!

2011-01-03T08:39:00.001+02:00

Och hoppas du haft en riktigt skön jul och nyårs firande!

Min jul var inte så händelserik. På julafton åt jag med några arbetskollegor på Pizza Hut (det var den mest underliga julmaten jag nånsin ätit... pizza) och på juldagen gjorde jag i princip ingenting.

Nyår däremot var en helt annan historia. Ingrid kom och hälsade på och vi for på restaurang och åt jättegod middag, sen for vi till folkvimlet vid London Eye (fast vi slapp inte så nära, eftersom poliserna och ordningsmännen hade barrikaderat av vissa gator för att det inte skulle samlas för mycket folk där. Men vi såg fyrverkerierna, och jag måste bara säga att de var de mest fantastiska fyrverkerier jag har sett i hela mitt liv. Definitivt värt att våga sig ut i folkvimlet för att se på. Om ni sett det på tv så säger jag bara: det ser bättre ut i verkligheten! Massivt! Jag tog några bilder med min telefon som jag ska lägga upp när jag orkat flytta över dem till datorn. Men om du tänkt resa någonstans för att fira nyår så rekommenderar jag London! (Speciellt eftersom det inte är lika frysande kallt som hemma (vilket nog egentligen har sin charm det också))

Med önskan om ett gott år 2011:

Planering...

2010-12-24T03:10:00.001+02:00

...är inte min starka sida. Jag hade ju planerat att planera och skriva I Called Him Gabriel i Januari/Februari, men som det ser ut nu så kommer det inte att bli så. Det står helt stilla mellan Gabriel och Iris. Däremot tappade jag bort mig i Steampunkens värld och måste alltså använda Safari browsern eftersom Firefox browsern som jag annars använder har närmare 100 tabbar öppna och laddar e x t r e m t långsamt.

Så, I Called Him Gabriel får vika hädan för The Stuff Dreams Are Made Of, ett Steampunk äventyr med flygande skepp och luft pirater.

Det roliga är att jag inte har läst en enda Steampunk bok. Jag gottgör det dock genom att se en massa Steampunk inspirerade filmer så som The League of Extraordinary Gentlemen, Treasure Planet, Atlantis: The Last Empire, och National Treasure 1 och 2 (men mest för att Nicholas Cage är med i dem) and The Sorcerers Apprentice, The Golden Compass och City of Ember (om ni inte sett City of Ember så rekommenderar jag den verkligen!)

Och så klart har jag redan gjort en framsida att visa upp. Den är inte färdig ännu, och i det här stadiet har bakgrunden hunnit vara svart, brun, blå, vit och beige, och just nu är den alltså mörkgrå... får se var den slutar. Jag gillar i alla fall hur titeln kontrasterar mot bakgrunden :) Jag kanske borde satsa på att bli bokdesigner istället :)

Måsta edita och lägga till:
Och ja, alltså, jag har redan halva den boken färdig planerad. :S Och det bara kom till mig, som om jag inte ens behövde tänka, fast jag har tänkt något liknande tidigare, fast i andra banor, så det var bara att vinkla om och fila lite på bitarna så passar de nästan perfekt ihop. Vilket nästan är skrämmande. Varifrån kommer alla de här idéerna? Det är som om jag har en idébank i skallen som poppar upp idéer lika fort som ett maskingevär. Jag vet inte ens om det är mina idéer. :S Och nu ska jag gå och sova. Klockan är för mycket redan och jag borde sova för länge sedan. God Natt och God Jul!

Nyårslöfte

2010-12-21T14:00:00.001+02:00

Jag har aldrig avgett några nyårslöften. Aldrig nånsin. I alla fall inte vad jag kommer ihåg. Det har funnits såna här tankar att det här året ska jag försöka städa lite mer, äta lite nyttigare, men det spelar egentligen ingen roll, för jag äter vad jag vill ändå, och min lägenhet ser ut som ett bombnedslag emellanåt. Jag bryr mig helt enkelt inte tillräckligt om det.
Men i år! I år ska jag avge nyårslöfte! Och jag har redan funderat ut vad mitt löfte ska vara.
Mitt nyårslöfte för 2011 är:

Innan 2011 är slut ska jag ha skrivit 4 böcker, editerat dem och ställt dem i min bokhylla.

Kanske verkar lite mycket (men jämfört med min knasiga idé att skriva en roman per månad så tycker jag att den här idén är mera uppnåbar.)
Planen är alltså följande: 1 månad planering, 1 månad skrivning, 1 månad editering. Gånger fyra.
Men eftersom NaNoWriMo kommer också nästa år, och banne mig att jag ska vara med igen! :D så blir det lite justering i schemat, och eftersom man ska låta manuset ligga ett tag innan man editerar det. Jag funderar fortfarande om jag ska räkna in Then Came Mary i 2011's kvot. Jag räknar med att kostnaderna för att få dem printade (print on demand) kommer att ligga kring hundralappen € inkluderat transport, men jag måste ännu kolla upp lite fakta om det.

Men mitt år 2011 kommer alltså att se ut som följande:

Januari: Planera bok 2 (Vilket jag misstänker kommer att bli I Called Him Gabriel)
Februari: Skriva bok 2
Mars: Editera Then Came Mary (om det behövs nå mer, kanske eventuellt redan börja planera bok 3)
April: Planera bok 3 (Som eventuellt kommer heta Stuff Dreams Are Made Of)
Maj: Skriva bok 3
Juni: Editera bok 2
Juli: Planera bok 4 (Som troligen kommer att bli Drömfångaren som äntligen ska få rätning i ledet (Hej Tanja! ;D ) )
Augusti: Skriva bok 4
September: Editera bok 3
Oktober: Planera bok 5 (Som jag inte har en susning om vad kommer att vara, men jag kommer nog på nånting :) )
November: Skriva bok 5
December: Editera bok 4

Observera att jag ingenstans säger att böckerna ska vara läsvärda, jag vill bara se 4 böcker i min bokhylla med mitt namn på omslaget innan 2011 är slut. :) Bara för att det är kul, och jag har inte gjort något liknande utmanande tidigare.
2011 är året för stora skrämmande äventyr. Jag tänker satsa hela året på att skriva, för att se om författaryrket verkligen är något för mig. Jag måste bli disciplinerad, jag måste skaffa rutiner, speciellt skriv rutiner, och jag måste klara av "vanliga" livet också. Motion, äta, städa, jobb, vänner, oförutsedda händelser etc..
Det kommer att vara ett fullspäckat år, men jag har aldrig förr varit så inställd på att klara det.

Vilket stort skrämmande äventyr tänker du ge dig in på under 2011?

Jag har en provkanin

2010-12-20T16:14:00.000+02:00

En mänsklig sådan dock. En snäll människa som frivillight läser igenom mitt manus. Det här är första gången en helt okänd människa läser något originalt jag skrivit (jag har ju skrivit fanfiction förut) men det här är alltså mina karaktärer, mina platser, mina, alldeles egna, ord. Och hon skrev en så underbar resencion av prologen och första kapitlet att jag hoppade runt av glädje efter att jag läst den.

"“…his worn leather coat almost grey with stains and his hair hanging in dirty stripes from his head. No, he looked like someone that hanged a lot around the train station at night trying to lure beautiful small girls like the secretary into dark alleys. Like someone who didn’t care whose life he spoiled.” This paragraph just jumped out at me. I have the image of a cat in my head (grey, stripes, hang, night, alley, spoiled)."

När jag läser hennes citat ur mitt manus känns det nästan som om det inte är jag som har skrivit det. Det är över en månad sedan jag skrev det och jag har inte ens läst igenom det själv, och det känns så främmande. Som om någon annan skrivit de där orden. Men sen minns jag att det är jag som skrivit de där orden och då blir jag så glad. För det betyder att jag kan skriva! och att det blir relativt bra när jag skriver - något som jag hela tiden oroar mig över, speciellt när jag skriver. :S och just nu är jag så sprudlande glad att jag nästan inte kan sitta stilla. Jag har redan dansat runt ett varv i lägenheten pga hennes kommentarer om mitt manus, men det känns som om det inte är tillräckligt, jag måste nog ta några skutt till. :)


Porträtt av mig av min 4 åriga kusin O. Det är ungefär så här jag känner mig just nu, med ett brett leende.

Lista: Andra författares skrivtips

2010-12-16T23:43:00.000+02:00

Jag har nu surfat runt så mycket och letat tips att det har blivit en så lång lista att jag inte kan hålla koll på den längre i webbläsaren, dessutom så får ju ingen annan reda på dem om jag inte delar med mig, så här kommer en lista som jag kommer att bygga vidare på:

Skrivprocess/Skrivtips
Tips från Jurgen
Skriv-budkaveln far fram!
Tio steg till att bli en ungdomsförfattare
Bli ungdomsfantasyförfattare - tio snabba steg
Så blir du romanförfattare i 10 steg
Skriv en spänningsroman - 10 steg
Plot whisperer for writers and readers
On Writing (måååånga linkar att klicka vidare på)
5 Tips for Instantly Improving Your Novel
Seven Ways to Show Character Growth
Revising as You Go is Procrastination
Författartips

Tryckerier etcetera:

ScandinavianBook
CreateSpace

Julklappar

2010-12-16T16:58:00.000+02:00

Jag fick en julklapp idag, lite i förtid, men det värmer ändå. Speciellt som jag inte väntade mig någonting, och ännu mera speciellt eftersom den är från familjen. Vilken överraskning! Tack Mamma, Pappa, och 3*T! Jag blev jätte glad över den! (även om det är ett mjukt paket ;) ) Jag ska vänta till den 24 med att öppna den, sen ska jag sitta och mysa på kvällen med varma fötter och en kopp varm choklad (jag har redan listat ut vad det är ;p ).
Det värmer jätte mycket i det här dystra vädret att veta att det finns någon, någonstans, i ett annat land som tänker på en.

Som ett blixtnedslag

2010-12-15T23:16:00.000+02:00

slog en ny idé just ner i min hjärna. Jag höll som bäst på att fila på min "query" - dvs brevet man skickar till förlaget eller agenten och berättar om sin roman och hoppas på att de nappar - när jag helt plötsligt i misstag skrev att Yaan måste få allt färdigt innan 2012 (bara för att sätta ett datum) och då slog det mig att den Mayanska kalendern har med saken att göra och innan jag visste ordet av hade min roman helt plötsligt fått en ny dimension.
Det är bara första utkastet ännu, lite på 50'000 ord (normala romaner brukar segla över 80'000 ord) men med den här nya infallsvinkeln till VARFÖR Yaan måste få allt färdigt (något som jag hittills bara kallat the Shift) så får allt en helt ny och djupare mening. Jag är så upphetsad över idén att jag nästan sitter och skakar, för jag måste få det nerskrivet. Jag måste göra lite efterforskningar vad gäller Maya-kalendern och sen väva in det i berättelsen om Mary.
Jag funderar fortfarande på POV (Point Of View) vem som alltså berättar, just nu är det en allvetande berättare som hoppar lite som den vill från huvud till huvud (vilket är lite rörigt emellanåt). Jag funderar på att göra det till Första person, från Mary's synvinkel, men då kommer man att gå miste om så mycket annat, så jag måste ännu fundera på det. Jag måste i alla fall gå tillbaka och bestämma hur jag ska väva in 2012 i det hela... Jag är så spännd på att se hur det ska bli när den är färdig. Om jag inte visste bättre så skulle jag nästan kunna tro att den blir helt super ;-P

Wanstead Park eller om det heter Epping Forest (jag är inte säker) precis bredvid där vi bor. Ett underbart öppet fält där man kan ta en promenad och låta vinden blåsa bort dystra tankar :)

Nytt namn

2010-12-14T19:25:00.000+02:00

Eftersom Terese inte är mitt första namn utan mitt sista förnamn så har det uppstått en del förvirringar. Hittills har jag lyckats övertala folk att jag verkligen heter Terese, tills jag började på B&Q.

Nu heter jag Petra, som är mitt första förnamn. Jag har en namnlapp som det står "Petra / Customer Advisor at B&Q" på och när de vill mig nånting så ropar de på Petra i högtalarna. Men jag börjar faktiskt vänja mig vid det. Vissa kallar mig dock Tessi fortfarande och vissa kallar mig Terese, men pekar sen oftas på min namnskylt och säger Petra, som tydlien uttalas "pett-raa", inte "peet-ra".

SNÖ!

2010-12-07T00:28:00.000+02:00

Men inte här inte... här är alla så rädda att det ska snöa att folk går omkring och hoppas på att det inte ska snöa, för då blir det kaos, och folk fryser ihjäl, bussar krockar, och tåg står stilla - ungefär som i norden, fast snäppet värre (de ska alltid vara värre, de här europeerna)
Fast inget klår vår snö: Snart en halv meter snö i Helsingfors. Och jag är såååå avundsjuk. För det är ingen jul utan snö, så med den här takten blir det ingen jul...

Fast London klår nog Helsingfors flera gånger om när det kommer till juldekorationer.

Canary Wharf

Undrar vart julen tog vägen

2010-12-06T16:47:00.002+02:00

Jag känner mig lite som låten som går "And so this is Christmas, and what have you done? Another year's over, and a new one's just begun..." Sådär lite melankoliskt deprimerad.

Det hade snöat här för någon dag sedan, men sen, eftersom det är England, och det förr eller senare MÅSTE regna här (det är tydligen lag på det) så har vi ingen snö längre :(

Jag saknar de djupa snödrivorna att pulsa runt i. Jag saknar att måsta se till att skorna sitter ordentligt och att det inte kommer in nå snö i dem när man pulsar. Jag saknar min vinterkjol (ja, jag har en vinterkjol) den är jätte varm, varmare än byxor faktiskt (fast inte om man åker pulka)

Lussebullar

Jag och Johanna gjorde lussebullar härom dagen. Över 30 stycken! Sen åt vi upp alla på tre-fyra dagar. Lussebulls-tokiga som vi är. Vi gjorde glögg också, eller Mulled wine. Det luktade som glögg, men snakade som varmt rödvin... Ingen hit direkt. Men vinet var faktiskt riktigt gott för att vara så billigt, det kostade inte ens 3£ för en flaska!

Men nu ska jag sluta vara så deprimerad över att det inte finns nån snö här, och snurra igång nån julsång på spotify. Sen ska jag leta reda på en kopp te att värma mig med (det är nästan lika kallt inomhus som utomhus här) och försöka mana upp lite Christmas spirit... (jag har åtminstone en chokladjulkalender, en Doctor Who chokladjulkalender :) )

Det är över nu

2010-12-01T23:33:00.000+02:00

NaNoWriMo alltså. Och för andra året har jag vunnit... Det var inte en lika upphetsande känsla som förra året, för jag visste att jag skulle vinna, utan problem, det var ju bara att skriva ner allt...
Så, nu har jag ytterligare ett manus färdigt, bara uppfixningen som fattas, vilket jag har lite delase hänslor för. En del av mig är rädd att det ska bli tråkigt att fixa upp den, en annan del är helt på g med uppfixningen och jag håller redan på och planerar hur jag ska fylla ut manuskriptet så det blir en färdig bok. Lite kliar det i fingrarna att göra det nu, men jag ska vänta till nästa år (om jag orkar) och då läsa igenom hela saken, från början till slut, för att se om det finns några stora misstag, hål i berättelsen och dylikt. Och jag tror fortfarande att den har potential, vilket är lite skrämmande, men nånting som jag börjar vänja mig vid. Jag är nog ganska bra på att skriva trots allt... :)
Samtidigt som jag gottar mig i att ett manus är färdigt så har jag börjat fundera på ett annat manus. Först tänkte jag göra ett bokmanus, men sen tänkte jag: vafasen, jag ska ju studera Manus och Regi nästa höst, så varför inte göra ett film-manus? Debatten pågår fortfarande; Bok eller film? Film eller bok? Och hittills, eftersom jag inte kan låta det stoppa mig, så skriver jag på båda, dvs. ett film-manus och ett bok-manus. Vilket nog inte är det smartaste, men vad gör man? Jag vill ju skriva både och. :)
Nu ska jag gå och lägga mig, för första gången innan midnatt på... tja, det är väl på en månad nu.. vilken nattsuddaruggla jag varit! men nu ska det bli ändring på det. Nu ska jag gå och lägga mig i tid, och kliva upp i tid, och inte sova bort hela dagen (peppar peppar) :)

Slutet närmar sig

2010-11-27T01:27:00.002+02:00

Picture by darkpatator. Creative Commons.

och jag vet inte om jag är redo för det. Delvis villjag bara få ett slut på det hela så jag kan gå vidare, men samtidigt är jag nästan rädd för att skriva klart berättelsen. Den ligger just nu snäppet över 48'000 ord, så jag har mindre än 2000 ord kvar. Det är ingenting. Det är mindre än en dags skrivande. Det skulle gå att få ihop på mindre än två timmar tillochmed. Men jag gör det inte. Jag bara hittar på andra saker att göra. Komma youtube, facebook, mailen, läser manuset till Matrix filmen... såna saker som skulle kunna definieras som procrastination.
Jag har också lagt märke till att berättelsen blivit mer ordig av sig. (Ett annat sätt att beskriva det skulle vara tråkig) Jag vill ha den färdig så fort som möjligt, så i princip skriver jag bara, jag berättar inte... (fast det kan ju bara vara som jag tycker) Men, jag är RÄDD för att avsluta berättelsen. Ja, jag är rädd. Det är riktigt skrämmande att tänka att snart skriver jag det sista ordet, snart sätter jag dit den sista punkten, och då... då har jag ännu en gång lyckats skriva en roman, med början, mitten och slutet. Precic som vilken annan författare som helst. DET är skrämmande!
I alla fall så tänker jag avsluta det här nu... eller imorgon... men jag har i alla fall bara en skrivsession kvar, sen har jag nått målet. En del av mig funderar om jag bara ska skriva på som vanligt och inte försöka nå slutet på berättelsen, utan bara nå upp till de 50'000 orden och sen fortsätta i december. Men en annan del är rädd att då kommer den att hamna i högen med alla andra påbörjade men oavslutade kadaver till berättelser. Och det vill jag inte. Så jag kämpar med att berättelsen ska nå sitt slut ungefär samtidigt som jag nåt 50'000-ords strecket. Vilket är jobbigt. För det betyder att jag bara skriver, inte berättar, och då blir berättelsen inte bra. (Den känns i alla fall inte bra)
Jag skuffade nyss in två helt nya karaktärer också, som är viktiga för Yaan. och kommer att vara viktiga för Mary... men jag betvivlar att jag får ut tyngden av deras vikt(ighet) på 2000 ord... Men deras intåg drog berättelsen bort från det uppräknande av händelser den blivit och drog den tillbaka till att vara en berättelse.
Jag skulle kunna dilla här hur länge som helts om mina problem och berättelsens problem, men ingen skulle bli klokare på det. Jag skulle kunna fortsätta på berättelsen, men... jag har redan skrivit nära 5000 ord idag, så det börjar kännas nästan lite overkill att försöka klämma ut ytterligare 2000 ord. Kanske jag bara borde vänta lite tills imorgon, när mitt ordförråd är uppladdat och nytt och fräsht och fortsätta då?
Då kanske det inte känns så hotfullt att avsluta berättelsen. Sätta den sista punkten. Jag kanske skulle kunna nå 60'000 ord innan december...
Kim M. Kimselius har skrivit ett bra blogginlägg om att skriva och att ha tid att skriva. Och jag känner verkligen att jag borde ha internet avstängt medan jag skriver! För så fort jag tar en paus, om än bara så lång som ett andetag, så förflyttar sig muspekaren till firefox och fingrarna knapprar in facebook.com innan jag hinner stoppa dem. Likaså hinner de knappra in hotmailen och gmailen med lösenord och allt innan jag ens hunnit blinka, och så är jag försvunnen på nätet i en timme, läser mail, uppdaterar facebook, kollar youtube, uppdaterar bloggen, läser andra bloggar... fast i nätet helt enkelt.

Fast i nätet eller inte så är jag fortfarande rädd för den sista punkten. Det känns som om det är spiken i kistan så att säga. Sen är den "färdig". En hel berättelse. Visst den kommer att kräva en viss del omskrivningar, men det är mera som att fylla på mellan den första stora bokstaven och den sista punkten, inte att flytta den sista punkten. Den sista punkten är ju trots allt den sista punkten. Allt annat därefter är omskrivningar, editeringar etc.

Jag har sista punkten fobi
:-S

Jag undrar om

2010-11-23T17:29:00.001+02:00

man kan skriva en roman på lika lång tid som man läser den? Skulle det gå att skriva så snabbt?
Jag vet i alla fall med mig själv att om en bok tar för länge att läsa så tappar jag intresset. Just nu är jag inne i en liknande fas med Then Came Mary. Jag gillar den fortfarande, men just nu är det lite... långtråkigt... jag borde kanske skriva lite mera beskrivande än att bara recitera vad karaktärerna gör, för det gör det tråkigt. Det är i alla fall en lång väg till att öppna dokumentet igen. Annars brukar Scrivener vara det första programmet jag öppnar när jag startar upp datorn. Men inte idag. Jag har nu suttit och läst en berättelse på internet som jag hela tiden måste omvaluera min åsikt om. Först trodde jag den var fjantig, en sån där dålig ungdoms kärleks roman (i vissa aspekter håller jag den åsikten fortfarande) men det tycks ligga nånting djupt och mörkt i bakgrunden (som man får pusselbitar till lite nu och då) jag brukar vara ganska snabb på att pussla ihop bitarna, även om jag inte har alla bitar, och nu tror jag att jag vet hur det hänger ihop. Får se var den slutar. Jag har i alla fall tagit en paus från läsandet, för ögonen börjar ta ont.

Funderade på ifall jag skulle öppna Scrivener och skriva lite till, men kom sen fram till att min hjärna är nu full av den här berättelsen jag läst att det inte skulle vara jag som skrev om jag skrev nånting. Därför tänker jag gå ut och gå. Ta en promenad ute i det... inte direkt blå, snarare grå... och reset hjärnan på min egen skriv stil. För inget är så jobbigt som att skriva nånting med en lånad skriv stil. Det känns falskt på nåt vis... speciellt då det är ens egna historier man berättar. Fanfiction är en annan sak, då lånar man ju författarend röst och skriver om andra äventyr med författarens karaktärer. Det är ett bra sätt att öva upp sitt skrivande... om man läst tillräckligt av författarens böcker för att kunna ha fångat upp dennes stil.

I alla fall, min hjärna håller på att dega ihop, så jag ska skynda ut så länge det inte regnar. Och sen återgå till Mary's historia. :)

Och bara för att jag pratar om historier så har jag en ny som snurrar i hjärnan... den heter I Called Him Gabriel, men jag har förbjudit mig själv att ens titta åt det hållet innan jag fått Then Came Mary klar. Vilket borde ske inom en vecka, för sen börjar december.

En liten galen del av mig undrar om det är möjligt att skriva en roman per månad. National Novel Writing Month året runt alltså. Och undrar hur länge idéerna skulle räcka, och ifall man skulle tröttna på det.

Jag tänker i alla fall försöka.

Så nu utnämner jag året 2011 till National Novel Writing Year!

(Jag återkommer i januari när jag ångrat mig ;) )

Jag blir alltid så

2010-11-22T01:28:00.000+02:00

förvånad över det jag skriver. De hamnade ur öken in i djungeln i vad som egentligen var en dröm, och så dyker Lucifer upp igen, med sitt sneda flin. Och orden bara trillar ut... nästan. Senaste raden ser ut så här:

Mary looked into his brilliantly blue eyes for a long time before she made up her mind what to say. “I don’t trust you.”

Och just som Mary sagt det, så vände jag mig till henne och tänkte: "jahapp, och nu då?" Och jag sitter fortfarande och väntar på ett svar. Det är nästan som om de är i ett stale-mate. Ingendera kan röra på sig om det inte kommer en yttre kraft och skuffar till någondera av dem. Den yttre kraften skulle då vara jag. Och jag sitter och tittar på dem och undrar "Jahapp, och nu då?" Vilket ju inte direkt bådar gott för historien. Nu måste jag komma på ett sätt att sparka dem i baken, utan att det känns för påtvingat och få dem att smida planer tillsammans, vilket ju kommer gå som smort, speciellt då Mary just meddelat att hon inte litar på Lucifer.
Jag litar däremot på honom, och hoppas han kommer på nån briljant idé som får mig ur knipan, så jag inte behöver vara "författare", utan bara "nerskrivare" vilket det hittills har kännts som att jag är.

Ja, jag pratar med mina karaktärer. Och de pratar med mig. VI kommer inte alltid överens, men för det mesta brukar allting löpa fint... för det mesta... (och fråga mig inte vem Habriel är, han bara är... jag tror inte ens han själv vet vem han är, eller att- eller om han är... vilket känns ganska instabilt så här i längden.)
Nu ska jag återgå till romanen och kick some ass, för att se om det händer något... och innan folk börjar tro att jag är galen på riktigt.

Och igen för att inte bara babbla om romanen hela tiden, så fick jag jobbet! Yay! Visserligen är det bara halvtid, men alltid något! :D

Och okej, för att jag fortfarande ser på den genom rosafärgade linser så kommer här några rader till ur den. Jag har så enkel humor ibland...

After some minutes of strained silence Lucifer still laid where he had landed the second time, staring up into the ceiling. “What was that for?” He hissed through gritted teeth, and slowly sat up. He rubbed the back of his head with a hand and glared at Mary who was standing in the middle of the room, hugging herself.
“The… the… when Yaan and I left here last time…”
“He took you here?!” Lucifer was up in an instant and with great strides he was suddenly standing in front of Mary, with a menacingly dark expression on his face and demanded, “When?!”
“A couple of days ago… or… I mean… I think it was a couple of days ago, but since I’ve… you’ve…” Mary stuttered and took several steps backwards, but was followed by Lucifer. His blue eyes almost shimmered in the dank light that filtered through the greasy windows.
“You’ve been here before?” His voice was much calmer, but his expression was still dark.
Mary just nodded.
“With Yaan?”
Mary nodded again.
“What happened?”
Mary was about to nod again when she realized it wasn’t a yes or no question.

Om man bara skriver

2010-11-18T22:25:00.000+02:00

så dyker det upp idéer att skriva om. För mig i alla fall.
Nu har jag kommit förbi den svåra delen och de har just... landat i en öken. Ja, du läste rätt, öken.
Jag har inte en blåblekaste vad de gör där, men nån förklaring kommer väl så småning om. Något har i alla fall gått på tok fel, och nu är Mary i knipa igen, i ännu större knipa än vad hon var tidigare, och nu är Yaan också indragen i det hela.
Jag kom också på nånting som någon försöker hålla hemligt, och det är så jätte spännande, för jag gillar hemligheter. Det kommer att avslöjas i slutet, tror jag. Och det ska bli så roligt att se hur det sker, för ingen av de inblandade har en susning om att så kan vara fallet (inte ens jag visste det förrän nu). Den enda som visste och har vetat i en hel evighet är Lucifer, men han är försvunnen... igen...
Nåja, han dyker väl upp igen i sinom tid, jag har i alla fall planerat en raid med honom och hoppas han dyker upp till den, annars vet jag inte vad jag ska göra.

För att inte babbla hela tiden om berättelsen så kan jag ju meddela att jag fortfarande väntar på ett telefonsamtal från någon som vill ha mig på jobb... >.< och fortsätter skicka ut min CV till folk som skulle vilja ha mig. Men desto mer jag skriver desto mer inser jag att det är det här jag vill göra resten av mitt liv. Jag vill leva bland böcker! Jag vill verkligen bli författare! :)
Jag var ute på promenad idag, blev så trött på allt innesittande, och gick till parken i närheten av där vi bor. Och chockades av en man som kom gående över fältet - precis som i en scen med Mary. Han var svartklädd och hade en hatt, precis som scenen i boken. Och jag måsta vända mig om flera gånger för att titta om det verkligen gick en gubbe över fältet eller om jag såg i syne, om bokens värld har ätit upp mig helt totalt. Om han skulle ha kommit fram till mig och frågat efter Sycamore Hill Street 2 ja då skulle jag ha tuppat av på stubinen (för det är vad mannen i berättelsen frågade Mary). Lyckligtvis gjorde han inte det, och resten av promenaden var lika eventlös som en promenad en grådaskig dag bara kan vara.

Nu ska jag återgå till skrivandets värld och se om jag hittar nån förklaring till varför de är i en öken. :)

I brist på annat

2010-11-17T19:10:00.000+02:00

att göra så sitter jag åter igen framför datorn. Jag väntar på ett telefonsamtal från ett företag, om de vill anställa mig eller inte. Håller tummarna att de vill.
Jag har lyckats komma upp i 29'000 ord. Vete katten hur jag gjorde det, men när jag kollade hur många ord jag skrivit så visade räknaren på 29'000. En glad överraskning, som betyder att jag ännu inte varit under dagens word goal.. ännu... peppar peppar :)

Just nu är det mentalt svårt att skriva, för det händer så mycket känsliga saker i Mary's värld att jag känner mig så skyldig som har dem att hända. Mary's mamma dog när hon var liten, och Mary har just fått reda på hur det egentligen gick till. Jag är själv chockad. Vilket gör det ännu svårare att skriva.

Jag plitade ner ytterligare några ord och nu står räknaren på 30'000 ord, vilket känns bra. Snart borde nedförsbacken komma tycker jag. Bara 20'000 ord kvar nu, och det var ju inga problem i början att plita ner dem... *host host*
Jag ska återgå till skrivandet i väntan på ett telefonsamtal. :)

Måste bara skriva

2010-11-16T03:39:00.002+02:00

att romanen jag skriver är helt underbar! Jag vet inte varifrån jag får alla idéer, men det verkar som om alla idéer kommer prydda med blommor och midsommardoft. Just nu är jag jätte kär i den och tycker den är det bästa jag nånsin skrivit. (Jag kan ju ha en annan åsikt imorgon, vad vet jag, men just nu är den i perfekt symbios med mina tankar och idéer)

Här kommer en liten passage för att ni ska veta vad jag gottar mig i:

“I have a feeling whatever you’re thinking about it’s not in my favor?” Lucifer said and put a hand on Mary’s hands. Mary’s eyes narrowed.
“Are you threatening me?”
Lucifer simply nodded. “For everybody’s best I’d prefer if you didn’t loose yourself in your feelings. I’d like you to at least consider what I proposed!” his voice was low and the underlying threat could not be mistaken, but it didn’t bother Mary.
“But haven’t you already edited me? Isn’t that enough?”
“Your name’s still on the list?” He raised one eyebrow and nodded at the list.
Mary pulled her hands free from his grip and grabbed the papers. Her heart sank. Her name was still on the list. Zuu, Mary. The letters seemed to scream at her. Zuu, Mary. She closed her eyes.
“I offer you a chance to have a hand in your own destiny. Aren’t you gonna take it?”
Mary stayed silent for a while, her eyes still closed. When she finally opened then she discovered Lucifer sitting opposite her with a concerned expression. His eyes were the same colour as Yaan’s. Deep blue in the middle, sky blue at the edges.
“Yes.” She whispered softly. “Yes, I want a hand in my own destiny.”

Vad sägs om det?
Okej, jag erkänner, jag kanske inte är världens bästa författare och det finns ställen där den haltar, men själva historien, det som jag vill berätta, är en så underbart vacker sak at jag många gånger undrat om det verkligen är jag som har kommit på alla de här till synes briljanta idéerna.
Så just nu trippar jag runt på små rosa förälskelse moln, och hoppas att lyckan fortsätter.
En av de största set-back som jag har är att idéerna är så underbart vackra i min skalle att jag är rädd att glömma bort dem, eller inte få ut dem på rätt sätt så jag är rädd för att skriva ner dem :S (Tokig rädsla jag vet, men den finns där ändå)
Ovanstående passage tog säkert två timmar att skriva, och då menar jag inte att jag satt och ältade orden, nej, jag skrev första meningen, kollade fb, kollade youtube, kollade mailen, skrev en mening, kollade andra mailen, läste lite mera mail, kollade några bloggar, funderade om jag borde stänga ner internet, chattade på msn, kollade fb, skrev en till mening, kollade youtube, lyssnde på en trudelutt på youtube, såg en animerad kortfilm på youtube, kollade mailen, kollade horosopet, konstaterade att jag hade bara några få ord kvar för att nå upp till den dagliga ordkvoten och skrev resten på tio minuter.
Förutom tiominutersdebatten om Lucifer skulle sitta kvar framför henne när hon öppnade ögonen eller inte. Det var frestande att ha honom spårlöst försvunnen så skulle hon måsta leta reda på honom innan hon kunde ge stii svar, och så skulle man ha fått in lite angst också om att hon skulle vara för sent ute eller något liknande. Men sen beslöt jag att det egentligen inte för berättelsen framåt, och läsaren vet redan hurdan Lucifer är... eller de tror sig veta hurdan han är.
JAG tror mig veta hurdan han är... jag trodde jag visste vem han var, men tydligen hade han flera shades of black än vad jag trodde, för när Lucifer introducerades i berättelsen var det här out of question. Första bästa chans och han skulle se till att Mary aldrig vaknade upp igen, och i den här scenen sitter de på ett café (!) och pratar som om de vore gamla skolkamrater.

Och om jag kunde skriva lika flitigt på romanen som här så skulle allt vara frid och fröjd.

Filosofi

2010-11-12T16:53:00.000+02:00

Jag har varit lite schockad av min berättelse och huvudpersonens nära döden upplevelse att jag inte riktigt har vetat hur jag ska fortsätta. Tills nu. Jag bestämde mig för att Mary ska studera filosofi vid ett unversitet och blev så betagen av filosofi att jag, flera timmar senare, inte har skrivit ett enda ord till men däremot läst massor om filosofi och tagit diverse tester (bl.a. ett som säger att jag säger emot mig själv). Jätte intressant! Och så började jag fundera ifall jag vills tudera filosofi istället. Det är så jätte intressant med all metadysik, epistemologi, etik och allt det där.
Det fick i alla fall in mig på ett sidospår. Fast hela berättelsen har en liten hur-uppfattar-vi-världen dos. Vilket är intressant, för det kunde bli så mycket mer.
Det är nästan jobbigt att se hur stor potential en berättelse kan ha, men inte veta om man klarar av att skriva det. Jag tänker i alla fall försöka. Det blir nog ingen bästsäljare vid första utkastet, men efter lite omarbetning så kan det nog vara nånting att bita i.
Nu ska jag återgå till romanskrivandet. Mot 50'000 orden! (i bästa Robin Hood anda :) )

Jobbigt

2010-11-12T01:41:00.001+02:00

Mitt alfabetsjobb (jag tror företaget heter RSM, men jag är inte säker) skulle ringa mig idag. Jag ringde till dem igår för att höra nör jag skulle komma på jobb nästa gång, efter många om och men fick jag lämna mitt telefonnummer och så skulle de ringa mig. Tio minuter efter att vi lagt på ringer de och säger att de ska ringa imorgon på morgonen (idag) men de har inte ringt.
Därför fortsatte jag mn jobbjakt och förde min cv till B&Q, som är ungefär som K-Rauta hemma i Finland (typ) och var på "intervju" och kollade runt.
Det är inte mitt drömjobb.
Mitt drömjobb skulle innebära att jag får vara kreativ. Vara med människor, hjälpa till, kunna ta det lugnt och få utlopp för kreativiteten. Det enda yrke som jag hittills hittat som skulle passa är Författare. Eller bildkonstlärare (men bildkonstlärare föreställer jag mig att är mer att få eleverna att vara kreativa än att själv vara kreativ) sen älskar jag ju att skriva. Och läsa böcker.

Om jag kunde bli en bokrecensent på heltid, och jag skulle få läsa vilka böcker jag vill.. det skulle vara ett jobb det. Men främst är det författare jag går och funderar på. Visst, det blir man inte över en dag, och man kanske inte tjänar tillräckligt för att kunna leva på det (såvida man inte heter Stephenie Meyer eller J.K. Rowling - att dra in Stephen King/Dean Koontz/J.R.R. Tolkien/Agatha Christie (skulle C.S. Lewis passa i den här uppräkningen?) i det här är lite som att vilja att första bilen man har råd att köpa är en porsche eller en murcielago istället för en enkel ford... (jag tror att ford är ett bättre alternativ om man vill ta sig från punkt A till punkt B))

Alla slår alltså inte igenom med sina böcker direkt, faktiskt så är majoriteten helt mediokra när det gäller försäljning av första upplagan. Sen kommer de där som har turen med sig (om man nu kan kalla det tur eller om det är skicklighet) som Christoph Paolini, Stephenie Meyer och J.K. Rowling som alla tre startade från absoluta nollpunkten. (Rowling kanske tillochmed låg på minus sidan innan hon klättrade uppåt) Och nu vet i princip varenda tonåring vem de är och vad deras böcker handlar om.

Jag vill också vara en av de författare som folk pratar om långt efter att första boken kommit ut. men det är ett senare bekymmer.
Mitt första mål är att se min bok i någon annans bokhylla än min egen (eller någon jag känners), eller se min bok i handen på någon på tunnelbanan eller på bussen.
Det skulle göra mig så lycklig.

Nu ska jag fortsätta på Mary's berättelse. Den är så spännande att inte ens jag vet hur den fortsätter. Karaktärerna kapade den redan första dagen och bestämde sig för att berätta en egen berättelse än den jag hade så noggrannt planerat. :D

20'000 ord

2010-11-10T14:23:00.003+02:00

November är kanske inte den ljusaste tiden på året, men den här november har hittills sett ljus ut. Solen skiner emellan åt, det är inte särskillt kallt, lite mulet och regningt har det tock varit, men ingenting som man hakar upp sig på (men jag saknar slasket och kylan och mörkret).
Jag förlorade mitt jobb... eller "förlorade" kan man väl snarare säga, jag var bara anställd på probation, och när probation tiden gick ut så pratade jag med han som var ansvarig för personalen på pubben där jag jobbade och han sa att han tyckte jag var ganska långsam. Japp, jag är långsam, det är inget jag tänker käfta emot. Men om jag ska vara ärlig, vilket han också mindes när jag var på intervju och träffade honom för första gången - jobbet passade inte riktigt mig. Och det vet vi båda nu, med facit i handen. Jobbet passade inte mig. Jag gillade det stundvis, men om man nästan blir sjuk bara av att tänka på att fara på jobb - ja då är nåt fel.

Lite synd känns det nog att måsta gå efter en månad, när jag lärt känna alla andra olika, roliga, sura, smarta, effektiva, lata människor som jobbade där. Hittade några jätte goda vänner där också, som bestämde att vi definitivt skulle hålla kontakten även om jag inte jobbar där nå mer.
I alla fall, i fredags så var jag på en intrevju till en alfabetsfirma (jag minns fortfarande inte vilken bokstavskombination de heter, eller vad bokstäverna står för... NSD, NBS, NRS, RNS, NRD... nånting...) och jag fick jobbet som transcriber. Vilket betydde att igår när jag började blev jag visad till ett skrivbord, de öppnade ett word dokument åt mig, öppnade windows mediaplayer med en intervju, gav mig ett par hörlurar och försvann på möte.
Jag kännde mig minst sagt förvirrad, men jag var ju där för att transkribera så transkribera gjorde jag. Det tog 3,5 timmar att transkribera en 20 minuter lång svenskspråkig intervju till engelska! TRE och en halv timmar! Sen fick jag ta lunchpaus och efter lunchen fortsatte jag 3,5 timmar till men då hann jag bara 15 minuter eftersom intervjuaren pratade med så hög röst och den som blev intervjuad med så låg att jag fick ont i öronen och kunde inte höra vad de sa... sen kom samma kvinna som startat upp alla programmen och sa att jag kunde gå hem, och att jag skulle ringa Paul imorgon klockan 2. Jahapp, sa jag och gick hem. Så idag ska jag sticka in huvudet dit och fråga när jag ska komma nästa gång, för jag vet vad som händer om man ringer dit och frågar efter Paul. Han dyker aldrig upp.

November är också National Novel Writing Month och eftersom jag planerade så flitigt i oktober så nästan flyger min roman fram. Lite snubbel har det varit, men bara småtrassel, inget stort. Igår hade jag dock major procrastination bekymmer, men bet ihop och läste ett stycke som jag skrev i förrgår och sen bar det av på äventyr igen. Just nu är två av karaktärerna inbegripna i ett slagsmål med varandra (eller... att kalla det slagsmål är väl inte direkt rätt, det är bara en knytnäve som flugit och landat på en käke... hittills... jag vet inte vad de hittar på härnäst) och en karaktär håller på att dö i skuggorna om inte en av slagsmålskämparna tar sitt förnuft tillfånga och inser att våld inte löser någons problem och far och räddar henne. För hon behöver räddas, för hon är huvudpersonen, och det kommer inte att gå bra om hon dör.. Om någon vill läsa några stycken ur berättelsen (som just har snubblat över 20'000 ords gränsen) så hittas ett excerpt på engelska här: tereseh och så här kommer boken högst troligen att se ut (fast bokstäverna i titeln kommer förhoppningsvis se ut som om de håller på och trillar sönder):

Varmvatten

2010-10-28T14:09:00.000+03:00

Jag visste inte att jag var så beroende av varmvatten - förrän jag blev utan det förstås. I princip sen söndag har vi varit utan varmvatten, för boilern var sönder. I måndags kom en gubbe och fixade den, men den var sen inte fixad ändå, och varmvattnet var ett minne blott.
Jag har alltså inte kunnat tvätta håret på flera dagar, och nu börjar det lite märkas, och det börjar bli lite irriterande och det betyder att jag måste motstå det iskalla vattnet som rinner ur kranen och tvätta håret i det. Vilket jag borde göra NU för jag ska på jobb om 2 timmar och det tar 1 timme att ta sig till jobbet.
På jobbet däremot har vi varmvatten... där är det nästan tvärtom, vi har bara varmvatten och man måste spola vatten länge för att komma till det kalla. Där är det också jätte varmt (värmen sipprar säkert upp från köket) så svetten rinner, och man bara längtar efter en dusch, som kommer vara iskall om man vågar sig på en. :/
Men förhopningsvis kommer de idag och fixar boilern idag... eller imorgon... förhoppningsvis den här veckan åtminstone.

Och så upptäcker jag allt fler och fler saker jag saknar i Finland, bl.a. en liten Terminator-Chihuahua med namnet Vieno.

Nu mot det kalla vattnet! Allons-y!

Sänghäng

2010-10-22T17:56:00.000+03:00

Eftersom jag är sjuk, och i normala fall skulle jag hålla mig hemma i min lägenhet, dricka massor med te och gå med yllesockor på, läsa lite, kanske måla lite, slappa och ligga i sängen och se på film. Men nu är jag inte hemma, jag har inte tillgång till något kök, mina yllesockor är i väskan som jag igår drog iväg med till den nya lägenheten, mina målerisaker ligger på vinden och de böcker jag tog med mig har jag inte lust att läsa nu. Så jag sitter, ganska obekvämt, uppe i högsängen där jag ska sova tills på söndag, fullt påklädd, med ytterrock och halsduk också och surfar på nätet, tittar på gamla foton och saknar Finland ganska mycket.
Det är ganska kallt här, eftersom det är ett ganska stort rum, med högt i tak, fast de satt på batteriet (obs singularis) så är det kallt här... eller så är det bara jag som är sjuk. En rysk kille ligger i sängen bredvid, han är också sjuk, och just nu är vi de enda i rummet (fast just fanns här en flicka som hade krabbis, men hon skulle duscha och försvann)
På söndag flyttar jag och Johanna härifrån! Vi har som sagt hittat lägenhet :) en stor och rymlig. Det bor en sportcoach i den och han verkar jätte trevlig. Jag längtar så till på söndag så jag slipper sova i ett rum fullt med snarkande människor och människor som ska ha ljuset på mitt i natten och att hålla reda på mina saker hela tiden. Det har haft sina ljusa stunder och jag har pratat med en massa underliga/normala/gamla/unga/långtbortifrån/jättenära människor som har gjort allt från att leta jobb till lägenhet och sovt på hostell i 2 år. (det verkar vara lite att ta i...)

Just nu vill jag bara ha en soffa där jag kan sitta ensam och fundera, eller ett kök där jag kan gå och kika i kylskåpet med jämna mellanrum och konstatera "nej, jag är inte hungrig ännu" och "här finns ingenting jag vill äta" Jag vill kunna hänga upp min tvätt utan att behöva bry mig om ifall den är i vägen för någon om jag hänger den på sängen, jag vill kunna lämna datorn påslagen, mitt i rummet ta rocken i ena handen och nycklarna i andra handen och gå ut för att köpa en banan utan att behöva oroa mig ifall jag har en dator när jag kommer tillbaka eller inte. Det stämmer så bra det där ordspråket om att man inte vet vad man har förrän man blir av med det.

Jag har dessutom bestämt mig för att det blir bara ett år, jag vet inte om jag klarar mig utan Finland längre än det (om jag inte far hem över jul, vilket jag ännu inte vet om går pga jobbet) men jag saknar i alla fall Finland jätte mycket just nu. Man ska aldrig säga aldrig, och jag brukar inte planera så långt framåt i tiden eftersom jag brukar ändra åsikt ibland. Men hemma har jag "mina drömmars utbildning" som väntar på mig och kompisar och bekanta (och antagligen jobb om jag vill också) som jag just nu känner att jag inte kan lämna för alltid, jag måste tillbaka någon gång och ett år låter som en passligt lång tid. Fast om jag hittar nånting här som håller mig kvar här så kommer jag nog att överväga att stanna längre... eller komma tillbaka...
Världen känns helt plötsligt så mycket mindre och så mycket mera möjlig än vad den gjorde förut. Och det är inte alls dyrt eller komplicerat att flyga, det är bara att köpa biljetten och bege sig iväg!

Jag sitter och längtar till November också, något enormt, för det här året känns historien mer sammanhängande; jag vet hur den börjar, slutar och några av sakerna som ska hända i mitten och hur det ska komma till slutet. Så spännande! Kan knappt vänta med att se vart berättelsen tar mig. Novemner är ju så klart National Novel Writing Month: http://www.nanowrimo.org/

Lägenhet i London!!

2010-10-19T02:00:00.000+03:00

Efter över en månads vistelse på hostell har jag och Johanna äntligen hittat lägenhet här i London! Den ligger i zon 3, så lite utanför är den nog, men med bra transport till centrum där vi båda jobbar. Jag tror inte jag skrivit om det heller, jag har fått ett jobb! Yay!
Jag jobbar på en pub i Westminster som heter The Sanctuary House Hotel (och alltså är en pub i samband med ett hotell) där serverar jag öl, mat, annan dricka och tar emot matbeställningar och städar av borden och plockar glas och disk och sånt. En riktig Barmaid :) Jag hade ju egentligen inte tänkt mig ett sånt här jobb när jag flyttade hit, men sen känndes allting rätt när jag var på intervjun, som om jag visste att de skulle anställa mig om jag ville det. Och nu är jag glad att jag sa ja. jag har träffat så många nya människor, blivit vän med underbara personer, och redan haft min första arbetsskada; i fredags när jag serverade en kund bakom baren och jag skulle hämta en ny vinflaska så snurrade jag runt utan att se mig för och sprang rätt in i en kollegas huvud, med näsan före. Som tur var så började inte min näsa blöda, vilket jag var jätte rädd att den skulle göra, men den tog hiskeligt ont, och min kollega sa att hon hörde ett knak när vi krockade.
Jag fick i alla fall sitta ett par tio minuter i bakrummet med ett ispaket mot näsan, medans mina andra kollegor ojade sig över mig och skrämde upp mig med att jag skulle få blåa ögon. Lyckligtvis fick jag inte blåmärken överhuvudtaget :) däremot drog jag på mig en hemsk förkylning och kunde i princip inte sova hela förra natten, var upp och spydde vid 2 tiden och sov större delen av idag, när jag skulle ha jobbat 12-23.30. Jag var så klart sjukanmäld, och jag ringde ikväll och meddelade jobbet att jag inte kommer imorgon heller. Jag avskyr att vara sjuk, alla muskler tar ont, jag kan varken prata, äta eller dricka för att min hals tar så ont och hela jag är kall och het om vart annat. Allt annat än roligt. Jag vill bara vara frisk så jag kan fara på jobb igen, jag saknar mina galna kollegor :/ men det är lite svårt när jag nästan inte ens klarar av att ta mig upp ur sängen.
Imorgon ska jag upp tidigt också, tillsammans med Johanna, och fara på National Insurance number intervju kl 9.30 och sen ska vi antagligen till banken och se om vi kan skaffa bankkonto. Så jag borde fara och sova nu, men ljuset är tänt i rummet och många är fortfarande vakna. Jag längtar så efter nästa söndag då vi ska flytta in i vår nya lägenhet :D

Två veckor i London

2010-10-04T22:43:00.000+03:00

Jag har nu verit 2 veckor i London och tillslut lyckats hitta ett jobb. Yay! Jag jobbar på en pub, inte mitt drömjobb direkt, de serverar ju inga cocktails, bara öl och mat i princip. Det är ganska tråkigt ibland. De flesta kunder är medelålders kostymnissar som kommer in för lunch eller middag eller ett eller två par öl. SÅ det enda jag gör är i princip serverar öl och mat och tar emot matbeställningar. Men det är nånting, jag får åtminstone betalt för det. Och mina medarbetare är roliga. Få av dem är riktigt Engelska, många kommer från Polen och Italien eller Spanien eller Brasilien (nånstansifrån där de pratar spanska/porturgisiska/italienska eller nåt liknande) och åtminstone en från Lithuania. Men det är ett roligt gäng, och jag skulle inte stanna om det inte var för dem, för för jobbet skulle jag nog inte stanna...
Igår (och iförrgår) jobbade jag 12-23 vilket var väldigt jobbigt, men jag hade ledig dag idag, så det jämnar ut sig :)
Igår blev jag utskälld av en kollega också. Först trodde jag att det var nåt jag inte gjort när hon kom fram till mig och frågade vad jag hade gjort bakom baren.
Vår konversation gick ungefär så här:

"Tereza what did you just do behind the bar? Did you put the juices there?" med en väldigt skarp röst.
"Yeah, I just took out the orange and cranberry juice..."
"Did you do anything else??"
"Yeah, I put ice in the icebins, and I cut the fruit.."
"Why did you do that? Did someone ask you to do that?"
"Ummm... no... but, don't we need juices and ice?"
"Yes, we need juices and ice, but if nobody asked you to do it, then why did you do it?"
"Because I had nothing else to do... I shouldn't put ice in the icebins?"
"No, it is not your job! You're doing someone else's job, the person starting one hour before you should do that!"
"Ummm... Okay. But we need ice if customers come and ask for a coke or something."
"Yeah, and there should be ice there, I just don't know why there isn't… who started before you?"

Så, hela konversationen gick ut på att jag blev utskälld för att jag gjorde något som en annan skulle ha gjort redan innan jag kom på jobb... men sen var hon jätte vänlig mot mig och förklarade att det inte var mig hon egentligen var arg på utan den personen som inte hade skött sitt jobb. Sen skällde hon ut personen som inte hade skött sitt jobb på polska... Åtminstone tror jag hon skällde ut honom, det lät (och såg ut) så åtminstone..

Igår hade vi ett gäng på 30 pers som skulle ha mat och dricka och efterrätt... och vi var egentligen bara 2 personer på shift :S turligt nog stannade en annan på övertid och hjälpte oss, annars skulle vi inte ha klarat det, med allt springandes och öl-upphällandes och undan och framplockandes. Det var riktigt jobbigt. Men som bonus fick jag en chokladkake"bit" från köket (jag fick en hel plåt med restbitar) som jag tuggade i mig mellan varven.

First days in London

2010-09-19T15:37:00.000+03:00

So... I came here on Thursday. That's almost 3 days ago... the time's really flown by. On Friday I didn't really do much, I was also going to "just rest my eyes a bit" and fell asleep at 7pm and woke up at 10.30pm-ish and was totally disoriented and fully dressed in a dark room. So I just went to bed after that :) Yesterday I went downtown to look for an adaptor, because my old one grew legs and obviously thought the grass was greener on the other side, and found myself in the middle of a protest against the Pope. I followed the porcession of demonstrants from Green Park to Trafalgar Square and then down the road that leads towards Big Ben. There were lots and lots of people. Quite interesting, so I found a place on a low wall, climbed up and sat there for like 2 hours, listening to different speeches, to the people booing and cheering and watching all the policemen and -women watching the crowd. It was a pretty calm demonstration, even though there were a lot of people.

I also met up with a lot of "old" acquaintances and then we went to a homeparty at about 2am after a little disoriented walking around in Elephant and Castle. That's why I came home at around 5.30 am and fell asleep at 6... I thought of staying up all night, the breakfast would anyways be served at 7 so I would just have to wait 1 hour, but since nobody else was awake I went asleep... and woke up at 10... so tonight I've had about 4 hours of sleep. But I feel quite alive anyways :)
Now I'm gonna head over to Roxy's to retrieve my bottle of water which I left there last night because I didn't want to have to carry it through half of Southwark... ^.^
I'd upload some pics I took of the demonstration, but the network's so slow around here that I'll postpone it until later.

Cheers!

Mot London

2010-09-12T18:51:00.000+03:00

Jag beställde flygbiljett i fredags! (Observera singularis) Det är alltså en enkelbiljett till London :) Jag far den 16 September, på min lillebrors födelsedag, vilket känns lite nesligt, men jag tror jag hinner ringa honom på morgonen innan flyget lyfter. Sen flyger jag via Arlanda (har 1,5 timmar mellan flygen) innan jag landar på Heathrow airport klockan 12.50.
Det ska bli så spännande för, de två tjejerna jag ska leta lägenhet tillsammans med är inte där. Britt skulle ha varit där, men hon måsta åka hem till Norge och Johanna far inte dit förrän den 20, så jag kommer att vara några dagar "ensam" i London. Jag har fjärilar i magen!
Men helt ensam kommer jag ju inte att vara, där pågår en barskola för fullt, så jag kommer att ha svenskspråkiga att prata med, och så har andra elever från tidigare barskolor stannat där också, så det är nästan lite som ett svenskspråkigt samhälle. Vi var ju faktiskt flera gånger majoriteten svenskspråkiga i baren där bartenderkursen gick! (Vilket jag tycker är ganska coolt) Och så känner jag ju barskolelärarna, så jag är ju inte helt ensam... men det är ändå spännande! Nytt och spännande!
Det känns som om blodet i mina ådror har bytts ut, mot adrenalin, eller nåt bubblande, för hela jag vibrerar av livsenergi. Jag kan knappt vänta tills jag får kliva på planet och spänna fast säkerhetsbältet. Och känslan när planet just lättar från marken och man hänger mitt i luften, utan stöd av markytan. Jag vill dit genast!

Men först måste jag göra alla "tråkiga" saker, vilka egentligen inte är tråkiga, för de är alltid ett steg närmare London! Jag måste plocka sakerna ur lägenheten och städa den, för jag hyr ut den i andra hand till en bekant och hans flickvän. Om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag hade mer saker än vad jag egentligen har. Fast jag har ju slängt en massa onödigt, och gett bort kläder och sånt... Det känns jätte bra att bli av med sakerna. Jag trodde innan att jag aldrig skulle kunna slänga eller ge bort så mycket saker, men just nu känns det som om jag skulle kunna bara ge nyckeln åt min bekanta och sen sätta mig på ett plan till London och strunta i alla saker. Men det gör jag inte. Istället packar jag ihop kläder, papper, småkrafs, pennor och sånt och sätter allt i det lilla vindförrådet (lite orolig är jag ifall allt kommer rymmas där eller inte...) Snart har jag inga personliga saker kvar i lägenheten och det känns nästan befriande, som om sakerna jag fört upp i förrådet inte längre finns och jag behöver inte längre oroa mig för dem.
Men än så länge finns det saker att göra. Jag måste bestämma vilka kläder jag ska ta med, och vilka jag ska föra upp på vinden. Jag måste packa alla köksattiraljer; glas, muggar, bestick, tallrikar, stekpannor, skålar, kastruller etc., jag måste tvätta kläderna som ännu är otvättade och så måste jag gå igenom sängkläderna och plocka ihop dem också. Men så småningom börjar sakerna på att-göra-listan bli färre och färre när jag stryker över dem jag har gjort. Imorgon väntar soff-kudde-syjunta med ordförande och några andra (vi renoverar vårt klubbutrymme) och om jag hinner därifrån tidigare så måste jag gå via två banker, och min internetleverantör innan de stänger. Jag måste också hinna hälsa på alla bekanta innan jag far, så jag har ganska fullt upp. Men det är kul, för jag ska till London! :D

Englandsresan

2010-09-04T17:00:00.001+03:00

St Christopher's Village

2010-08-02T09:44:00.001+03:00

det är där vi ska bo den kommande månaden. Just nu ligger jag uppe i en högsäng tillsammans med min mobiltelefon (som jag skriver det här på) i ett rum med ett tjog sovande människor. Igår kväll satt vi i närapå 3 timmar och pratade med de andra som ska gå bartenderkursen, vi är bara 8 stycken som ska gå den. Det tycker jag att är bra, då hinner man få mer personlig hjälp. Vi ska idag på förmiddagen till Camden och shoppa innan lektionerna börjar. Jag har inte bestämt mig ännu om jag följer med eller inte. Jag är hungrig och funderar på att fara på frukost. Men kanske inte ännu. Väntar på det andra gänget :)

På väg till London

2010-07-30T13:48:00.000+03:00

Jag har inte hunnit med ens hälften av allt jag tänkte att jag skulle göra den här sommaren. Lite synd, men ingenting jag kan göra något åt just nu, för just nu planerar jag packningen till London.
Min syster och jag ska till London på Bartenderskolning. Vi ska vara där i nästan en månad. Vi far nu på söndag 1 Augusti och kommer tillbaka söndag 29 Augusti.
Det ska bli jättespännande! :D
Förra gången jag var i London var för nästan exakt ett år sedan, men då var jag bara där i 3 dagar innan vi for vidare genom storbritannien. Den här gången ska jag vara i London i hela 29 dagar! Lite orolig är jag emellanåt; tänk om vi inte hittar till rätt hotell, tänk om bagaget inte kommer fram, tänk om jag inte trivs där etc. Men sen tänker jag att det spelar inte så stor roll, jag har ju "semester" och efteråt kommer jag (förhoppningsvis) att ha ett bartender diplom. :)
Jag ser fram emot att få flyga igen. Jag älskar att flyga. Om det inte skulle vara så hiskeligt svårt skulle jag utbilda mig till pilot :) eller flygvärdinna. Så mycket gillar jag att flyga :) Speciellt take-off gillar jag, när man känner att jorden inte längre stöder under flygplanshjulen och man tycks hänga mitt i luften utan något som helst stöd. Det ger en liten frihetskänsla :)

Jag kom igår hem till Helsingfors från sommarjobbet i Vasa och har massvis med kläder att tvätta innan vi far. Igår var också Finlands varmaste dag i historien. Rekordet tidigare var från 1914 (eller var det 1904?) men nu har det alltså slagits med över 1 grad... jag tror att nvarande värmerekordet ligger på 37 grader. (kroppstemperatur :) )
När jag kom med tåget igår så måsta jag byta tåg i Seinäjoki. Varje gång jag har varit i Seinäjoki har vädret varit hiskeligt varmt och solen har skinit. Igår var inget undantag. Det som var undantaget var att det blåste något hiskeligt. Och det blåste HETT! Jag har aldrig varit med om något sådant tidigare. Det var som om tågstationen låg på en annan planet, där solen brännde, vinden brännde och allt var hett, till och med skuggan var het. Det var en otrolig upplevelse. Sen var det skönt att få komma in i ett någorlunda luftkonditionerat tåg (det tidigare tåget hade INGEN luftkonditionering, så jag satt med ett papper och viftade i princip under hela den resan för att inte dö av värmeslag) Tåget från Seinäjoki till Helsingfors hade dock luftkonditionering, vilket var en stor lättnad. Det var svårt att göra nånting i hettan så jag satt mest och dåsade, halvsov, åt lite morötter och drack vatten. Och lärde mig 4 av de 12 drinkarna vi ska kunna till måndag då bartenderkursen börjar.
Nu ska jag återgå till klädhögen som behöver tvättas.
Jag vet inte om jag kommer att hinna blogga under Londonvistelsen men jag ska försöka.
Kom ihåg att dricka mycket vatten i hettan, det behövs!

Bookaholics anonymous...

2010-07-21T17:30:00.002+03:00

Bilden ovan är tagen från Rainbow of Books (Explore #93)

... borde jag gå med i. När folk frågar mig hur många böcker jag har brukar jag skämtsamt säga att jag slutade räkna dem efter 200. Vilket i och för sig är sant, men jag tycker att 200 böcker egentligen inte är nånting att skryta över... jag tycker det är ganska mesigt. Därför förstår jag inte folks förvånade uttryck när de förstår att min kommentar "jag slutade räkna vid 200" är sann. Jag slutade räkna vid 200, för jag hade en buss jag måsta hinna till, och sedan dess har jag inte räknat mina böcker. :)
Jag borde göra det igen, och ta reda på hur många skönlitterära verk jag har stående i bokhyllan och hur många som är fakta/undervisnings böcker. Jag har också planerat att göra ett register på vilka böcker jag har, vilka jag har läst och vilka jag änn har oläst.
Det som grämmer mig mest, och som jag skämms för att säga, är att en stor majoritet av böckerna ännu är olästa. När jag har lite tid över och tänker "Nu ska jag läsa en bok!" så väljer jag av någon anledning ofta en bok som jag redan har läst.
Jag har funderat länge på det här fenomenet men inte egentligen kommit fram till något svar. Jag kan alltid spekulera... Ibland tänker jag "jag vill ha nånting lätt att läsa" och plockar då en bok jag redan läst. Jag har funderat ifall det beror på att böckerna jag köper är svårlästa, och att läsa en redan läst bok skulle vara lättare än att börja på en ny. Sen tar jag mig en titt i bokhyllan och konstaterar att den tyngsta boken jag har är nog Robert M. Pirsigs bok Zen and the Art of Motorcycle Maintenance: An Inquiry into Values och den därpå följande Lila: An Inquiry into Morals. Jag har Crime and Punishment stående i bokhyllan också som jag började läsa, men inte läste färdigt... det var inte för att jag tyckte att den var svårläst, mest för att jag inte hade lust att läsa den just då. Men Zen and the art of Motorcycle Maintenance både ville jag och hade lust att läsa. Men för att citera en lärare som jag hade för länge sen "Det bara inte går." I och för sig är det nu över två år sedan jag försökte läsa den, om inte tre, så jag kanske har mognat för att kunna förstå vad jag läser. Men min poäng var att jag tycker inte att jag har speciellt svårlästa eller "tunga" böcker.
Så varför väljer jag att läsa en redan läst bok istället för en ny? Rädd för det nya? Orkar inte sätta mig in i andra författares karaktärer och håller mig till de författares karaktärer som jag känner? Rädd för att den nya boken ska vara en besvikelse? Men hur är det då med de böcker i serie, som jag vet att inte är besvikelser, men ändå läser jag dem inte?
Dan Simmons böcker Hyperion, The Fall of Hyperion, Endymion och The Rise of Endymion står alla fyra i min bokhylla, och gissa vem som har läst bara första boken? Gissa vem som tyckte första boken var jätte bra och som skulle läsa de andra? Jag. Men jag har inte gjort det.
Likadant med Ursula K. Le Guins böcker. Okej, The Earthsea Quartett läste jag ut nästan i ett sträck, och jag satt med näsan i The Other Wind och Tales From Earthsea tills de var utlästa de också. Sen köpte jag flera av hennes andra böcker för jag tyckte att hon skrev så bra. Men jag har inte läst dem.
Och nästan varje gång jag går in i en bokaffär kommer jag hem med två tre böcker till. Böcker som hamnar i en hög, för att bokhyllan är full. Böcker som samlar damm och som jag inte har läst.
Jag skulle vilja kunna läsa lika snabbt som The Doctor i den brittiska serien Doctor Who (som för övrigt är en superbra serie). Han bläddrar bara igenom boken, sådär med ena tummen, så att sidorna flyger förbi i rasande takt. Sen säger han "Hmm, sad ending" och lägger boken ifrån sig. Om man skulle kunna läsa så snabbt och allt skulle fastna som om man läste vanligt så skulle jag vilja lära mig den tekniken.
Jag tänker förresten skaffa så många böcker att jag kan göra som på bilden ovan :)Just nu ser det bara ut så här:

Min första bok

2010-07-09T17:25:00.000+03:00

Så här ser den ut... min första bok :D och ja, jag är verkligen så hyper som jag ser ut på bilden. Jag kunde knappt andas när jag kom hem och såg paketet ligga på golvet och vänta på mig. :D

För de som inte hängt med så är det alltså min första vinnande National Novel Writing Month roman som jag skrev i november 2009. National Novel Writing Month (NaNoWriMo) går ut på att man skriver 50.000 ord i november och alla som har verifierat sina 50.000 ord innan 1 december har vunnit. Som vinst får man ett certifikat som man kan printa ut själv och endel företag sponsorerar genom att ge rabatter på deras tjänster eller varor etc. till de som vunnit. En av sponsorerna var CreateSpace som lovade en gratis "proofcopy" (författarens första exemplar där de sista felen borde upptäckas innan boken trycks i flera exemplar) till alla som vann. Och det här är alltså min proofcopy :D

Det är inte det bästa jag har skrivit, och jag kunde verkligen ha gjort den bättre om jag börjat i tid (jag har haft 7 månader på mig att få den finslipad, men gissa vem som valde att ignorera den de första 6?)
Historien är ganska bra tycker jag däremot, den är helt underbar i min hjärna. Tyvärr är det bara ungefär hälften av hela skapelsen som fått form på papper, resten flyter runt som små moln och idéer i min hjärna.
Nu har jag början, så det är bara att fortsätta :D tror jag ska skriva lite på Drömfångaren ikväll (om inte datorn blir för het (det är otroligt hett här))

Men nu ska jag till citymarket och köpa glass i stora lass. Jag ska köpa den dyraste godaste glassen och fira att jag nu kan vifta med en bok och säga "Den här har jag skrivit" :D

Anfallen av en fågel

2010-06-23T12:05:00.000+03:00

I söndags, då jag bestämde mig för att ta en vända till affären för att köpa mig lunch till måndagen, stötte jag på en av mina karaktärer i Drömfångaren.
Jag gick ut från porten och igenom det lilla grönområdet som skiljer höghuslängan från vägen och såg en kråka sitta uppe på en lyktstolpe. Precis som Övervakaren gör i boken. Kråkan kraxade hotfullt när jag närmade mig lyktstolpen och när jag hade passerat den med några meter gled den tyst ner, utan att jag hörde något, förrän den nästan snuddade vid mitt huvud innan den flög iväg.
Jag blev ju helt vettskrämd, och genast började mitt hjärta bulta i bröstet. Tänk om den anfaller mig fler gånger? Jag höll ögonen på fågeln som nu satt och iakttog mig från ett träd. Jag hade ca 50 meter kvar till affären när den gjorde ett anfall till. Den gled så tyst att jag inte märkte den förrän den var precis ovanför mig och flaxade med vingarna.
Om den var ute för att skrämma mig så lyckades den definitivt! Den flög upp i en björk på andra sidan vägen och jag höll mina ögon på den och tänkte att den här gången ska jag inte låta den överraska mig. Jag vände bort huvudet en sekund för att se efter var jag gick och swish, så nästan snuddade den mitt huvud igen. Jag behöver knappast säga att jag sprang de sista meterna till affären och nästan kastade mig in genom dörrarna.
Något sådant har jag aldrig varit med om förut, och det skrämde mig. Det var precis som jag har planerat att ska hända i boken; Mia blir anfallen av en stor mörk fågel. Och så blir JAG anfallen av en stor mörk fågel! Måste ju säga att jag hade skräckscenarion från Hitchcocks The Birds rullandes framför mina ögon när det hände.

Har det nånsin hänt dig? Har du nånsin råkat ut för något som du skrivit om efter att du skrivit det?
Har du nånsin blivit anfallen av en fågel?

Ny blogg

2010-06-23T00:51:00.001+03:00

inte till mig alltså, till min syster. Och jösses vad problem vi hade med att skapa den. Det slutade med att vi satt tre stycken vid varsin dator, varav en befinner sig ca 400 km härifrån (min syster), och försökte få till stånd en blog åt min syster. Det slutade med att vår moster, som jag för tillfället bor hos, och som av oss tre är den som vet minst om datorer, fixade den. Tanja och jag kom bara till en sida där man skulle måsta verifiera sitt konto med ett sms, vilket ingen av oss ville göra.

Men slutet gott, allting gott och nu har min syster äntligen en blogg :)
Jag vet inte hur ofta hon kommer att blogga, men ta och kika in på den så blir hon (och jag) glad.

(och efter att moster nu har språkgranskat min blogg tänker jag nu säga godnatt. Skriver ett längre blogginlägg imorgon, eller på torsdag, när jag har tid (klockan är mitt i natten här))
God natt :)

Sommar och jobb och drömmar

2010-06-09T22:21:00.000+03:00

Jag började i måndags jobba på Evangeliska Folkhögskolan i Österbottens Sommarhotell, och jag städar, bäddar, tvättar, manglar och stryker, tar emot gäster och bokningar och svarar på mail och i telefonen. Ett ganska mångsidigt jobb som egentligen inte kräver så mycket tänkande vilket är jätte skönt.

För då kan jag tänka på allt jag vill skriva, komma på nya ideer, karaktärer, idéer osv. Det får mig i en sån sinnesstämning att jag kan vara helt koncentrerad på att mangla medan mitt undermedvetna gör underverk. I måndags natt drömde jag om en bok, just innan jag somnade, så att jag fortfarande var vid medvetande och lyssnade på när mitt undermedvetna planerade en berättelse. Jag tyckte att det var så bra att jag slog upp ögonen för att skriva ner det, och då försvann det genast. Jag kom bara ihåg en mening, som jag skrev upp, nånting om att alla ville vara 'den siste', sen lade jag mig ner för att sova igen och genast var jag tillbaka och lyssnade på när planerna lades, den här gången försökte jag lägga på minnet, utan att öppna ögonen direkt, men så fort jag försökte komma ihåg vad jag tänkt så kände jag hur det tonade bort.
Lite som att försöka gripa tag i vattenstrålen, man ser att den är där, men man kan inte ta tag i den, och när man försöker ta tag i den så försvinner den, det är inte längre en fin vattenstråle utan mera droppar som faller. Eller som att försöka krama ett moln. Jag fick i alla fall en underlig mening nerskriven, som jag medvetet inte vet vad betyder, men jag känner att någonstans i mitt undermedvetna finns förklaringen till den underliga meningen. Jag önskar att jag någon gång skulle få veta vad det betyder, kanske "drömmer" jag om samma sak ikväll igen? Vem vet?

Jag håller som bäst på och redigerar The Speed of Darkness... har kommit så långt som till sid 22 och har redigerat bort flera onödiga sidor, så slutprodukten kommer att bli kortare tror jag. Samtidigt har jag börjat förbereda mig för November igen, och har tom. skrivit en storyline (som till min egen stora förvåning innehåller speldjävulens syster! Av alla personer :D ) och någon kort scen och massor med idéer till den och andra historier.
Jag intalar mig själv att om jag fortsätter skriva så kommer de att anta mig på Arcada, och så kommer jag in på film och tv utbildningen och får börja skriva manus med mera ^.^ och sen kanske jag får regissera/skriva manus till en film :D och jag har till och med börjat fundera på filmer jag skulle kunna skriva. Jag har inspirations överbelastning, och jag njuter varje sekund av det :D

Sista vanliga skoldagen

2010-05-28T16:33:00.000+03:00

Och jag har inte gjort nånting. Jag har suttit längst bak i klassrummet och sett på när elever fått ut prov, erkänt att de börjar gråta ifall de får fyra, hurra högt när de blivit godkända med nöd och näppe, och suttit absolut tysta och stilla och sett på Pippi Långstrump på de sju haven (den där Pippis pappa har blivit tillfångatagen av Blodsvälte och Jocke med kniven, och papegojan Rosalinda som kraxar: "aaark, vad sa du nu då? knubbis! Aaark, ska jag sticka kniven i dej, aaark") och då fick de välja mellan the Simpsons och Pippi och de valde Pippi :)

En elev blev riktigt förvirrad när han såg mig komma in i klassrummet två gånger (han märkte inte när jag gick ut) och utropade förskräckt: "Va? finns det två av dig?!?" och snurrade runt i stolen för att se ifall det fanns en till mig längst bak i klassrummet. Tredje gången jag kom in i klassrummet tyckte han att det var ju "värsta matrix juttun" och när en lärare som heter Anders kikade in i klassrummet så hälsade samma elev på honom med "Mister Anderson." Fjärde gången jag gick ut ur klassrummet för att hjälpa läraren påpekade samma elev: "nu ser jag när du går ut."
Det märktes på eleverna att det var sista vanliga skoldagen, de var mycket mera avslappnade och mera lössläpta än vanligt (det uppstod nästan en brottningsmatch mellan två elever) och på måndag börjar specialveckan, med specialprogram, och på onsdag ska jag till Sveaborg :D

Nu ska jag tvätta kläder och städa lägenheten för moster och hennes familj kommer på besök imorgon.

Urvalsprov och intervju

2010-05-27T16:52:00.004+03:00

Jag skrev urvalsprov till Arcadas Film och Tv linje igår och blev till min stora förtjusning skickad vidare på intervju idag. Intervjun gick bra, ganska otroligt bra, om jag får säga det själv, om jag skulle vara intervjuaren så skulle jag anta mig själv, helt klart. Jag har varit på soligt humör trots att regnet öser ner från en grå himmel, för det kändes så bra efter intervjun. Nu är det bara att vänta på brevet som kommer i juli och meddelar om jag blir antagen. *håller tummarna*

Jag har också printat ut manuset på boken jag skrev i höstas (den jag skrev om i förra inlägget) 127 A4 sidor blev det. En hiskelig hög, och till mitt stora förtret så krånglade skrivaren så jag fick gå efter vaktmästaren (jag skrev ut den på Uni, är inte helt säker på om man får göra det, men man får 600 sidor att printa per termin, och jag tycker det är studerandens ensak vad de printar ut, men lite nervös var jag när vaktmästaren kom och tittade) Nu vet jag vad man ska göra ifall den röda lampan lyser och ingenting händer, vilket hände fyra gånger till innan jag hade alla sidor printade :S Men det var inte mitt fel! :)

Nu ska jag läsa igenom den med en röd penna och stryka och ha mig så mycket jag kan :D

42 och en bookcover

2010-05-23T22:19:00.006+03:00

Det här är mitt 42:a blogginlägg och jag tänkte "fira" det med att säga att på tisdag firas Towel Day, i minnet av Douglas Adams. :) Och alla vet ju att svaret är 42 ;)

Jag tänkte också fira det med att lägga upp en bookcover till en novell/bok som jag skrev förra året. Om jag får den färdigt editerad och inskickad innan första juli får jag en gratis proofcopy av CreateSpace (för jag har en gratis-kod) :) jag vet inte om det funkar, men jag tänker försöka, och i såfall kommer den förmodligen att se ut så här:

Med reservation för eventuella ändringar. Den här kommer antagligen heller inte att hitta vägen ut till marknaden. Tyvärr :) jag vill bara ha den i min egen bokhylla :D

creative flow och tankekarta

2010-05-21T18:20:00.014+03:00

idag, när jag satt och övervakade några klasser i datasalen fick jag plötsligt en idé och wikipediade "time travel" och det ena följde på det andra och en timme senare hade jag gjort en tankekarta.
Det är lite svårt att se, men eftersom det är jag som har gjort den så vet jag i vilken "ordning" den ska läsas. Den började i alla fall med cirkeln i mitten där det står "The importance of events" och är egentligen slutdelen av en frågeställning;
Om man skulle resa i tiden, så skulle man påverka historien. En av teorierna hur man påverkar historien är att historien hindrar automatiskt dig från att ändra stora historiska händelser, medan den tillåter små ändringar. (t.ex. om du skulle resa tillbaka i tiden för att hindra Abraham Lincoln från att bli skjuten så skulle historien hitta på ett sätt att hindra dig)
Och min första fråga löd: hur vet historien vilka händelser som är viktiga och vilka som är mindre viktiga? och därifrån spann det vidare. Jag frågade 'varför?' sen 'var?' och 'hur?' och 'vem?' och plötsligt var hela pappret fullt med bubblor och pilar och streck.
Sen upptäckte jag att det kunde vara en spinn-off av Drömfångaren. Så: bilden innehåller lite spoilers till Drömfångaren, tyvärr. Om ni är nyfikna (vilket jag är, hemskt extremt nyfiken, själv skulle jag skita i alla spoilers och läsa ändå XD ) så kan ni förstora upp bilden ;)
När jag någon gång vill ta paus från drömfångaren så tänker jag fundera vidare på den här. Det skulle kunna bli en bra novell tror jag :)

Sen fick jag en utmaning av Kim M. Kimselius att visa den tionde bilden i mitt bildarkiv. Eftersom jag har en mac så är mitt bildarkiv så klart iPhoto, och jag har råddat till det rejält där, så jag vet inte vilken ända man ska börja räkna sin tionde bild. Så jag löste det genom att ta tionde bilden från Photo Boot.
Det är en closeup av mig när jag var utklädd till Vincent Valentine på en sits.

Så här såg hela jag ut den kvällen, för de som är intresserade :) (fotot tillhör en kompis) Jag hade sytt utstyrseln helt själv och jag mördade 3 handväskor, eftersom jag inte fick tag på bältesspännen efter nästan en hel dags letande. Bältesspännen är jättesvåra att få tag på!

I bakgrunden syns 'garderoben' och de stämningsfulla rören i taket på vårt (Spektrums) lilla krypin som vi kallar Klubben, där allting händer (läs: där vi sitsar)

Imorgon har vi Stafettkarneval, då alla svenskspråkiga skolor samlas i samma staduim och springer och tävlar och har kul. Det var jätte länge sedan jag var med och sprang, men jag minns ännu hur spännande det var, och adrenalinet som pumpade i blodådrorna. Så imorgon ska jag dit med Norsen och heja fram våra elever.

Genres och hemliga manuskript

2010-05-14T19:48:00.005+03:00

En del säger att man ska skriva boken med genren i minnet, eller de man tänkt att ska läsa boken i minnet.
Andra säger att man ska först skriva boken och sen tänka på vilken genre den passar in i.
Jag hittade en genre som kallas Young Adult som är precis vad det låter - för unga vuxna (12-18 år). Jag antar att min bok skulle falla i den genren. Men på ett vis känns det som att min bok är mer än en 'Young Adult Novel', Det finns inslag av fantasy och adventure, en del skulle kunna klassas som horror och andra som mystery, med en liten släng av komedi. Det låter som en salig blandning och det är det också. Och det gör ju inte saken bättre att jag har svårt att bestämma mig vilken som ska vara huvudgenren.
Jag hittade också en relativt ny genre som kallar Science fantasy som är en blandning mellan science fiction och fantasy. Fast min bok lutar mer åt fantasyhållet. Young Fantasy - undrar ifall det finns en genre som heter så?
Jag insåg just likheterna mellan Alice i underlandet och min bok... båda handlar om en flicka som hamnar i en annan värld... fast Alice kan inte göra så mycket åt det... allt Mia behöver göra är att blunda och se åt andra hållet, och historien skulle ha gått åt ett helt annat håll (mycket tråkigare håll) istället väljer hon att hjälpa till, vilket så klart får konsekvenser. :)

Nu ska jag leta reda på ett hemligt manuskript som spelar en stor roll i boken. Det är så hemligt att ingen vet vad det står i den. Man tror den skrevs på 14-1500 talet och den består av ca 240 sidor handskriven text med illustrationer. Någon som har en aning om vad det är för manuskript jag pratar om? ;)

Lediga dagar

2010-05-14T10:52:00.003+03:00

Eftersom det var kristi himmelsfärdsdag igår och vi var lediga, så är vi lediga idag också, eftersom vi sen jobbar in en skollördag då vi är på den årliga stafettkarnevalen. Igår var vädret lite sisådär, med ljusa heltäckande moln, men solen dök fram av och till och så hade vi en regnstorm. Och idag, säkert bara pga regnstormen igår har vi soligt :) Så soligt att när jag öppnade mellandörren till balkongen slog värmen emot mig som en vägg. Det blåser lite, vilket gör det mera uthärdligt, annars skulle jag inte sitta på balkongen. Det är så svalkande skönt när de små vindpustarna kommer och blåser bort hettan.
Det här blir en lång helg. Jag var redan inställd på att det är jobb imorgon tills jag kom på att det bara är fredag och jag har två lediga dagar till. :)
Jag har dock en lång komihåg lista att gå igenom innan jag lämnar storstaden för sommaren och för en mindre stad några hundratals kilometer norrut (Vasa)
Igår såg jag på Doctor Who - en ny guilty pleasure som jag upptäckt. Om jag skulle träffa the Doctor så skulle jag också tacka ja till att följa med honom på äventyr :) (För de som inte sett Doctor Who och är intresserade av science-fiction rekommenderar jag den serien verkligen!
Igår (förutom att jag såg på diverse avsnitt av ovan nämnda doktor) så skrev jag också på boken, snart är andra kapitlet klart :). Jag skickade också en omarbetad verion av första kapitlet till min syster för att höra vad hon tycker (hon tyckte att början blir bara mer och mer spännande)
Nu ska jag påta ett lass kläder i tvättmaskinen, så jag åtminstone har gjort nånting idag :) Sen tänker jag äta lunch och därefter återå till att skriva. :)

Ha en bra dag!

Sönderplockande av en bok

2010-05-09T18:58:00.005+03:00

Jag bestämde mig för att verkligen analysera vad det är som gör en bok bra och till observationsobjekt valde jag John Marsdens Tomorrow When The War Began. Jag har kommit till fjärde kapitlet och delat in kapitlena i början, mitten och slut, och skrivit kort om scenerna i vardela delarna. Och inte kommit fram till så mycket annat än att Marsden är en superbra författare.

Boken börjar med "nutid" och huvudpersonen Ellie förklarar att hon blev vald att skriva ner deras berättelse, hon blandar in observationer från där hon sitter och skriver med filosofiska tankar om var allt började innan hon verkligen skriver om när och var det började. Därefter får man följa med hennes tankar om de andra karaktärerna i boken och varför de kom med på färden.
Kapitel två börjar direkt med handling; deras start upp mot Tailor's Stitch, och Ellies syn på färden tillsammans med hennes kamrater. Den fortsätter med deras långsamma nerfart till Helvetet som stället kallas och slutar med en upptäckt (vad de upptäcker får ni läsa själva)
Kapitel tre följer samma mönster. Man slängs direkt in i händelserna, sen kommer en transportsträcka med Ellies tankar, observationer och berättelser och sen slutet med någonting nytt, en upptäckt, ett avslöjande, en överraskning osv. blandat med Ellies tankar.
Likadant med fjärde kapitlet; direkt in i handlingen, sen transportsträckan och i slutet någonting nytt.
Jag har också upptäckt att Marsden blandar långa stycken utan dialog med kortare stycken med bara dialog och långa stycken blandat. Det är en ganska intressant kombination. Jag undrar han lagt upp planeringen av boken, skulle vara intressant att se.

Jag försökte först dela in boken i scenes och sequels men insåg att det kommer att kräva jätte mycket tid att göra så jag bestämde mig för att köra med en början-mitten-slutet indelning istället.
Om scenes och sequels kan man läsa om från Advanced Fictionwriting
där boken helt enkelt delas in i scener som följs utav sequels (uppföljare) och där scener indelas i Mål, Konflikt och Katastrof och uppföljaren indelas i Reaktion, Dilemma och Beslut.

Jag vet inte om det är ett bra sätt att skriva en bok på, men precis som Ingermanson skriver så tänker jag glömma alla regler och bara skriva. :) Jag har annars idag haft jätte mycket inspiration och skrivit jätte mycket, jag tror första kapitlet till ochmed är färdigt (den kommer säkert att skrivas om många gånger till ännu) får se hur det hela slutar.
Nu ska jag ut i det blåsiga vädret och fylla på syreförådet. Hjärnan behöver nytt bränsle.
Glad alla mammors dag till alla mammor!

Nya karaktärer

2010-05-04T21:30:00.000+03:00

Jag har plötsligt träffat två nya karaktärer, som jag inte visste att borde finnas. Och nu är det svårt att få historien att gå ihop i och med att det är nu flera personer i den. Jag funderar på att bända lite på någon av de andra för att få in dessa två utan alltför stora förändringar. Med lite brainstorming borde en av dessa två nya personligheter passa in på en redan existerande karaktär (Speldjävulen kommer att bli rasande när han inser att det är han som måste ge efter).
Den andra är Mias döda syster, som jag inte visste att existerade förräns nu. Men det skulle förklara en hel del av Mias karaktär och beteende. Det skulle också knyta ihop många lösa trådar.

Brukar nya personer helt plötsligt dyka upp i din berättelse också?

Den här låten hittade jag på youtube och jag fastnade direkt för den. Redan innan jag tryckte på play visste jag att den passar perfekt till berättelsen om Mia. :) Så om det någon gång i framtiden blir till en film (man kan ju alltid drömma ;) ), så tänker jag rösta för att den här sången kommer med. :)

Så vackert!

2010-04-25T21:34:00.000+03:00

Neil Gaiman, tillsammans med Stephen King, är en av de få författare som jag ser upp till, trots att jag inte läser deras böcker. Stephen King läste jag när jag var yngre, Den flyende mannen tyckte jag var så bra att jag läste den flera gånger och Langoljärerna tyckte jag att var fantastisk. Några fler böcker minns jag inte om jag har läst. Jag har försökt läsa, flera gånger, men alltid kommit fram till att historien inte riktigt är i min smak. Det är precis samma sak med Neil Gaiman, jag försökte läsa American Gods, men slutade för att den inte riktigt var min stil, jag förstod den inte riktigt.
Men det betyder inte att jag tycker att de är dåliga författare, tvärtom, jag tycker de är två praktexemplar på bra författare. Jag vet att de är båda otroligt bra författare och jag borde ta mig i kragen och läsa några av deras böcker till, för att se om jag fortfarande inte tycker de är min stil...

Jag har sett Lida, filmen som gjordes från Stephen Kings bok med samma namn, och Stardust och Coraline - filmerna från Neil Gaimans böcker, och jag har kommit fram till två slutsatser:
1. Stephen King skulle nog bli en perfekt mardrömsmakare :)
och
2. Jag fattar inte varför jag inte läser Neil Gaimans böcker. Stardust och Coraline är ju jättebra filmer, jag gillar storyna bakom dem skarpt! Kanske American Gods bara är en lite "tung" bok att börja med? (den är ju ganska tjock också)

Så nu har 2 böcker till dykt upp på listan över böcker att köpa; Stardust och Coraline.
Sen måste jag dela med mig av något av det vackraste i berättelseväg jag nånsin stött på på youtube. Och det är Neil Gaiman som läser :)

Skrivtips och A4-papper

2010-04-24T17:20:00.000+03:00

Det blir ett till bloginlägg idag bara för att jag känner för det :)

Jag lyckades diska all disk (förutom glasen som fortfarande ligger i diskhon) och belönade mig med att rensa ut min hotmails mail. 500 mail reducerades till knappa 20 och jag känner mig mycket lättare :)

Sen googlade jag på "How to plan a fiction book" (google är min bästa vän) och hittade följande sida som jag måste dela med mig av från AdvancedFictionWriting.com.
Metoden kallas för the snowflake method, dvs snöflinge-metoden. Jag har nu plöjt igenom den sidan och insett att det är det jag försökt göra hela tiden (fast jag nu inte alltid vetat vad jag sysslat med :D )

Där börjar man med att i en mening beskriva sin bok. Därefter utvecklar man denna mening till en hel paragraf.
Tredje steget är karaktärerna, deras motivation och målsättningar.
I fjärde steget ska man skriva en paragraf för varje mening i steg två och i femte steget skriver man cirka en sida om alla karaktärerna och så fortsätter man. Skriver lite mera om handlingen och utvecklar karaktärerna osv.
När jag tänker på det så verkar det vara en liknande metod som Kimselius' gula lappar, bara lite mera... mastodont kanske ;)

I alla fall sitter jag just nu och funderar på den där enda meningen som skulle summera hela boken... (än så länge är det tre meningar) och så skriver jag på baksidan av använda A4-papper (sparar på träd ;) ) om karaktärerna och kommit på många nya idéer och orsaker till varför det kommer att gå på ett visst vis.
Jag kikade också på mina anteckningar från över ett halvår sedan då jag började planeringen av boken och insåg att den nu tagit ett enormt sjumilakliv bort från den ursprungliga berättelsen. Den har fått både bredd, höjd och längd, och blivit riktigt fyllig och fast. Men om man kisar med ögonen kan man se det lilla fröet som startade hela karusellen, det som började förra sommaren då min lillasyster sa att hon hellre skulle heta Mia än Tanja :)

Dåligt samvete

2010-04-24T10:10:00.000+03:00

Det är så mycket jag har lämnat ogjort, som jag inte har orkat med efter långa dagar på jobbet. Bland annat borde jag diska, jag borde dammsuga och tvätta golvet i köket och flytta tillbaka spisen till sin plats (som jag flyttade för flera veckor sedan för att tvätta bakom, men det blev aldrig av)
Jag borde tvätta kläder, och vika de kläder som redan är tvättade, jag borde gå igenom garderoben och kasta/ge bort alla kläder jag inte längre använder.
Jag borde dammsuga och tvätta golvet i vardagsrummet, jag borde plocka ihop böckerna och försöka få plats i bokhyllan för dem.
Jag borde sortera alla papper som jag samlat på mig och förstöra de konfidentiella papprena ( såna med elevlistor och provvitsord etc.)
Jag borde gå igenom alla mina studiepapper, och plocka alla viktiga papper i en pärm ( jag plockade lönebreven i en pärm och upptäckte att jag haft 2 jobb som jag helt glömt bort då jag skrivit CV)

Och nu kommer vi till det enda jag vill göra: skriva
Jag har hittat den mystiske Drömmakaren - han med de himmelsblå ögonen, jag vet vad Övervakaren är ute efter och varför han finns. Jag vet vad Speldjävulen heter på riktigt och vad det är för nyckel Mia hittade. Jag har ett ganska stort humm om varför Jesper inte vill att Mia ska komma med på utflykt till Andra sidan, och det enda jag behöver göra är att skriva ner allt...

Och då dyker det dåliga samvetet upp. Diska, städa, tvätta, vik, kasta, släng, sortera...
Som tur är det lördag och jag kan viga hela dagen åt att lindra det dåliga samvetet så att jag kan skriva imorgon. Medan jag städar tänker jag tänka på boken, och allt som ska hända i den. :D

Bilden föreställer Adriana (Adi) en av Mias nya kompisar. Själv tycker jag att Adi är cool och önskar att jag var mer som henne :) Jag skulle också vilja ha vita dreads :D

Ficklampor och talande karaktärer

2010-04-18T11:12:00.001+03:00

Jag hittade en ficklampa... eller rättare sagt Mia (huvudpersonen) hittade en ficklampa, en gammal liten nyckel, som hon skulle lägga någonstans, glömma bort och sedan hitta igen lite senare i berättelsen.

En ficklampa är min beteckning på saker som dyker upp i berättelsen och har inget värde, de bara är där, försvinner och dyker upp, helt oberoende vad som händer i historien.

Men den här nyckeln, som då egentligen skulle vara en ficklampa, fick plötsligt en stor betydelse, för Speldjävulen meddelade plötsligt att han letat efter den nyckeln i flera hundra år. Och plötsligt hade jag flera ord till att skriva om denna borttappade nyckel.
Jag vet ännu inte vart den går, eller om den ens går någonstans. Om den är till för att låsa in någon/nånting eller släppa någon/nånting fri. Jag frågade Speldjävulen om han visste vart den gick och inte ens han var säker på vilket lås nyckeln öppnar. Han tippade dock på Pandoras ask, men i berättelsen finns ingen Pandoras ask så jag är inte säker på ifall han bara driver med mig eller om jag borde hitta någon ask nånstans...

Jag vet inte hur andra gör för att få sina karaktärer mera levande, men jag brukar "prata" med dem och så svarar de. Mia är ganska försiktig av sig, och lite blyg, det känns som om vi just träffat varandra fast jag "hittade" henne för nästan ett år sedan. Jag hoppas att vårt förhållande utvecklas, annars kanske jag måste välja en annan huvudperson.
Speldjävulen (som heter så för att han vägrar säga sitt riktiga namn) är just nu min favoritkaraktär, för det är han som pratar med mig mest. Han är lite utav en antagonist, så jag vet inte hur det kommer att påverka berättelsen om jag helt plötsligt blir jätte förtjust i honom (som karaktär alltså) Men han har samma sorts humor som mig, och kommer med dråpliga kommentarer ibland. Han är lite som Ior i Nalle Puh, dyster och negativ, men han är också väldigt ironisk så jag vet inte om han bara låtsas eller om han är dyster på riktigt. Han sitter på min vänstra axel och har kommentarer på allt jag skriver. Just nu säger han "Måste du skriva så himla mycket om mig? det är ju meningen att jag ska vara en mörk, dyster och hemlighetsfull karaktär!"
"Mmm," svarar jag, "det är också meningen att du ska vara fåordig och stel."
Och bara för att visa att han kan vara fåordig och stel sitter han nu tyst och surar, men så fort jag går vidare kommer han att vara där och prata igen.
De andra karaktärerna har jag bara börjat lära känna, förutom Jesper, som jag nästan vet mer om än vad han själv vet.

Har andra författare också samtal med sina karaktärer, eller är det bara jag??

Om man är skarpögd kan man i princip läsa hela berättelsen på post-it lapparna, förutom vissa delar av slutet... :) om man är väldigt skarpögd, det vill säga. Det enda jag klarar av att läsa är namnena på karaktärerna och meningen "Ett bättre sätt att leva" som inte har nånting med själva boken att göra, det var bara den närmsta post-it lappen jag kom åt när jag skrev det, vilket var en post-it-lapp som hörde till boken...

Våren kom...

2010-04-15T19:42:00.000+03:00

...då jag var i Åbo. Nu har blåsipporna börjat titta fram, och snödropparna för länge sedan. Fröhängena händer tunga från alarna och jag har tungt att andas. Blödde spontan näsblod igår som slutade lika abrupt och oförberett som det började.
Jag skulle ha varit ledig idag, men då en av matematiklärarna var sjuk så hoppade jag in som vikarie. Så nu jobbar jag som lärare OCH assistent. Vilket betyder att jag har smockfulla dagar, inga håltimmar någonstans. Men det är kul då man får ha roliga elever.

Hade 9or i kemi idag, och vi repeterade 7ornas kemi, för nästa prov kommer i princip att vara på hela kemiboken. I den första klassen kom de insläntrandes allihopa nästan 5 minuter försent, jag delade ut uppgifterna och de började skriva svar. En elev frågade om de fick lyssna på musik samtidigt och jag han nästan inte ens säga ja, förrän någon hade fiskat upp sin telefon och spelade den där chihuahua låten. Efter två repeat av sagda låt kom två andra elever på att de också har Chihuahua låten på sina telefoner.
"Hej, vi försöker spela samtidigt! Ett, två, tre, nu!"
Vilket resulterade i att vi hade en chihuahua kanon i klassrummet.
I samma klass berättade en elev att hon hade kastat in biffar i en stekpanna och het olja hade strittat på hennes ögonlock och att hon hade haft ont i 3 timmar efteråt.
"Använde du rypsolja eller olivolja?" frågade en klasskompis genast. Jag minns inte vad svaret var, men nästa kommentar löd:
"Men alla vet ju att man inte kan steka i olja, man ska ju steka i smör!"
Efter lite diskussioner om vem som steker i olja och vem som steker i smör kommenterar samma klasskompis att "Rypsolja blir giftigt om det upphettas över 100 grader." Sen återgick de till kemiuppgifterna.

Andra klassen hade en elev som jag såg på samma teaterföreställning (Medicinarstuderandenas årliga spex) som jag var på. Vi hälsade smått på varandra på teaterföreställningen och sen gick vi åt varsit håll. Samma elev kom nu fram till tavlan, efter halva lektionen nästan, påpekade att det var mycket roligare i lågstadiet när de fick ha roliga timmen, och 'kunde vi inte ha roliga timmen nu?'
Efter ett kort nej från mig skrev han sitt namn på svarta tavlan så att kritan hoppade (vet faktiskt inte hur han lyckades med det, men det gjorde han) sen vände han sig mot mig.
"Du var på den där teatern..."
Jag nickade. "Jo."
"Jag blev dit tvingad." sa han dystert.
"Jag var nog där frivilligt," svarade jag med ett leende.
"Jag förstår mig inte på akademikerhumor," konstaterade han och gick sedan längst bak i klassrummet där två av hans kompisar hade "paus".
Jag kunde inte låta bli att småskratta åt hans kommentar om "akademikerhumor".

De tre gossarna längst bak fick sedan för sig att leka med pipetterna och jag sa åt dem. De lydde i tio sekunder, sen såg jag bara deras ryggar och hörde hur vattnet spolade från kranarna. Eftersom jag vet att de inte lyder mig om jag sitter i ena änden av klassrummet och de är i andra, ställde jag mig upp och började gå mot dem. Samma kille som sett mig på teatern kommenterar plötsligt åt de andra.
"Ah! Shit, hon blev arg! Se hur arg hon är!" han lägger sin pipett tillbaka på bänken.
Och där kom jag med ett stort leende på läpparna, och försökte låta bli att skratta.

Ibland är de bara för härliga de här eleverna :)

Point Of View

2010-04-05T19:59:00.000+03:00

Det funderar jag på just nu.
Första person, eller tredje person?
Allvetande eller inte allvetande?
Berättar eller upplever?
Eller både och?
Flera första person, eller bara en?
Flera tredjeperson, eller bara en?

Alla har sina för och nackdelar.

Jag tror jag mest skrivit i första peron, från flera personers synvinklar, det har fungerat bäst för mig, men nu har jag börjat komma på andra tankar.
John Marsten har skrivit Imorgon När Kriget Kom (Eng. Tomorrow When The War Began) ur Ellies synvinkel. Ellie skriver ner allt som hänt dem och på det viset uppstår berättelsen, och de delar hon inte var med om berättar de andra för henne och hon skriver ner det.
Ju mer jag tänker på det desto mer intressant skulle det vara att försöka på en så annorlunda berättarteknik som Marsden har.
I boken En Bricka I Spelet (Eng. Checkers) blandar Marsden in nutid med dåtid till en salig härva av huvudpersonens "dagboksberättelser" och berättelser för kompisar, som reder ut sig i slutet.

Ju mer jag tänker på det desto mer lockande låter det att pröva på. Det kommer ju förstås att innebära en massa extra arbete, men om man lyckas så blir det en helt underbart ihopvävd berättelse.
Jag försökte göra en sån berättelse när jag var yngre, men misslyckades totalt, för jag kunde inte bestämma mig för hur jag skulle gå till väga.
Det är också ett sätt att bli mera personlig med huvudpersonen, om man tar med tankar och känslor. Det är i alla fall enklare att ha huvudpersonen att skriva om sina känslor än att "tänka" dem...
Jag tror jag i alla fall tänker pröva på :)

Lägenhet

2010-04-04T10:45:00.000+03:00

Jag har hittat en alldeles underbar lägenhet som är till salu för det rätta priset.
Och jag har blivit helt kär i den. Jag bara måste ha den! Så mycket att jag på tisdag ska gå till banken och höra mig för ifall jag har någon chans alls att lyckas få ett bostadslån... på närmare 150.000€ :S
Här finns bilderna på den helt underbara lägenheten, med drömköket. 45 kvadratmeter, 2 rum + kök + badrum/wc. Nyrenoverat :)
Det största plusset är att den ligger i grannhuset, så jag skulle inte behöva flytta bort från Näshöjden där jag bor nu och trivs helt otroligt bra.

Det skulle vara helt perfekt!

Jag har aldrig förr kännt så här starkt att jag bara måste ha nånting, men den här lägenheten, jag bara måste ha den, kosta vad det kosta vill, jag måste! Det är nästan lite skrämmande :S
Men jag vill verkligen ha den.
Jag måste bara komma på ett sätt hur det ska gå till... :)

Post-it lappar och bokplanering

2010-04-02T13:23:00.000+03:00

De blev så många att jag måsta sortera dem. Och de blir bara fler och fler ju mer jag tänker och funderar. Högst upp på A2-pappret har jag skrivit "Början", "Mitten" och "Slutet". Jag hittade en sida på internet när jag surfade här om dagen och skrev ner de här "grunderna" och tänkte att jag kan ju lika gärna följa dem och se vad som händer:

1. Början, med anslag, och presentation.

-> Vändpunkt 1.

2. Mitten, med fördjupning, mittpunkt, och upptrappning.

-> Vändpunkt 2.

3. Slutet, med upplösning och avslutning.

Så nu har jag sorterat in alla post-it lappar enligt om vad som står på dem ska vara i början, mitten eller slutet och hur nära vändpunkterna de ska vara.

På bilden syns det att jag har ett stort hål i mitten att fylla, det som oftast brukar vara svårt att få fyllt. Och så har jag i princip inget slut ännu, fast jag skrivit nästan 3 olika versioner på hur det ska sluta... Jag väntar ännu på det rätta slutet.

Först hade jag bara gula, gröna och orangea lappar, sen blev en av sidokaraktärerna antagonist, och en mycket mera kraftfull sådan, så den fick en alldeles egen färg på post-it lapparna, nämligen rosa. Vilket i princip är raka motsatsen till själva karaktären :D

Kolumnen av gula lappar till vänster och under pappret är karaktärerna, med huvudkaraktären högst upp till vänster, hon heter Mia. De lappar som hänger under pappret är i princip antagonisterna men med olika styrkegrad. Mias styvmamma till exempel är egentligen inte antagonist, men jag har nu valt att placera henne i antagonist-gruppen, för hon skapar konflikt (fast hon egentligen är snäll) :)

De mindre karaktärerna kommer att placeras längst till höger, när jag kommit så långt att hitta på namn åt dem. Jag har heller inte lagt ut några ficklampor* ännu, men de kommer så småningom.

Jag funderade också på att skriva om alla lappar så att de är mera enhetliga - en egen färg för varje karaktär, men bestämde mig för att det spelar ändå ingen roll. Fast de orangea lapparna använder jag nu för mer generella idéer, som typ vad hela boken går ut på.

Jag har aldrig gjort en så här grundlig planering av nånting jag skrivit förut och det är lite skrämmande. Jag är rädd för att jag ska vakna en dag och tycka att allt är helt skit och inte vilja skriva mer, eller att det blir tråkigt att skriva när jag planerat så mycket vad som ska hända. Men än så länge brinner ivern att skriva och planera och så länge det gör det tänker jag fortsätta :) Och det är ju post-it lappar jag har planerat på, så inget är skrivet i sten - ännu :D

"När läsaren fått svar på sin 'Hur ska det gå?'-fråga är berättelsen slut."

"Gula lappar" tekniken blev jag tipsad om av Kimselius, kolla in hennes sidor: Om författartips och om skrivprocess och många gula lappar. :D

*En ficklampa är ett uttryck som jag kom på när jag skrev min senaste berättelse, The Watchers Of Night, där en flicka tappade en ficklampa i ett djupt hål, som sedan hittas igen långt senare i historien. Jag vet inte om de har nåt officiellt namn, för enligt mig kan de vara ganska viktiga. De hör egentligen inte ihop med den röda tråden, de bara är där och tappas bort och hittas helt beroende på.

Jag hade också en sten att vara en 'ficklampa' som en kille snubblade på och föll ner för en trappa, i slutet av berättelsen hittar han stenen som han snubblade på igen.

Lucid dreaming

2010-03-24T19:14:00.000+02:00

betyder att man är medveten om att man drömmer medan man drömmer.
Orsaken att jag skriver om det här nu är att jag vill börja ha lucid dreams.
Jag minns första gången jag "vaknade" mitt i en dröm, då hade jag sett på Star Trek Voyager, där Chakotay visste att varje gång han såg månen så var han inte vaken. I min dröm gjorde jag lika dant, jag bestämde mig för att när jag ser månen så vet jag att jag är i en dröm.
Jag drömde att jag var jagad av en hund eller en björn (vilket jag brukade vara jätte ofta förut) och jag sprang på en asfaltväg på natten. Jag var jätte rädd, och hade massor med fjärilar i magen som jag alltid brukade ha. Det var ganska ljust ute, för månen var uppe, och plötsligt fanns min kusin där också på vägen. Jag stannade för att varna henne om björnen som kom gallopperande emot oss och plötsligt lade jag märke till månen också. Jag insåg att jag drömde och sa helt allvarligt åt björnen och min kusin att "vänta!", sen vände jag mig om och med ryggen åt björnen och min kusin tvingade jag upp mina ögon med fingrarna. Och vaknade, men först efter att ha konstaterat att jag måste se helt löjlig ut. Och döm om min förvåning när jag satte mig upp i sängen och insåg att jag hade väckt mig själv från en mardröm innan det hemska hade börjat hända!

På senare tid har jag börjat ställa väckarklockan på en timme tidigare än vad jag borde kliva upp, bara för att när den ringer vrida fram den en timme och fortsätta sova. Det är under de här timmarna som jag haft de flesta av mina mest detaljerade drömmar, och det är inte förräns nu som jag har fått reda på att det är en bra teknik till att börja drömma medvetet.
Så jag tänker fortsätta med det... (annars är det en bra metod för dem som trycker för många gånger på snooze ;) )

tid

2010-03-19T10:09:00.000+02:00

Ibland går tiden otroligt långsamt, så man kan knappt hålla sig tills dagarna har gått till ett visst datum, eller klockan har snurrat ett visst antal varv...
Men på den senaste tiden har klockan fått fnatt och snurrar med 300 rpm, och solen hoppar upp, vandrar sin bana och dyker ner för att sen lika kvickt studsa upp igen på andra sidan jorden. Dagarna bara far.
Just den här veckan har dagarna nästan susat förbi i ljusets hastighet, för jag har haft så mycket på gång när det är årsfestvecka och allt. Men imorgon är det årsfest, så nästa vecka kommer att vara betydligt lugnare.

Den här veckan började jag jobba på Norsen igen - skolan som jag jobbade som matematik, fysik och kemilärare på för ett år sedan. Nu är jag "skolgångsbiträde" - vilket för vanliga dödliga översätts till assistent (jag hade jätte kul när jag fick veta vad min "titel" heter och påpekade för specialläraren att eleverna skulle nog bli skrämda av mig om jag presenterades som skolgångsbiträde)
Så jag är assistent och hjälper elever i nöd... och lärare också för den delen :) Det är ett jätteroligt arbete, mycket roligare än att vara lärare faktiskt.
Som lärare var jag ansvarig för eleverna, skulle hålla ordning på klassen, se till att de lär sig, att de hänger med, att de uppför sig, att de följer skolans regler, gå på lärarmöten, förbereda lektioner, rätta prov, göra prov, kolla läxor, förhör etc. etc. (så underskatta aldrig en lärares arbete)
Som assistent behöver jag "bara" vara där, och hjälpa till där det behövs, gå ut med några elever som behöver arbetsro när det är för mycket ljud i klassrummet... jag får helt enkelt jobba mer med barnen än med ämnet och det gillar jag.
Okej, visst kan barn ibland vara helt olidliga, vissa kan ha fel attityd, en del kan aldrig vara tysta, andra kan inte sitta stilla... men de är barn och de kan vara åh så underbara!
Det bästa är att de kan överraska en totalt. Ibland kommer det påståenden och frågor som man själv inte ens tänkt på att fundera på, och ibland kommer det uttalanden som man bara inte kan låta bli att le åt.

Jag älskar barn, och jag hoppas jag kommer att få arbeta med barn i framtiden, men knappast som lärare, hellre som assistent isåfall.

Nu ska jag gå och göra nånting nyttigt med min "lediga" fredag (träff med ordförande angående införskaffningen av skumplast kl 12 och förkör inför årsfesten senare ikväll)

Vad som får mig att fortsätta

2010-03-09T17:30:00.001+02:00

1. Jag har lovat min lillasyster att jag ska skriva en bok åt henne, den skulle få vara precis hur jag ville ha den, bara hon skulle få läsa den nån gång.

2. Jag vill så jätte mycket hålla i en bok, bläddra i den och kunna tänka: Det var jag som satte dit de där orden, det var jag som skrev alla de där meningarna.

3. Jag vill ha min bok i min bokhylla.

4. Jag vill berätta den här berättelsen och låta andra läsa den också. Jag vill att folk ska älska den, hata den, köpa den, låna den, läsa den, drömma om den, och också någon gång i framtiden kanske skriva fan-fiction om den.

5. Men den största orsaken som får mig att fortsätta är att jag själv vill läsa den!

Och så har jag gjort pärmbilden färdig redan, och det är ju synd om den inte skulle få ett innehåll... :)

Det gäller att prioritera

2010-03-02T21:47:00.000+02:00

Dessvärre är jag inte så bra på att göra det. Jag brukar skriva en massa listor på saker jag måste göra. I början följer jag listorna och stryker av efter att varje sak är gjord, men ju längre tid som går så förfaller själva idén. Listan känns inte kul längre och jag prioriterar inte sakerna som står på den lika mycket. Sen lämnar jag bara bort listorna.
Jag hade för ett tag sedan en lista där det stod "Komma igenom alla kurser." (dvs. att jag skulle klara av alla kurser som jag går (4 st)).
Lite längre ner på listan stod "Skriva Kandidat."
Jag kom så långt att jag vet att jag ska skriva om Eulers ekvation, och lånade tom. en bok om det från bibban. Men där stannade det.

Likadant med kurserna. Det stannade bara av. Programmeringskursen är den enda som jag tror jag kommer att komma igenom utan darr på ribban, och det är bara för att de hade obligatoriska övningstillfällen där man skulle sitta i en datorsal tillsammans med 30-40 andra studerande och programmera. Det var kul och jag lärde mig många saker. Och när jag körde fast behövde jag bara räcka upp handen, precis som man gjorde i grundskolan, och så kom assistenterna och hjälpte. De andra kurserna har jag varit mera frånvarande än närvarande på och jag har frågar mig själv många gånger varför.

Jag sa till mig själv i början av den här terminen att jag skulle åtminstone vara närvarande på föreläsningarna och jag skulle efter varje föreläsning läsa igenom materialet en gång så jag inte skulle behöva råplugga dagen innan tenten. Det höll inte ens en vecka, sen var jag tillbaka i, "ojdå, nu har föreläsnignen redan börjat, äh jag far dit på nästa rast" och så fortsatte det tills jag inte ens iddes ta mig hemmifrån för jag visste att jag inte skulle gå på föreläsnignen.
Då kunde jag ju lika bra stanna hemma och städa, plugga eller räkna någon av räkneövningarna. men det var inget annat än tankar. Några gånger pluggade jag faktiskt. Sen hittade jag på andra saker att göra. Jag hade kanin ett tag. Blev allergisk. Måsta städa massor varje dag, och städa buren och mata henne och gosa med henne. Då hade ja gen ursäkt att vara "lite" sen till föreläsnignarna. Men sen måsta jag ge bort henne, för jag kunde inte vara i min egen lägenhet. Och då måsta jag städa grundligt efter att hon for.
Och så var jag deppad efter att hon for.
Och sen började jag tänka på inredning, och hur kul det skulle vara att få göra nånting med händerna, flytta möbler, sy gardiner, kuddfodral etc.

Sen dess har jag allvarligt funderat på inrednign och tänker söka in till diverse inredar-linjer i diverse skolor.
När jag säger att jag studerar matte och folk ser mina teckningar så har de alltid undrat varför jag valde matte och inte någon konstlinje så jag skulle kunna jobba på min talang.
Min ursäkt var att man har större chans att få jobb som mattelärare än som bildkonstlärare.
Men nu har jag börjat hålla med dem; varför valde jag inte en utbildning med inriktning på konst?
För det är det jag gör när jag borde studera matte: jag sitter och ritar och planerar hur jag skulle designa köket om jag skulle ha råd. När jag nu säger åt folk att jag tänker byta riktning så frågar de om jag inte ska gå matte-utbildningen färdigt först.
Jag vet inte, vi får se vad som händer. Men i den här takten så ser det inte så hävt ut på kandidatfronten. Och då kommer förebråelserna "man ska avsluta det man startat!" och "Varför ger du upp nu när du ändå är så nära?"
Jag ger inte upp. Jag lägger det bara åt sidan för det ingår inte i min plan för tillfället.
Jag kommer inte att jobba som lärare på heltid i framtiden. Jag vet att man aldrig ska säga aldrig men jag har redan prövat på lärarjobbet, ett år räckte. Jag vet att det kan vara ganska inspirerande att jobba som lärare, men det är inget som passar mig i längden. Det var för enformigt. Samma elever, samma lärare, samma argument, samma kommentarer, samma problem, samma stress med proven och vitsorden, samma kurser...

Jag kanske ställer för stora krav på livet, men det är mitt liv och jag tänker se till att det uppfyller mina krav. Må det vara med eller utan Kandidat i Naturvetenskaperna.

Har jag inte då slösat bort 5 år av mitt liv?
Om jag skulle ångra de här 5 åren skulle de kanske vara bortslösade,
men jag ångrar ingenting

Bilden är tagen samma dag som jag måsta lämna bort Lizzy, min albino dvärgvädurskanin.
Hon brukade göra glädjeskutt och kana ihop mattan i köket och vardagsrummet genom att springa snabbt fram och tillbaka, samt äta bort mattfransarna. När jag kom hem från skolan och släppte ut henne ur buren brukade hon hoppa knorrande runt mina ben. Hon är nu lyckligt tillbaka hos uppfödaren och jag saknar henne någor oerhört.

2010-02-26T14:01:00.000+02:00

Någon som vill köpa en säng?

eller ett bord? :)

Att föda en berättelse

2010-02-23T11:44:00.000+02:00

Ibland finns berättelsen bara där, det kanske är en hel historia som måste berättas, eller bara en kort liten scen. Den finns där, helt klart och färdigt och det ända du måste göra är att skriva ner den på papper. Då har man tid att fundera på formuleringar och vilka ord som passar bättre.

Ibland finns bara halva berättelsen, slutet eller början och det är upp till dig själv att skriva resten. Det kan vara svårt och ibland hittar man inga slutet eller början, och måste då klämma dit nånting som nästan passar eller inte alls. Annars har man en halvfärdig berättelse, och såna är inga kul. Det är sån som man nästan får mardrömmar av. Som man grubblar över på bussen, på tåget, på metron, på spårvagnen, i skolan på föreläsnignarna, på rastena, i duschen, i köket, i sängen... men inte kommer fram till något vettigt alls.
Sen finns de här idéerna som är helt solen-skiner-fåglarna-kvittrar underbara, men du har ingen aning hur du ska få ner den på papper eller i vilken form. Första person eller tredje? Huvudperson eller allvetande?

Tidigare har jag börjat med en person, gett henne namn, utseende och kompisar, och sen har berättelsen skrivit sig själv därifrån. Ibland börjar jag med platsen, och upptäcker sen att det bor ju massa folk där!
Och sen kommer det oundvikliga: åt vilket håll ska de gå? ska de svänga vänster eller höger? Ska de bli ihop eller inte? Ska föräldrarna skilja sig, eller gifta sig? osv.... och sen lämnar historien där. Halvfärdig, halvmogen, med dussinet sidor text som väntar på att få tillökning. Som väntar på att få ett slut.
Så, poängen här är att jag skulle komma fram till att jag läst om ett nytt sätt att skriva bok. Det kallas Phases på engelska, faser på svenska antar jag. Jag har aldrig förut prövat på något sånt här. Tidigare har jag skrivit kort disposition vad som ska hända (om jag alls skrivit). Med faser så skriver man hela boken som t.ex. franska streck eller numrerade. Och varje kort scen får ett eget streck/siffra.
Det är ganska kul att göra, för då är det som om man skriver hela boken, fast snabbare, och man behöver inte bekymmra sig om detaljerna - de lägger man till senare.

Jag var rädd att min pågående berättelse skulle sluta som ovan - utan slut, ett halvfärdigt litet monster - men bestämde mig för att pröva den här Phases-tekniken och just nu har jag 56 olika faser och har strukturerar dem så att jag ser vilken dag det är. (ska just börja på fredagen den 12... men funderar starkt på att förskjuta hela berättelsen med en dag så jag får fredagen den 13 hehe (man kan hitta på allt möjligt kul med fredagen den 13 :D ))
Berättelsen som jag pratar om är till min syster, för jag lovade att jag skulle skriva en bok åt henne nån gång, så jag måste, absolut måste få den färdig! :) (men det är mest för mig själv jag skriver den) Jag vet ännu inte hur lång hela berättelsen kommer att bli, men jag tippar på att jag inte kommit ens en fjärdedel ännu om än en femtedel ens. Och den har just bara börjat, jag öppnade dörren och hittade en hel värld där, en hel värld som jag ska skriva om. :)
Oturligt nog krockar den vanliga världen med fantasivärlden alltför ofta. (som idag: jag skulle fara till Uni och programmera i några timmar och sen fara på föreläsning. Jag öppnade datorn och samtidigt slogs dörren upp till den här fantastiska världen som jag hittat, och jag kunde inte stänga dörren. Ville inte.

Orsaken till att jag skriver så mycket här nu är att jag försöker övertyga mig själv om att jag borde studera istället för att skriva. Inte öppna filen, inte öppna filen. Jag vet att om jag börjar skriva på berättelsen så tar det minst en timme innan jag är tillbaka i kroppen, och jag borde verkligen studera eftersom jag har tre tenter nästa vecka och en tent därpå följande vecka... men berättelsen kallar...
fredagen den 13 ropar med hög röst: hitta på nånting kul som ska hända idag, hitta på nånting underligt...
och jag svarar: Jo, det är på fredagen den 13 som Mia ser Jesse för första gången... och blir förälskad i honom... och Jesse är inte glad för det, faktiskt så kommer han att beteé sig som om han hatar henne... och det gör han... och jag vet varför, men det gör inte Mia.

Böcker

2010-02-21T16:50:00.000+02:00

Om det är nånting jag är beroende av (förutom då luft, mat och vatten) så är det böcker. Jag har inte läst alla mina böcker, inte ens hälften är lästa tror jag (hups?) men jag köper ändå fler och fler. Senaste införskaffningarna är en bok på engelska om huden (Good skin), och hur man får huden att må bra (den är ju kroppens största organ) men jag minns inte vad författaren heter. Den var i alla fall på rea, så då var det ju självklart att jag måsta köpa den, eller hur? (yeah, right...)

Samtidigt, också på rea, köpte jag en bok av Ursula K. Le Guin, en av mina favoritförfattare. Boken heter Pimeälipas, och ja, den är på finska. Det är den första skönlitterära bok på finska som jag nånsin köpt. Och jag har ingen aning om vad en Pimeälipas är för något... bara att det är mörkt... :) titeln är Darkness Box på engelska.
Den tänker jag läsa nån gång... gärna så fort som möjligt :)
Andra böcker som jag tänker läsa nån gång är de ca 40 Agatha Christie böcker som jag tack vare finlandssvenska ankdammen lyckades roffa åt mig, helt gratis! (okej, jag måsta betala bussbiljett till Åbo fram och tillbaka för att hämta böckerna) samt de ca 40 extra böckerna som kom med i samma härva. Helt plötsligt var jag 82 böcker rikare! :D och lyckades på nåt underligt vänster få dem att rymmas i bokhyllan.

Nu behöver jag en ny bokhylla... eller två... eller tre... :)
Min dröm är att ha ett eget litet bibliotek när jag blir gammal. Och kunna berätta vad som händer i alla böcker, bara genom att titta på pärmen. Det skulle vara coolt. Jag skulle bli en biblioteks tant som kan allt om alla böcker XD (okej, kanske inte riktigt allt, men man kan ju alltid drömma :) )
Och det som skulle vara pricken över i:et skulle vara att ha en bokhylla full med mina egna böcker <3

Om man kan drömma så kan man ju lika gärna drömma stort :) och jag tänker inte sluta drömma förräns den där bokhyllan är full.
och kan hon: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ så kan jag också! :)

AHK-minisits på klubben!

2010-02-16T13:10:00.001+02:00

Be there or be squared! :D

Albino

2010-01-17T16:56:00.000+02:00

Jag fick i torsdags kväll en dvärgvädurskanin. Hon är Albino och helt vit med röda ögon.
Hon lär till och med ha stamtavla, fast jag måste ännu ringa uppfödaren och fråga efter den. Hon hade varit hos en barnfamilj, där barnen hade tröttnat på henne och ville inte ta hand om henne, stackaren. Efter några vändor och några telefonsamtal blev hon sen hemkörd till mig. En liten vit sak med sammetslen päls och röda blanka ögon.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
Nu har vi bekantat oss med varandra och kommer jätte bra överens. Fast hon har ännu inte förstått att när jag sätter ner henne från sängen/soffan gång på annan så betyder det att hon inte får vara där.
Planerar att lära henne att hoppa. Och eventuellt ifall jag orkar fara på utställning med henne :D men det är kul att inte vara ensam i lägenheten hela tiden. Blir lite mysigare när man har en vit hårboll att komma hem till. :)
Och så kan jag ju tillägga att jag döpt henne till Miss Elizabeth, Lizzy for short :)

IKEA feber

2010-01-12T12:50:00.000+02:00

Jag slår vad om att de flesta av oss önskar ett bankkort med oändlig täckning... jag gör det i alla fall :)
Och om jag hade ett sådand bankkort så skulle jag fara till IKEA direkt.
Inte för att jag tycker att IKEA är värdens bästa ställe, (deras möbler är egentligen för det mesta skit - sett ur en snickares dotters ögon) men det betyder inte att man inte kan tycka att en del av sortimentet är snyggt... och sukta efter det >.<
Jag suktar... jätte mycket.
Hittade nyligen en "Lisää ostoslistalle" knapp (lägg till inköpslistan)
och sen var det kört!
När jag vågade mig på att titta efter stod summan på över 400 € (vågar inte säga närmare hur mycket över 400 det var, men tro mig - jag skulle måsta äta gröt i tre månader framöver för att ha råd med nåt sånt XD )
Jag planerar också många turer till IKEA i min hjärna, men av någon underlig anledning blir de turerna aldrig av (kanske någon slags undermedveten självbevarelsedrift)
Jag hade planerat en till idag... bussen år om en timme och jag funderar fortfarande ifall jag borde fara. Jag ska åtminstone ha fyra stoldynor och en stor matta (= över 80€) får se hur det går med farandet, eller om jag bestämmer mig för att städa istället (yeah, right, as if that's gonna happen)
Det värsta är att jag måste bestämma mig snart >.<
Jag tror jag väntar. Ska se om ajg får med mig nån kompis som kan hålla mig i styr. (Och eventuellt hjälpa mig frakta hem möblerna)
Jag måste antagligen snart flytta igen - eller börja kasta ut saker XD
Jag tror jag ska börja idag, det här med att kasta ut saker.
Önska mig lycka till ;)

Den Åländska Halvtimmen

2009-12-11T11:30:00.000+02:00

Jag googlade uttrycket. Utan citat-tecken; det enda jag fick var "Menade du Åland halvtimme"? och en masa reseförslag där Åland bara är en halvtimme ifrån mig. Med citat-tecken fick jag bara en träff.
Sökning på engelska resutlerade i resultat om Alan's restaurant - also half an hour away from me.
Och en sökning på finska resulterade i ett Ålandspannkaka recept en halvtimmes färd ifrån mig.

Så jag undrar: Vet någon annan om den åländska halvtimmen? (förutom ålänningarna själva då)
För de som inte vet: Ålänningar är tydligen ofta sena, och lägger en kvart till den akademiska kvarten, dvs en halvtimme. Därav uttrycket Åländsk Halvtimme.

Exempel:
"Var är Terese? Hon borde ha varit här för en kvart sen..."
"Hon är ju Ålänning.."
"Ah, då väntar vi ännu en kvart till."

8 December

2009-12-08T13:44:00.001+02:00

I know this one is singing.
But I don't know what song nor melody.
It's slightly outside my consciousness,
slightly outside imagination.
But it still sings.
An enticing melodious song.

Picture © me

4 December

2009-12-04T23:29:00.001+02:00

Så, jag har inte direkt tid att göra bilder varje dag... bara nästan XD
Det här är en Wood Felician.

Det Felicianska släktet är snart utdött, endast deras legender lever kvar i norra Thalia som godnattsagor åt det Thalianska barnen. Felicianerna sägs vara nära släkt med kattdjuren, och en del felicianer sägs t.o.m. kunna ta formen av ett kattdjur.

Felicianer och Thalia (c) tereseh

1 December

2009-12-01T22:41:00.001+02:00

När jag upptäckte att jag inte hade någon julkalender att öppna luckorna på så tänkte jag "Jag får väl fixa en själv då!"
Så, förhoppningsvis kommer det här att bli en serie med karaktärer från böcker... en för varje dag fram till jul.

Först ut har vi...

Adi:
Hon är en cool, solbränd tjej med ljusblonda dreads. Hon gillar att lyssna på musik och klär sig i linnen och baggiga jeans... hon gillar i princip all musik, förutom pop. Erik Satie är en av hennes favoriter, och Apokalyptica.

Nya gardiner!

2009-11-28T21:27:00.001+02:00

Jag satte nyss upp nya gardiner (som jag köpte i somras från UFF (6€/st)) i mitt kök, samtidigt som jag nynnade/visslade (till mina grannars förtret) på "juuul juuul strååålande juuul..." Så nu ser det så här fint och hemtrevligt ut :)
Och vintrigt
Och julaktigt.
Funderar på en röd bordsduk som just nu ligger på handduks ställningen och väntar på att bli använd. Men risken finns att det blir för rött... XD

Har en röd julstjärna också som ligger i ett hörn och lyser mysigt och fint eftersom sladden var för kort (Vilket geni lagar en julstjärna med en UNDER två meter kort sladd (1,8m) ? jag bara undrar..)
Den kommer antingen upp i köket eller i vardagsrummet. Har inte bestämt mig ännu.

Boken som ligger uppslagen är the Ultimate Hitchhiker's Guide to the Galaxy (^_^) Cannot live without it...
... och rutan som speglas i fönstret är datorskärmen eftersom jag tog kortet med datorn (När man inte orkar gå till vardagsrummet efter kameran, knäppa en bild och koppla sladdar från kameran till datorn och kopiera bilderna etc. etc.)

Lilla Jul

2009-11-28T18:35:00.000+02:00

Glad lillajul.
Fast jag känner mig inte så jul-aktig
Har ännu inte satt upp några juldekorationer i lägenheten.
Funderar på att byta gardiner. Köpte ett par härliga julaktiga gardiner från uff i somras. Kanske jag tar och sätter upp dem imorgon. Eller eventuellt ikväll.
I alla fall känns det inte så mycket som jul ännu, hoppas känslan kommer med snön :) Har lystnat på några julsånger, men håller det nu så här i en början till ett lågt antal. (Julen börjar ju först i december, så jag tänker banne mig inte börja med jultankarna innan första december! XD Okej, lite har jag väl funderat på julklappar och sånt, men inte så mycket. Köpte en julklapp i somras när jag gick förbi den och den var perfekt och dessutom på rea.)
Annars är läget lugnt. Har ca 10.000 ord kvar att skriva på romanen sen borde den vara färdig (hoppas jag). Och dessa 10.000 måste skrivas innan december, så... jag skriver på helt fel sak nu :D
Diska behöver jag göra också. Och städa (speciellt toaletten *uuäh*) men det får vänta tills imorgon. Faktiskt.
Nu ska jag ta och se på nån film :)
God lillajul igen:D

090909

2009-09-09T23:41:00.000+03:00

today is the 9th of september 2009 and in 18 days it's my birthday...
Yay :D

I just finished solving differential equations problems, I'm dead tired of them, because almost half of the problems I don't know what to do with. So tomorrow I'm going to bug someone who knows about these equations and how to solve them, with my questions... :D

Anyways, it's too late to think about them now.
Good night :)

and happy 090909! ^_^

I do care, I do!

2009-09-06T21:52:00.000+03:00

I do care more about what I think of myself than what others think of myself
...I mean me...

I do

butterfly butterfly

2009-09-06T20:45:00.000+03:00

Sometimes relationships are a little like when you were a kid and chased butterflies.
You wanted that particular butterfly, that gorgeous beautiful butterfly and you would chase it, over stock and stone.
And then when you catch it, triumph wells through your body and you proudly puts it in a glas-jar and shows everybody around you how beautiful butterfly you caught.

Then the butterfly dies.

You're sad a little bit, but then you forget about it and set out to catch another butterfly.

One person in the relationship is afraid the other one will leave so holding the other person harder and harder, as not to loose them.
If you hold the butterfly too hard you will crush it, kill it. Then you don't have a beautiful butterfly anymore, you have a crushed butterfly.
There is no way you can hold a butterfly without killing it eventually.

Butterflies are born free.

Some butterflies flutter into your life, make your day seem a little more brighter, then flutter out of your life. Enjoy them as much as you can. If you try to catch it you will either succed and kill it eventually, or you will be disappointed because it escaped.

Some butterflies come to stay and them you can enjoy as much as you want, but do not try to catch them, because an imprisoned butterfly will do nothing more than try to escape and so looses their elegance, their beauty, and when they get free (or die) they will never come back.

Let the butterflies flutter free through your life, enjoy those who stay and wish those who go godspeed.

The Secret

2009-09-05T20:39:00.000+03:00

Everybody should watch The Secret!
http://www.megavideo.com/?v=FWNNJTJY

Imagine a world where everybody are happy, everybody have friends and family.
Imagine everybody have enough food to fill their stomach.
Imagine everybody have a place to call home.
Imagine everybody fulfilling their dreams.
Imagine a world where everybody take responsibility for their actions.
Imagine there is peace in the world and all countries and governments are at peace with each other.

Can you imagine?

I can

Interior decoration

2009-09-05T16:43:00.000+03:00

I'm always thinking about how I could put my furniture to get the best positive effects from it.
If I move my huge desk from that corner to the other and if I put my huge bed under the window, Will I get sick then? And the huge bookcase, where should I put that so I don't feel it looming over me all the time?

It all recently came down to one single conclusion; Sell the huge bed and buy a nice bed-sofa instead.
So now I'm at a stand-still, waiting for my bed to be sold, so I can get the money, so I can buy that beautiful bed-sofa...
If the bed isn't sold in a month, I'll give it to charity or just throw it out, because it's disturbing my mental peace, and then I'll go and buy my sofa and eat porridge for the next three months...
:) But I'll be happily eating my porridge :D

Failure

2009-09-04T20:31:00.001+03:00

Failure is your friend
and my